Tre stabila BBC-tips

Har jag börjat hallucinera, tänker ni nu. Har Linnéa, som inte uppdaterat sin blogg på typ ett år, lagt upp ett blogginlägg? Då skulle jag vilja meddela att du inte alls hallucinerar för det har jag sannerligen. Vi får väl se hur länge detta håller i sig och hur frekvent det blir, men jag är lite sugen på att dela med mig av mitt liv till er igen.

Jag tycker vi börjar med inte bara ett, inte två utan tre stabila BBC-tips (okej är inte 100 på att de går att se i Sverige men ni löser väl det med något VPN-aktigt, eller hur?).

Först – Informer
Vill börja med att säga att jag inte har lätt för att fastna för serier. Dom kan vara bra, men jag blir sällan så emotionellt engagerad som andra verkar bli. Jag har aldrig gråtit efter sista avsnittet liksom. Jag har fortfarande lite kvar att se på the Wire. Men Informer. Jag var nästan stressad under det näst sista avsnittet för att jag visste att det snart var över. Så mycket gillade jag den. Kortfattat utspelar den sig i (östra) London och handlar om Raza som övertalas att bli informatör för polisens anti-terrorenhet. Släng in en poliskille med men efter flera år som undercover och en känslokall polistjej (classic?) så är vi hemma. Låter basic, är otroligt.
Image result for bbc informer
Bild: BBC

Sen – The Cry
Dom levererar just nu, BBC, det måste jag säga. The Cry handlar om ett par som åker från Skottland till Australien med sin tre månader gamla son för att försöka få tillbaka vårdnaden om mannens dotter från ett tidigare äktenskap. Innan ens hunnit fram till hans hemstad händer dock något som får allt att förändras. Väldigt spännande och ganska mörkt. Vill flagga för att jag inte sett klart än, så är det någon (riktigt) sjuk twist eller blir katastrof på slutet har jag missat det.

Image result for the cry bbc
Bild: BBC

Bonus – Killing Eve
Detta kanske är världen mest självklara tips, vet genuint inte om denna serie blivit en grej i Sverige? Om inte så borde den bli det tycker jag. Handlar om Eve som är uttråkad på sitt jobb på MI5, tills en rad märkliga mord ser över hela Europa och hon börjar en katt- och råttalek med den talangfulla, obrydda, lyxälskande yrkesmördaren Villanelle. Inte alls speciellt mörkt och faktiskt ganska roligt. Framför allt supersnygga miljöer!

Bild: BBC

Translation: Yes, we’re really doing this. Let’s wait and see how often I’ll post and how long I’ll keep it up, but suddenly I got a little excited thinking about sharing stuff with you guys again. Let’s start with some binge watching recommendations, all BBC stuff (I’m sure you can figure out how to VPN it if you’re not in the UK).

Informer, about Raza who is convinced/forced to become an informer for a counter-terrorism officer with severe issues related to his previous life as undercover within the fascist movement. I haven’t been this hooked on a tv show in ages. See it.

Also, watch the Cry and Killing Eve if you haven’t already. I mean, a baby going missing in Australia under suspicious circumstances and a gorgeous assassin playing cat and mouse with a bored MI5 officer, would anyone in their right mind want to miss out on that?

Advertisements

Age of Terror at Imperial War Museum

Nu är jag tillbaka här igen, men jag tänker att vi inte behöver prata så mycket om det. Jag kan säga att jag lovar att bli bättre och hålla upp bloggandet (det vill jag ju), men eftersom jag failade miserabelt med mitt förra nyårsmål att ägna mer tid åt bloggen så får vi se lite hur det går. Försöker fortfarande klura ut det här med att jobba heltid, spendera +1 timme på tunnelbanan och dessutom hinna med livet.

Istället hoppar vi direkt in i ett litet tips. Måhända att det är lite väl specifikt eftersom den bara går att se i London, men å andra sidan håller den på ända till slutet på maj så du hinner hit innan dess.

Det jag pratar om är utställningen Age of Terror på ett av mina favoritmuseum Imperial War Museum. Utställningen består av en gedigen samling konst som skapats som respons på krig och terror i kölvattnet av 9/11, med verk av bland annat Ai Wei Wei och Iván Navarro. Mixen av video- och fotokonst, till skulptur till ljusinstallationer skapade tillsammans med det narrativ som binder dem samman en mäktig utställning som framkallar både gåshud och tårade ögon. I alla fall hos mig. Jag behöver egentligen inte säga så mycket mer än så, men se till att gå om du får chansen.


Source.

Translation: Yes, I’m back, but I don’t really want to talk about that too much. Let’s just say I’ll do my best to write here every now and then, but I won’t make any promises. I mean, I’m still trying to figure out this whole “work full time, commute and still have a life” thing.

Anyway, I figured we should head straight into what I really wanted to say, or I guess, recommend. This past weekend we went to the Age of Terror exhibition at one of my favorite museums, Imperial War Museum. The exhibition consists of art created as an response to war and terror (after 9/11) and features work from Ai Wei Wei and Iván Navarro, among many others. The mix of photo and video art, sculptures and light installations creates, together with the narrative that ties it all together, an exhibition powerful enough to send chills down your spine (at least it did that to me). I don’t think I need say any more than that, just that if you find yourself in London I really think you should go. It’s on until May 28th.

Tre biofilmer jag sett som du borde se

Det är inte alltid man får in en fullträff när man går på bio, men de senaste veckorna har jag lyckats pricka in inte mindre än tre filmer som jag verkligen gillat. Alla går (eller går snart upp) på bio i Sverige, så jag tänker att det är lika bra att tipsa vidare.

Dunkirk 

Jag är inget stort fan av krigsfilmer generellt, men jag älskade Dunkirk. När vi gick ut från Clapham Picturehouse kände jag mig helt dränerad efter att ha suttit på helspänn i nästan två timmar. Otroligt dramatisk men ändå mänsklig på något sätt. Något som kanske gör filmen något mindre realistisk, men samtidigt ganska härlig att titta på, är den enorma mängd käkben den samlade casten innehar. Ärligt, alla är SÅ snygga?

The Square 

För några veckor sedan åkte jag från kontoret in till stan och Somerset House. Hundratals människor hade samlats på “borggården” med picknickfiltar och vinglas för att se UK-premiären av Ruben Östlunds The Square. Jag brukar gilla hans filmer, och denna gjorde mig inte besviken. Jag tyckte den var lite roligare än hans tidigare filmer, men också jätteobekväm, som vanligt alltså. Det enda jag kan klaga på är att denna kanske var aningens lite lång, men vad gör det egentligen. Se den!

The Beguiled 

6a00d8341c2b7953ef01b8d2925a85970c 2.pngJag tror att denna film heter De bedragna i Sverige, och är Sofia Coppolas nya. Den var lite mindre flippad än vad jag förväntat mig baserat på trailern, men ändå väldigt intressant. Och framförallt så snygg. Scenografi och foto gjorde att man bara ville krypa in i deras värld och stanna där, om det inte hade varit så att så hemska saker hände.

Så, om du tröttnat på utomhusaktiviteter nu när hösten är på intågande, kolla in några av dessa. Jag hoppas att du inte blir besviken.

Translation: Three films I’ve seen and liked lately; Dunkirk, The Square and The Beguiled.

En söndag i London

I söndags vaknade jag upp efter att ha sovit nästan tio timmar, de senaste veckornas intensiva flängande har visst tagit på krafterna. För första gången på länge kände jag mig relativt pigg och redo för dagen. Marcus ville på loppis i Dalston och hade väldigt lägligt även kollat upp ett ställe som gjorde amerikansk brunch i närheten. Han vet hur man övertygar mig.

Sagt och gjort, vi tog overgrounden i riktning nordöst. Och tur var väl det för Hash E8 visade sig vara ett så bra ställe. Vår servitris var så bakis att man inte kunde göra annat än tycka synd om henne (hon trodde vi ville betala när vi precis satt oss och började duka fram bestick när vi ätit upp), men alla var trevliga och lokalen lagom trångt och mysigt.
Och maten var supergod! Jag åt hash benedict, = hash browns istället för muffin, med umamipuder och drack en kokos/banan/jordnötssmörssmoothie till. Drömmen.  Deras veggie breakfast gick inte av för hackor den heller.DSC09146.jpgHej hej!
Sen promenerade vi bort till den gamla ABC-bion där det utlovades “östra Londons största inomhusloppis”. Jag kanske är för bortskämd med de gigantiska lagerlokalsloppisarna i Sverige, men jag måste säga att det var lite upplagt för besvikelse. Det var inte så stort och det enda vi ville köpa, en liten lampa, kostade 95 pund. Ovärt. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att hoppa på tåget en gång till och besöka dagens tredje stadsdel.
Marcus hade nämligen fått nys om att Gaurab Thakali (jag visste inte heller vem det var…) ställde ut i samarbete mellan puben Camden’s Daughter och Beach London. Visade sig vara en riktigt hit, även om vi inte riktigt tjänar tillräckligt med pengar för att köpa ett original än. 
Men Marcus gick därifrån en patch och ett litet print rikare i alla fall, alltid något.

Eftersom utställningen var på en pub köpte vi oss en öl, och när vi kollat klart satte vi oss i fönstret, spanade på folk, pratade om något jag glömt och sippade långsamt.

Men, visade det sig, det roliga var inte slut där. När vi landat i Brixton ramlade nämligen Hugo innanför dörren. Han hade varit i Sverige i drygt två veckor så vi bestämde oss för familjemiddag och catch up på min favorit Nanban.

På vägen hem passade vi på att spana in våra grannar London Beer Lab, som visade sig vara hur mysiga som helst. Det blev inga inköp den här gången, men nu vet jag var jag ska ta alla eventuella besökande ölfantaster. Efter lite småprat med en av bryggarna promenerade vi hem och avslutade vi kvällen på terassen. Ändå lyxig dag va?

Translation: Yesterday Marcus and I really embraced “Sunday Funday”. We started the day in Dalston with brunch at Hash E8, which turned out to be great. I had hash benedict (hash browns instead of muffins) with umami powder and a banana/coconut water/peanut butter milkshake = +++++. The actual reason we travelled 40 minutes north east before noon was to visit “east Londons biggest indoor flea market” (or that’s what we were trying to tell ourselves, but we all know my real priorities), a market that turned out to be somewhat disappointing. After some consideration we decided to get on the overground once again and headed for the third neighborhood of the day, Kentish Town, where Beach London and the pub Camden’s Daughter had a collaboration exhibition with artist Gaurab Thakali. Luckily no disappointment here. The show was tiny but great and even though we don’t make enough money to actually by a proper painting yet Marcus at least got a small print. While finishing our beers we sat in the window people watching and talking about stuff I don’t really remember. BUT, as it turned out, our Sunday Funday was far from over. A few moments after we got home Hugo suddenly appeared. He just got back from Sweden where he’s been hiding for over two weeks and we decided on family dinner at Nanban for catch up and gossip. On the way home we checked out our neighbors London Beer Lab, and then spent the rest of the night on the terrace. Quite a sweet day, right?

Tre riktiga kalastips

  • Lyssna på Frida Hyvönens nya skiva Kvinnor och Barn. Från början till slut, på en plats där du har möjlighet att riktigt lyssna på texterna.
  • Titta på Bonusfamiljen på SVT play och skratta samtidigt som du får lite ont i magen.
  • Ladda ner 80 riktigt goda mackor-podden med David Sundin och Albin Olsson. Perfekt matlagningssällskap.
    DSC09720.jpgTranslation: A album you should listen to, a tv-series you should watch, a podcast to download. Unfortunately they’re all in Swedish this time.

Fem popkulturella tips

k_YLvfol8QKyOXcGrB1tewR5aqTUE9H2lM18efvTbNwA.jpeg

En serie: SKAM, plöj två och en halv säsong på en helg och bli lika besatt som alla andra av de norska gymnasiekidsen.

En film: Everest, som kan verka som ännu en äventyrsfilm men kommer beröra dig till gråt, speciellt när du inser att den är baserad på en verklig händelse.

En podcast: Mortified, hör främlingar läsa högt ur sina tonårsdagböcker och glöm för allt i världen inte att plocka fram skämskudden, avsnitt 69 och 53 rekommenderas.

Ett blogginlägg: Ida Ekw om hur du kan hjälpa att avskaffa våld mot kvinnor.

Ett album: Laleh’s nya Kristaller, halva på svenska och halva på engelska med starka melodier och fantastiska texter.

Translation: I think you should watch the tv series SKAM about Norwegian high schoolers to get as obsessed as I am, also Everest is far more than an adventure film and definitely worth a shot. Listen to Mortified podcast to hear strangers read out loud from their teenage diaries, super cringey. If you’re more of a music person, try Laleh’s new album Kristaller, half of the songs in Swedish and half in English. And the most important of all these tips: read Ida’s blog post (in google translate) about how you can help preventing domestic violence.

Tre poddar du borde lyssna på

Som trogna läsare av den här bloggen vet vid det här laget älskar jag podcasts. I min poddapp finns just nu 22 olika varianter, vissa konstanta och vissa som då och då byts ut. Nu har jag fått tre nya favoriter som jag tänkte dela med er:

P3 Serie – Kommando Karim
Andra säsongen av P3 serie har en annan inriktning än den första, De dödas röster, som hade en spöklik framtoning. Konceptet är fortfarande fiktion i flera kortare avsnitt med mockumentärkänsla men i säsong 2 är året 2031 och riksdagen har röstat igenom att riva upp alla permanenta uppehållstillstånd. I Malmöstadsdelen Holma sitter övervakningskameror överallt och dagliga räder görs för att hitta illegala. Två unga killar skjuts ihjäl av polis. I kaoset och protesterna som uppstår skapas Sveriges första inhemska terroristgrupp, Kommando Karim.

Flora och Frida
Den här podden fyller verkligen ett tomrum i den svenska poddvärlden för mig. Flora och Frida känns som två smarta och frispråkiga kompisar som pratar utan att spela in. Ibland får jag nackspärr av att nicka i samförstånd, ibland blir jag först lite provocerad på ett sätt som får mig att stanna och tänka till. Jag tycker framförallt du ska lyssna om du inte identifierar dig som kvinna, lovar att du kommer få en del ögonöppnare.

Fördomspodden
Så kul koncept! I tidningen Cafés regi testar Emil Persson alla sina fördomar om en känd svensk person – på personen i fråga. Är Veronica Maggio den som dumpar? Röker Lotta Lundgren fortfarande under fläkten? Var beredd på att bli förvånad, ibland har han rätt med nästan kuslig precision.

DSC07835.JPG

Translation: Three podcasts I like at the moment, unfortunately they’re all in Swedish.

Murals, guac och Petite Noir.

En gång för längesen, nästan en månad nu, började Sandras visit gå mot sitt slut men vi hade ändå inte hunnit kolla in Mission tillräckligt mycket, och det måste man ju.

Men innan allt för mycket promenerande krävs kaffe, så vi pausade på café International i Lower Haight. Det är mysigt men det var en lite konstig vibe och kändes inte så välkomnande tyvärr.

Efter en sväng på Haight St gick vi bort mot Mission. En sak som jag älskar med den stadsdelen (bland mycket annat) är alla murals och street art. Det här är finaste Women’s Building, en av mina favoriter.

När vi kände oss klara med att spana på hipsters på Valencia St gick vi ner på en av stans bästa gator, 24th. Tänk er att det plötsligt blir mycket varmare, lummiga träd kantar gatorna, barn springer och cyklar bredvid fantastiska målningar och överrallt luktar det mat.

Vi strosade in i en av de finaste gränderna jag vet och hittade denna.

Marcus ringde och sa att han slutat jobbet, så vi promenerade några gator österut och mötte upp honom vid ingången till El Techo de Lolita. Man ser ju hur pepp Sandra är på mat.

Vi började med guac, som sig bör närhelst det är möjligt.

Förutom guac och chips åt vi quesadillas, grillspett och ceviche som jag var alldeles för hungrig för att komma ihåg att ta kort på. Trots att mitt sällskap ser lite allvarliga ut här tror jag de höll med om att det var riktigt gott.

Bara för att maten var uppäten betydde inte det att dagen var över, nejdå. Nu var det dags för spelning!

Marcus hade nämligen lurat med oss på Petit Noir på Rickshaw Stop, men först spelade the Seshen som var så himla bra!

Tyvärr blev huvudakten något av en besvikelse, så efter att nästan ha somnat uppe på balkongen traskade vi hem igen. Tack och adjö för idag.

Translation: A long time ago, almost a month now, Sandra’s time here in SF was almost up. But before leaving the city she had to see more of the Mission, so we walked around hipster spotting on Valencia St and mural watching on 24th all day before meeting up with Marcus for dinner at El Techo de Lolita and to see/hear Petite Noir at the Rickshaw Stop. Unfortunately he was a bit of a disappointment (Petite Noir, not Marcus) so after a while we called it a night and walked back home. Great day though.

 

 

Mina tre bästa mysterie- och spökpoddar

Som ni som läst min blogg vet vid det här laget äääääälskar jag podcasts. Jag klämmer säkert ett tiotal (minst!) i veckan men vilka poddar och teman går i perioder. Just nu är jag väldigt inne på spökhistorier och mysterier, någon typ av revival från min barndom då jag klämde Dan Höjer-, Bengt af Klintberg- och Monica Zakböcker på löpande band. Jag vet att det är fler än jag som älskar att höra om mystiska, läskiga eller spännande saker, så därför tänkte jag tipsa om mina bästa mysterie-och spökpoddar.

Creepypodden

Den kanske mest klassiska spökhistoriepodden i gänget. Journalisten Jack Werner är något av en svensk expert på creepypastor (spökhistorier som spridits på nätet) och har teamat upp med SR vilket landar i en riktigt proffspodd. Här blandas klassiska creepypastor med lite folklore och varje avsnitt har ett tema, som till exempel Ensam kvar och Vad barnen ser. Alla avsnitt är inte superläskiga, men om du som jag älskar att bli lagom skrämd så förbered dig på att se fram emot varje måndag 00.01 (svensk tid).

Rekommenderade avsnitt: Getmannen, Ljud och Oförklarligt döda.

Thinking Sideways

Den här podden handlar inte om spöken, tvärtom kanske den kan verka som en rädslodämpare om du skrämt upp dig alldeles för mycket med Creepypodden. I Thinking Sideways tar Joe, Devon and Steve upp oförklarliga händelser, olösta mord och knepiga försvinnanden, går igenom olika teorier och försöker komma fram till den logiska förklaringen. De lyckas ytterst sällan, men det gör inte så mycket.

Rekommenderade avsnitt: Tupac and Biggie, Places you don’t want to go och Lisanne Froon and Kris Kremers.

Lore

Lore är lite en blandning av de två första poddarna. Aaron Mahnke delar med sig av sin  fascination för folklore och berättar historier från alla världens hörn kopplade till folktro och legender. Men informationsambitionen till trots är det inte det minsta torrt och tråkigt. Tvärtom, Mahnke berättar sina historier med liknande kuslig setting som Werner i Creepypodden.

Rekommenderade avsnitt: The Big Chill, The Others och Steam and Gas. 

Andra poddar i samma genre som jag inte riktigt hunnit lyssna in men som ska vara bra är Knifepoint Horror och Nightvale Station. Önskar er en kuslig lyssning!

DSC07835.JPG
Kan tyckas något oambitiöst att inte ta en ny bild på någon av nämnda poddar, men ibland vinner latheten över proffsigheten tyvärr.

Translation: As you guys who have read this blog for a while probably know, I am almost obsessed with podcasts. I listen to at least ten episodes every week, but what podcasts and genres differs a lot from month to month. Right now I’m really into horror and mystery podcasts, so I thought I should share my top three ones. Creepypodden is in Swedish, but the other two are American. In Thinking Sideways Steve, Devon and Joe tries to solve previously unsolved mysteries by discussing different theories, they rarely succeed but its still really interesting and entertaining. Lore is kind of what it sound like, a podcast about lore and legends. Aaron Mahnke tells stories from all around the world, often with the same creepiness level as “made up” ghost stories. Knifepoint Horror and Nightvale Station are two other podcasts in the same category that I haven’t had time to listen to yet, but supposedly they are really good too.

Nadja Evelina – Finast utan filter

Processed with VSCOcam with c1 presetNär jag var i Stockholm i början på januari gick vi till Debaser Strand och lyssnade på min lillebror. Han har börjat spela med en tjej som heter Nadja Evelina och innan vi gick dit hade jag ingen aning om vad som väntade. Spelningen var sjukt bra, och sedan dess har jag längtat ihjäl mig tills hon skulle släppa sin första singel, Finast utan filter. Nu har den släppts och min pepp visade sig inte enbart vara storasysterentusiasm, för den har fått superfina kommentarer över hela internet. Jag tycker verkligen att du ska lyssna på den och hålla ögonen öppna för Nadja Evelina framöver, för de andra låtarna är minst lika bra.

Translation: You should check put Nadja Evelina (whom my brother sometimes performs with) on Spotify! She just released her first single and even though she’s singing in Swedish I think non-Swedish speakers can enjoy it too.