2017 > 2016

Idag är det allra sista dagen i januari 2017. Tack och lov. Denna evighetslånga månad som i år innehållit ännu mer otyg än vanligtvis. Nu får vi äntligen vända blad i kalendern, solen börjar värma så smått (i alla fall här i söder), vårplaner utkristallisera sig. Jag antar att ni nästan glömt vid det här laget, men för bara några veckor sedan firade vi in det nya året med framtidsförhoppningar och pepp.

Jag spenderade kvällen hemma hos Lisa och Martin tillsammans med en hel hög med gamla och nyare vänner, en gigantisk plockmatsbuffé som aldrig tog slut, ett svinsvårt musikquiz, fyrverkerier på balkongen med blöta strumpor och massor av dans till nittiotalsljuseffekter i vardagsrummet. Att fotografera inomhus i december (på kvällen, med bubbel i kroppen) är inte så värst tacksamt, men ni får stå ut.

Translation: Even though it feels like ages ago, it’s just four weeks since we wished each other a better year then the last on Lisa and Martin’s balcony while trying to catch at least one firework on camera. Apart from that, my NYE consisted of stuffing my face with loads of finger food, drinking champagne while dancing in lighting that felt like it belonged in the 90’s and failing miserably at humming some song I’ve never heard before infront of the entire party crowd. It was great. I do apologize for the quality of these photos, but just try to snap great shots at night in December in Sweden while tipsy on sparkling. That’s what I thought.

Advertisements

Äta och dricka i London

Nu är jag nedflyttad till de södra delarna av landet för att göra min (förhoppningsvis) allra sista termin innan jag har examensbeviset i handen. Det känns bra, men lite märkligt att gå i en klass där jag inte känner någon, men de känner alla varandra sedan flera år. Eftersom vi bara har föreläsningar några gånger i veckan och dåligt med grupparbeten finns det inte så många tillfällen att lära känna folk, men det kommer väl gå bättre vad det lider.

Hittills har jag inte dokumenterat så mycket av vardagen här, eftersom den mest bestått i att få i ordning i lägenheten, införskaffa kurslitteratur, tågpendla och försöka att inte avlida av trötthet, så istället kan vi ta en titt på de få mobilbilder som finns från när vi hängde i London och scoutade framtida bostadsområden, gick på intervjuer och drack öl medan engelsmännen spydde i handfatet på pubtoaletten.

(Inser att den sista grejen låter lite märklig men den är i högsta grad sann)

unnamed1 2.jpgI mitt nya favoritområde Brixton åt vi lunch på Nanban. Jag tog en ramen som frälste även mig från min tidigare något skeptiska syn på denna hypade maträtt. Drömmer fortfarande om den mäktiga chili/sesambuljongen med zuccini, aubergine och parmesan(!). unnamed2 2.jpgSamma kväll ramlade vi in på Bar Kick i Shoreditch där vi drack fläderdrinkar och faschinerades av exakt hur full man kan vara i London klockan nio (ganska rejält visade det sig).unnamed3 2.jpgDagen därpå startade vi dagen på Grounded i Whitechapel, jag med Eggs Royale och ingefärsjuice, innan vi promenerade norrut för att spana in Hackney, Dalston och Clapton innan kvällen (och resan) avslutades på Dishoom med Kate och hennes kompis Ger.

Tydligen så tog jag bara bilder på mat, men det är ju också bland det bästa, så det kanske inte gör så mycket. Hörs snart!

Translation:  I’ve moved, again. This time to a tiny city situated in the very south of Sweden. It’s very old (founded about 990) , packed with students (85 000 inhabitants / 48 000 at the university) and really nice. I haven’t documented that much just yet since I’m trying to adjust to proper, traditional lectures and a bunch of strangers that have known each other for years, but I guess things will work out fine eventually. In the meantime, let’s have a look at stuff I ate and drank in London. Crazy delicious ramen at Nanban, elderflower drinks at Bar Kick while watching people being waaaay to drunk at 9pm, and Eggs Royale at Grounded for brunch. Can’t wait to go back.

Längtan till Louisiana

För drygt ett år sedan lämnade vi Louisiana efter fem dagar i och omkring New Orleans. Det har alltid varit den plats i USA som jag helst velat åka till och, i brist på bättre ord, visade det sig vara precis lika magiskt som jag föreställt mig. Så pass magiskt att jag sedan dess längtat tillbaka minst två gånger i veckan. I över ett år. Speciellt den här tiden på året, när bara man halkar runt i slask som aldrig tar slut. Det finns en stor chans att nästa USA-resa inte går till min gamla hemstad utan istället till shrimp po-boys, jazz, alligatorer, Mardi Gras indians, tropiska vindar från Mexikanska golfen, go-cups, bayous, parader och en helt oemotståndlig blanding av cajun, creole, Södern och Karibien.

Translation: Ever since we left Louisiana a year ago I’ve been dying to go back. Don’t know how I’ll be able to live my life without shrip po-boys, the tropical breeze from the Mississippi river, go-cups and the occasional parade.

Just nu och i fortsättningen

Hej gullon.

I skrivande stund sitter jag drygt 7000 meter upp i luften någonstans över Engelska kanalen. Marcus och jag är på väg till London för att gå på intervjuer (han), ha semester (jag) och leta lägenhet med Hugo. Det blir en spännande vår det här förstår ni, för även om jag mestadels kommer att slita mitt hår över uppsats i min lilla studentetta i Lund kommer det även (förhoppningsvis) finnas ett annat hem som är lika mycket mitt. I Hackney, Clapton, Brixton eller någon annanstans, en dörr som jag har nyckel till och en säng som är bäddad med mina lakan. Marcus söker nämligen jobb här, och när C-uppsatsen är inlämnad och godkänd styr även jag min kosa över Nordsjön. Sist jag bodde i London hade jag precis sprungit ut från Risbergska viftandes frenetiskt med min vita mössa, flyttade in hos en (till en början) främmande familj och spenderade helgerna på diverse pubar och svettiga dansgolv. Det blir nog lite annorlunda den här gången, på ett bra sätt. Hur är svårt att säga än så länge, men än så länge känns det mest bara peppigt och spännande.  

Translation: While writing this I’m about 23 500 feet up in the air, somewhere over the English canal. We’re on our way to London, Marcus and I. I haven’t told you guys yet, but exciting times lie ahead. Because even though my spring mostly will consist of obsessing over my bachelor thesis in my tiny studio in Lund there will be another place to call home as well. In Hackney, Brixton, Clapton or somewhere else. Marcus is in the midst of interviewing for a bunch of different agencies here and my plan is to join after graduation in June. Even though it will be different from the last time I lived here (when I was 19, worked as a live-in au pair and spent the weekends on various dance floors) I’m so very, very excited. Bjussar på den enda Londonbilden jag har på mobilen, från bästa Borough Market.