En söndag i London

I söndags vaknade jag upp efter att ha sovit nästan tio timmar, de senaste veckornas intensiva flängande har visst tagit på krafterna. För första gången på länge kände jag mig relativt pigg och redo för dagen. Marcus ville på loppis i Dalston och hade väldigt lägligt även kollat upp ett ställe som gjorde amerikansk brunch i närheten. Han vet hur man övertygar mig.

Sagt och gjort, vi tog overgrounden i riktning nordöst. Och tur var väl det för Hash E8 visade sig vara ett så bra ställe. Vår servitris var så bakis att man inte kunde göra annat än tycka synd om henne (hon trodde vi ville betala när vi precis satt oss och började duka fram bestick när vi ätit upp), men alla var trevliga och lokalen lagom trångt och mysigt.
Och maten var supergod! Jag åt hash benedict, = hash browns istället för muffin, med umamipuder och drack en kokos/banan/jordnötssmörssmoothie till. Drömmen.  Deras veggie breakfast gick inte av för hackor den heller.DSC09146.jpgHej hej!
Sen promenerade vi bort till den gamla ABC-bion där det utlovades “östra Londons största inomhusloppis”. Jag kanske är för bortskämd med de gigantiska lagerlokalsloppisarna i Sverige, men jag måste säga att det var lite upplagt för besvikelse. Det var inte så stort och det enda vi ville köpa, en liten lampa, kostade 95 pund. Ovärt. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att hoppa på tåget en gång till och besöka dagens tredje stadsdel.
Marcus hade nämligen fått nys om att Gaurab Thakali (jag visste inte heller vem det var…) ställde ut i samarbete mellan puben Camden’s Daughter och Beach London. Visade sig vara en riktigt hit, även om vi inte riktigt tjänar tillräckligt med pengar för att köpa ett original än. 
Men Marcus gick därifrån en patch och ett litet print rikare i alla fall, alltid något.

Eftersom utställningen var på en pub köpte vi oss en öl, och när vi kollat klart satte vi oss i fönstret, spanade på folk, pratade om något jag glömt och sippade långsamt.

Men, visade det sig, det roliga var inte slut där. När vi landat i Brixton ramlade nämligen Hugo innanför dörren. Han hade varit i Sverige i drygt två veckor så vi bestämde oss för familjemiddag och catch up på min favorit Nanban.

På vägen hem passade vi på att spana in våra grannar London Beer Lab, som visade sig vara hur mysiga som helst. Det blev inga inköp den här gången, men nu vet jag var jag ska ta alla eventuella besökande ölfantaster. Efter lite småprat med en av bryggarna promenerade vi hem och avslutade vi kvällen på terassen. Ändå lyxig dag va?

Translation: Yesterday Marcus and I really embraced “Sunday Funday”. We started the day in Dalston with brunch at Hash E8, which turned out to be great. I had hash benedict (hash browns instead of muffins) with umami powder and a banana/coconut water/peanut butter milkshake = +++++. The actual reason we travelled 40 minutes north east before noon was to visit “east Londons biggest indoor flea market” (or that’s what we were trying to tell ourselves, but we all know my real priorities), a market that turned out to be somewhat disappointing. After some consideration we decided to get on the overground once again and headed for the third neighborhood of the day, Kentish Town, where Beach London and the pub Camden’s Daughter had a collaboration exhibition with artist Gaurab Thakali. Luckily no disappointment here. The show was tiny but great and even though we don’t make enough money to actually by a proper painting yet Marcus at least got a small print. While finishing our beers we sat in the window people watching and talking about stuff I don’t really remember. BUT, as it turned out, our Sunday Funday was far from over. A few moments after we got home Hugo suddenly appeared. He just got back from Sweden where he’s been hiding for over two weeks and we decided on family dinner at Nanban for catch up and gossip. On the way home we checked out our neighbors London Beer Lab, and then spent the rest of the night on the terrace. Quite a sweet day, right?

Tre riktiga kalastips

  • Lyssna på Frida Hyvönens nya skiva Kvinnor och Barn. Från början till slut, på en plats där du har möjlighet att riktigt lyssna på texterna.
  • Titta på Bonusfamiljen på SVT play och skratta samtidigt som du får lite ont i magen.
  • Ladda ner 80 riktigt goda mackor-podden med David Sundin och Albin Olsson. Perfekt matlagningssällskap.
    DSC09720.jpgTranslation: A album you should listen to, a tv-series you should watch, a podcast to download. Unfortunately they’re all in Swedish this time.

Fem popkulturella tips

k_YLvfol8QKyOXcGrB1tewR5aqTUE9H2lM18efvTbNwA.jpeg

En serie: SKAM, plöj två och en halv säsong på en helg och bli lika besatt som alla andra av de norska gymnasiekidsen.

En film: Everest, som kan verka som ännu en äventyrsfilm men kommer beröra dig till gråt, speciellt när du inser att den är baserad på en verklig händelse.

En podcast: Mortified, hör främlingar läsa högt ur sina tonårsdagböcker och glöm för allt i världen inte att plocka fram skämskudden, avsnitt 69 och 53 rekommenderas.

Ett blogginlägg: Ida Ekw om hur du kan hjälpa att avskaffa våld mot kvinnor.

Ett album: Laleh’s nya Kristaller, halva på svenska och halva på engelska med starka melodier och fantastiska texter.

Translation: I think you should watch the tv series SKAM about Norwegian high schoolers to get as obsessed as I am, also Everest is far more than an adventure film and definitely worth a shot. Listen to Mortified podcast to hear strangers read out loud from their teenage diaries, super cringey. If you’re more of a music person, try Laleh’s new album Kristaller, half of the songs in Swedish and half in English. And the most important of all these tips: read Ida’s blog post (in google translate) about how you can help preventing domestic violence.

Tre poddar du borde lyssna på

Som trogna läsare av den här bloggen vet vid det här laget älskar jag podcasts. I min poddapp finns just nu 22 olika varianter, vissa konstanta och vissa som då och då byts ut. Nu har jag fått tre nya favoriter som jag tänkte dela med er:

P3 Serie – Kommando Karim
Andra säsongen av P3 serie har en annan inriktning än den första, De dödas röster, som hade en spöklik framtoning. Konceptet är fortfarande fiktion i flera kortare avsnitt med mockumentärkänsla men i säsong 2 är året 2031 och riksdagen har röstat igenom att riva upp alla permanenta uppehållstillstånd. I Malmöstadsdelen Holma sitter övervakningskameror överallt och dagliga räder görs för att hitta illegala. Två unga killar skjuts ihjäl av polis. I kaoset och protesterna som uppstår skapas Sveriges första inhemska terroristgrupp, Kommando Karim.

Flora och Frida
Den här podden fyller verkligen ett tomrum i den svenska poddvärlden för mig. Flora och Frida känns som två smarta och frispråkiga kompisar som pratar utan att spela in. Ibland får jag nackspärr av att nicka i samförstånd, ibland blir jag först lite provocerad på ett sätt som får mig att stanna och tänka till. Jag tycker framförallt du ska lyssna om du inte identifierar dig som kvinna, lovar att du kommer få en del ögonöppnare.

Fördomspodden
Så kul koncept! I tidningen Cafés regi testar Emil Persson alla sina fördomar om en känd svensk person – på personen i fråga. Är Veronica Maggio den som dumpar? Röker Lotta Lundgren fortfarande under fläkten? Var beredd på att bli förvånad, ibland har han rätt med nästan kuslig precision.

DSC07835.JPG

Translation: Three podcasts I like at the moment, unfortunately they’re all in Swedish.

Murals, guac och Petite Noir.

En gång för längesen, nästan en månad nu, började Sandras visit gå mot sitt slut men vi hade ändå inte hunnit kolla in Mission tillräckligt mycket, och det måste man ju.

Men innan allt för mycket promenerande krävs kaffe, så vi pausade på café International i Lower Haight. Det är mysigt men det var en lite konstig vibe och kändes inte så välkomnande tyvärr.

Efter en sväng på Haight St gick vi bort mot Mission. En sak som jag älskar med den stadsdelen (bland mycket annat) är alla murals och street art. Det här är finaste Women’s Building, en av mina favoriter.

När vi kände oss klara med att spana på hipsters på Valencia St gick vi ner på en av stans bästa gator, 24th. Tänk er att det plötsligt blir mycket varmare, lummiga träd kantar gatorna, barn springer och cyklar bredvid fantastiska målningar och överrallt luktar det mat.

Vi strosade in i en av de finaste gränderna jag vet och hittade denna.

Marcus ringde och sa att han slutat jobbet, så vi promenerade några gator österut och mötte upp honom vid ingången till El Techo de Lolita. Man ser ju hur pepp Sandra är på mat.

Vi började med guac, som sig bör närhelst det är möjligt.

Förutom guac och chips åt vi quesadillas, grillspett och ceviche som jag var alldeles för hungrig för att komma ihåg att ta kort på. Trots att mitt sällskap ser lite allvarliga ut här tror jag de höll med om att det var riktigt gott.

Bara för att maten var uppäten betydde inte det att dagen var över, nejdå. Nu var det dags för spelning!

Marcus hade nämligen lurat med oss på Petit Noir på Rickshaw Stop, men först spelade the Seshen som var så himla bra!

Tyvärr blev huvudakten något av en besvikelse, så efter att nästan ha somnat uppe på balkongen traskade vi hem igen. Tack och adjö för idag.

Translation: A long time ago, almost a month now, Sandra’s time here in SF was almost up. But before leaving the city she had to see more of the Mission, so we walked around hipster spotting on Valencia St and mural watching on 24th all day before meeting up with Marcus for dinner at El Techo de Lolita and to see/hear Petite Noir at the Rickshaw Stop. Unfortunately he was a bit of a disappointment (Petite Noir, not Marcus) so after a while we called it a night and walked back home. Great day though.

 

 

Mina tre bästa mysterie- och spökpoddar

Som ni som läst min blogg vet vid det här laget äääääälskar jag podcasts. Jag klämmer säkert ett tiotal (minst!) i veckan men vilka poddar och teman går i perioder. Just nu är jag väldigt inne på spökhistorier och mysterier, någon typ av revival från min barndom då jag klämde Dan Höjer-, Bengt af Klintberg- och Monica Zakböcker på löpande band. Jag vet att det är fler än jag som älskar att höra om mystiska, läskiga eller spännande saker, så därför tänkte jag tipsa om mina bästa mysterie-och spökpoddar.

Creepypodden

Den kanske mest klassiska spökhistoriepodden i gänget. Journalisten Jack Werner är något av en svensk expert på creepypastor (spökhistorier som spridits på nätet) och har teamat upp med SR vilket landar i en riktigt proffspodd. Här blandas klassiska creepypastor med lite folklore och varje avsnitt har ett tema, som till exempel Ensam kvar och Vad barnen ser. Alla avsnitt är inte superläskiga, men om du som jag älskar att bli lagom skrämd så förbered dig på att se fram emot varje måndag 00.01 (svensk tid).

Rekommenderade avsnitt: Getmannen, Ljud och Oförklarligt döda.

Thinking Sideways

Den här podden handlar inte om spöken, tvärtom kanske den kan verka som en rädslodämpare om du skrämt upp dig alldeles för mycket med Creepypodden. I Thinking Sideways tar Joe, Devon and Steve upp oförklarliga händelser, olösta mord och knepiga försvinnanden, går igenom olika teorier och försöker komma fram till den logiska förklaringen. De lyckas ytterst sällan, men det gör inte så mycket.

Rekommenderade avsnitt: Tupac and Biggie, Places you don’t want to go och Lisanne Froon and Kris Kremers.

Lore

Lore är lite en blandning av de två första poddarna. Aaron Mahnke delar med sig av sin  fascination för folklore och berättar historier från alla världens hörn kopplade till folktro och legender. Men informationsambitionen till trots är det inte det minsta torrt och tråkigt. Tvärtom, Mahnke berättar sina historier med liknande kuslig setting som Werner i Creepypodden.

Rekommenderade avsnitt: The Big Chill, The Others och Steam and Gas. 

Andra poddar i samma genre som jag inte riktigt hunnit lyssna in men som ska vara bra är Knifepoint Horror och Nightvale Station. Önskar er en kuslig lyssning!

DSC07835.JPG
Kan tyckas något oambitiöst att inte ta en ny bild på någon av nämnda poddar, men ibland vinner latheten över proffsigheten tyvärr.

Translation: As you guys who have read this blog for a while probably know, I am almost obsessed with podcasts. I listen to at least ten episodes every week, but what podcasts and genres differs a lot from month to month. Right now I’m really into horror and mystery podcasts, so I thought I should share my top three ones. Creepypodden is in Swedish, but the other two are American. In Thinking Sideways Steve, Devon and Joe tries to solve previously unsolved mysteries by discussing different theories, they rarely succeed but its still really interesting and entertaining. Lore is kind of what it sound like, a podcast about lore and legends. Aaron Mahnke tells stories from all around the world, often with the same creepiness level as “made up” ghost stories. Knifepoint Horror and Nightvale Station are two other podcasts in the same category that I haven’t had time to listen to yet, but supposedly they are really good too.

Nadja Evelina – Finast utan filter

Processed with VSCOcam with c1 presetNär jag var i Stockholm i början på januari gick vi till Debaser Strand och lyssnade på min lillebror. Han har börjat spela med en tjej som heter Nadja Evelina och innan vi gick dit hade jag ingen aning om vad som väntade. Spelningen var sjukt bra, och sedan dess har jag längtat ihjäl mig tills hon skulle släppa sin första singel, Finast utan filter. Nu har den släppts och min pepp visade sig inte enbart vara storasysterentusiasm, för den har fått superfina kommentarer över hela internet. Jag tycker verkligen att du ska lyssna på den och hålla ögonen öppna för Nadja Evelina framöver, för de andra låtarna är minst lika bra.

Translation: You should check put Nadja Evelina (whom my brother sometimes performs with) on Spotify! She just released her first single and even though she’s singing in Swedish I think non-Swedish speakers can enjoy it too. 

Två tips

Som ni (antagligen) märkt blev det en liten oplanerad bloggpaus så fort vi landade i Sverige, datorn har fått ligga nedpackad i flera veckor vilket har känns väldigt välbehövligt. Men nu är det dags att börja ta sig tillbaka till verkligheten och det betyder även mer aktivitet här, kul va?

Vi startar med att tipsa om två grejer jag tycker att ni borde se:

Befrielsefronten är en pjäs som hade urpremiär på Länsteatern i Örebro för några veckor sedan. Det är Maria Svelands dramatikdebut och i rollerna ser vi bland annat Lo Kauppi. Pjäsen handlar om Anna, som tillfälligt flyttar tillbaka till sin hemstad (och sin mamma) för ett jobb på lokaltidningen. Samtidigt terroriseras staden av en brutal våldtäksman och när polisen rekommenderar utegångsförbud för ensamma kvinnor tröttnar några invånare på att begränsas och tar saken i egna händer.

Jag älskade den här pjäsen. Jag ömsom skrattade ömsom grät och när sista scenen (bokstavligen) rullades ut var jag rädd att störa min stolsgranne med mina hulkningar. Förutom att vara spännande och framför allt rolig förklarar Befrielsefronten grundläggande feministisk teori på ett sätt som är lätt att ta till sig. Även om sexuellt våld mot kvinnor alltid är viktigt att prata om känns den nästan ännu mer viktig och relevant just nu, med Kölnövergreppen och skriverier om tafs på festivaler och badhus (och personer som försöker göra det till en fråga om etnicitet). Varning för triggers såsom sexuella övergrepp dock, den sätter sig rätt hårt den här pjäsen.

Om du har den minsta möjlighet att ta dig till Örebro för att se denna, tveka inte! Den spelas till mitten på februari, så än har du tid.

bigOriginal

Trevlig folk deluxe är serieversionen av Filip&Fredriks långfilm Trevligt folk, om det somaliska bandylandslaget (från Borlänge). En entrepenör i Borlänge får en idé: tillsammans med ett gäng unga killar med ursprung i Somalia ska han starta landets första bandylandslag och ställa upp i VM i Sibirien. Mästerskapet är sex månader bort och när vi börjar följa laget har ingen av dem någonsin stått på ett par skridskor.

Jag har inte sett alla avsnitt eftersom alla inte är släppta än, men jisses vilket program. Så otroligt fint, varmt och roligt. Även detta känns otroligt rätt i tiden och borde vara något som alla är tvungna att se, speciellt dem som ser unga män med invandrarbakgrund som enbart problem (vilket givetvis är sådan bullshit att jag inte ens vet var jag ska börja).

De två första avsnitten ligger på Dplay (fd. Kanal5play) och resten dyker väl upp där så småningom.

Trevligt-Folk_cw1btr

Bildkällor: Bild 1 här och bild 2 här.

Translation: A play and a tv series that I think you guys should watch but they’re both in Swedish, unfortunately.

 

En söndag på Skattkammarön

Som jag skrev i söndagssammanfattningen spenderade vi hela helgen på en liten konstgjord ö mellan San Francisco och Oakland, närmare bestämt på Treasure Island Music Festival. I lördags lyckades vi inte ladda kameran och dessutom hängde vi mest runt, så vi hoppar direkt till söndagen tycker jag.
DSC03042
Jag och Marcus startade med brunch på Chambers tillsammans med Kate och Richie. Det här kanske är det mest osmickrande bilden någonsin, men alltså jisses vad gott det var. Lova att gå dit om ni hänger i SF?
DSC03049
Efter att ha lapat sol på taket ett bra tag tog vi bussen över bron och när vi kom fram möttes vi av den här utsikten. Hej hej San Francisco!
DSC03053
Treasure Island Music Festival är ingen superstor festival och har bara två scener, men det var helt lagom tyckte jag. Älskar även att den är lite konstigare än alla festivaler jag varit på hittills med mer underliga outfits och spännande karaktärer.
DSC03064
Vi var kanske inte riktigt någon del av det, men glada ändå såklart.
DSC03060
När vi väntade på mer öl stod vi plötsligt stod vi i ett moln av såpbubblor.
DSC03057
Kate blev överlycklig!
DSC03070
När vi jagat såpbubblor ett tag knatade vi bort till bridge-scenen där Father John Misty spelade. Han var så bra!
DSC03067
Efter några timmar började solen gå ner i havet och temperaturen sjunka. Vi passade på att äta jackfruit tacos från Sage Organic Vegan Bistro (så fancy namn!).
DSC03071
För första gången under dagen hade vi en liten paus mellan saker vi ville se, så då gick vi förbi Kettle Chips (gratis chips!!) och tog sen sikte på detta.
DSC03095
Utsikten från pariserhjulet var inte helt ful.
DSC03098
Hej hej där nere!
DSC03087

DSC03106
När vi gått av hjulet var det dags för festivalens höjdpunkt, The National!
DSC03076
Oj oj oj, det var så härligt. Men någonstans här började vi känna av dagar av fest och lite för lite sömn.
DSC03111
Så när det sista ackordet klingat ut följde vi massan av festivalbesökare mot bussarna och åkte hem mot stan. Sedan somnade vi som stockar, helt slut men väldigt nöjda med helgen.

Translation: We spent the weekend at Treasure Island Music Festival! On Sunday we started with brunch at Chambers, rode the ferris wheel, ate jackfruit tacos and saw The National & Father John Misty (among others). It was a great weekend but very exhausting, definitely worth it though.

FYF dag 2.

Vi kör vidare med dag två på FYF, söndagen. Precis som dagen innan började vi hemma på Waterloo Street med brunch. Här är (nästan) hela gänget lika med Rasmus, Daniel, Isabella, Louise, Ana-Maria, Hugo, jag och Erik.
DSC02909
DSC06291
Även denna dag hängde vi på verandan när det blivit för varmt på baksidan. Upptäckte att man såg Hollywoodskylten därifrån.
DSC02923
Söndagen var det bättre dagen rent musikmässigt, så Hugo, Marcus och jag åkte till festivalområdet tidigt (alltså runt halv fyra…) för att se Tobias Jesso Jr bland andra. Det var tydligen hemskt roligt.
DSC02932
Åh vad jag gillar de här killarna ändå.
DSC02948
Efter ett tag hittade de andra oss, där vi hängde på beer 2 som vanligt.
DSC02956
Linnea var pepp!
DSC02962
Isa också!
DSC02949
Vi med såklart.
DSC02965
Sen spelade Mac DeMarco och vi övergav beer 2 och tog oss lite närmare scenen. Valde dock att ta kort åt andra hållet av någon anledning (kanske pga det magiska ljuset).
DSC02983
Man måste ju passa på.
DSC02990
Alltså så söt och glad.
DSC02941
Men lite hungrig – så han, Hugo och jag tog oss till världens bästa food truck som sålde indiskt streetfood. Sinnesgott.
DSC03018
FYF fest hålls i Exposition Park och precis där var det en gång OS, därav den ständigt brinnande facklan som jag tvingade Marcus att ta kort på. Ganska bra setting för en festival tycker jag.
DSC03022
Sen såg vi lite Death Grips, lite D’Angelo och mycket Morrissey. Speciellt Morrissey var så så bra.
DSC03029
Sen var vi så trötta efter tre dagars festligheter att vi åkte hem och somnade. Men Los Angeles-äventyret var inte slut för det, det var både födelsedagsfirande och strandhäng kvar. Sicken tur va?