Fem år och shotbrickor

Nu har jag hamnat sådär långt efter igen, för det jag snart ska berätta hände för drygt en månad sen. Men bättre sent än aldrig, så vi kikar på en Köpehamnshelg. Den började egentligen med att Marcus och jag bestämde oss för att det minsann var dags att fira vår årsdag en gång för alla. Eftersom han flyttade till andra sidan jorden strax innan vi varit tillsammans ett år och vi på något sätt lyckats vara på olika ställen den 31 januari varenda år sedan dess har vi aldrig gjort det innan. Jag tycker nog egentligen inte att det är en jättestor sak, men man ska ta varje chans att fira och det är ju inte varje år man varit tillsammans ett halvt decennium. Eftersom vi även detta år skulle spendera 31 januari på olika ställen bokade vi hotell och bord fredagen innan, för annars kanske det skulle dröja ett helt decennium innan vi skålar för oss ordentligt.

Vi promenerade vad som blivit vår runda: in och ut ur affärer längs Ströget till Hay House och en liten bit till, sen över Dronning Louises bro mot Nørrebro för vad som blev öl på Mikkeller.


Ganska fint ändå. Sen lämnade jag obloggigt nog kameran hemma när vi efter lite bubbel på hotellrummet gick mot Condesa för att äta sjukt otippat god mexikansk mat. Snobbigt nog kan jag dra mig lite från att beställa det här eftersom man blir så bortskämt efter att ha spenderat massor av tid i Kalifornien (för att inte tala om Texas…), men Condesa alltså. Vilken skräll. Så gott. Sen gick vi tillbaka till hotellet och jag försökte tänka bort att jag ändå var lite ledsen.


För dagen därpå såg det nämligen ut så här, en syn som jag sett ungefär tio gånger för mycket. Marcus (och Kate) hade fått frilansjobb på en byrå i London och det var dags att flytta igen. Nu vet vi att det blev betydligt längre än fyra veckor och mer stabilt än frilans, vilket ju är svinkul. Men att säga hejdå suger alltid lika mycket. Som tur var skulle jag snart göra något annat roligt, efter lunch på Joe & the Juice där jag beställde på engelska eftersom alla danskar hittills bytt språk så fort jag försökt på svenska och jag redan blir så osäker så fort jag går in där. Önskar att jag slapp men klarar mig inte riktigt utan deras avo shake.


Sen mötte jag upp Eve och hennes vänner på huvudbangården och tog sikte på Christiania. Om det låter lite oklart så kan jag meddela att hon hade fyllt år och bjudit ett helt gäng till Köpenhamn för ett riktigt heldagsfirande. De flesta hade inte varit i Christiania så vi gick dit och kikade. Jag tycker jättemycket om att promenera runt där, när man kommer bort från Pusher Street känns det plötsligt som att man är ute på landet fast man är mitt i stan.

Sen tyckte vi ändå att klockan var tillräckligt mycket för öl, så vi tog sikte på första mötesplatsen för folk som skulle sluta upp, en riktig sunkbar (men en bra sådan!) på en tvärgata till Ströget.


Folk började droppa in och jag fick krama på massor av gamla klassisar jag inte träffat på nästan två år. Så fint ju :´). Till slut var vi så många att några fick flytta upp i de upphöjda (?) båsen lite längre bort. Hej hej!

När vi blev hungriga styrde vi stegen mot Cph Street Food på Papirøn. ÄLSKAR det stället. Ni ska få se mer varför senare eftersom jag var där med familjen bara förra veckan och tog mer bilder. En kort spaning bara: visst är hot sauce nästa hipsterkillgrej? Eller det kanske redan är över? När både surdegen och hantverksölen normaliserats är olika starka såser det man ska snöa in på. Vi hittade i alla fall massor (från olika craft brewerys såklart).


Mätta och glada (på colombiansk mat för min del) gick vi vidare mot någon liten bar på väg mot Köttbyn. Den gjorde inget bestående intryck men hade öl och plats för alla vid samma bord, så jag var nöjd.


Man måste ju inkludera även dom som inte kunde komma, det är sen gammalt.


Efter den anonyma baren var vi några tappra som fortsatte mot Jolene, där det blev dans, dans, dans (och shots tydligen) innan vi upptäckte att klockan var halv tre och att det var dags att gå om man ville vara i Lund innan fyra.


Den här tanten är inte van att vara uppe så sent så jag var trötthetens mamma dagen efter, men det var det allt värt. Tur att man har så fina vänner.

Translation: A month ago I spent a weekend in Copenhagen. First with Marcus, celebrating our fifth anniversary and when he left for London with a bunch of friends for Eve’s birthday. I was kind of a wreck from lack of sleep on Sunday, but had so much fun.

Advertisements