Utanför landsgränsen

bild 3 (14).JPG

bild 2 (14).JPG

Skärmavbild 2016-10-26 kl. 16.13.20.png

I fredags hämtade Emma upp mig efter min körkonsert och så började vi köra västerut. Karlskoga, Kristinehamn, Karlstad, Arvika, Charlottenberg, Kongsvinger. Efter drygt fyra timmar av kolsvart riksväg rullade vi in i lilla Jessheim, där hon bor tillsammans med Sandra och Therese. Sen väntade en helg av sena nätter, långsamma förmiddagar och mängder av kvalitetstid. I måndags kväll satte jag mig på tåget hemåt igen, lite krasslig och betydligt tröttare än när jag kom dit, men så himla lycklig.

Translation: Last weekend I went to Norway to visit three of the best people I know, Sandra, Emma and Therese. We stayed up all night and spent most of the days on the couch hiding away from the snow and rain, but it was great. Monday night I went back to Sweden, so tired but so, so happy.

 

 

Ett foto i timmen (nästan i alla fall)

Jag tänkte att ni skulle få följa med en helt vanlig ledig tisdag i oktober. Vi kör:

07:00
Vaknar iklädd min bästa sovtshirt från Refugees Welcome, stöd dom du också tycker jag (inte bara för att du får en skön tröja utan även för att ingen människa är illegal).


08:00
Äter frukost, havregrynsgröt med banan och jordnötssmör, med den här utsikten.

09:00
Jag svidar om till träningskläder och hoppar på bussen in mot stan, det var tydligen svinkallt ute så ångrar redan mitt något optimistiska klädval.


10:00
(Efter ganska mycket mindre än en timme) hoppar jag av bussen hemma hos dagens sällskap där det är så här fint.

11:00
Jag och Lucas myser medan Anna gör sig i ordning.


12:00
Vi beger oss iväg bort till Oset, en av mina favoritplatser i Örebro. Om du någonsin kommer hit borde du verkligen kika bortom den här bron där Hjälmaren breder ut sig.

13:00
Efter någon timmes promenad med äggmacksfika för vissa och fisk med mos för andra vänder vi tillbaka i isvindarna.

14:00 
Jag lämnar av mitt eminenta sällskap hemma hos sig och funderar länge och väl på om jag ska orka ta mig till gymmet eller hoppa på bussen hem igen.

15:00
Bestämmer mig ändå för Friskis och råkar köra jordens köttarpass, ibland lönar det sig att trotsa latmasken.

16:00
Tar mina bilder slut för den här dagen, för då möter jag upp min pappa och åker hemåt. Vi lagar mat och hänger med lillebror resten av kvällen och det finns inte på ett enda kort. Snipp snapp snut, så var den här tisdagen i oktober slut.

Translation: A very normal Tuesday in October, told hour by hour: 7am Woke up in my Refugees Welcome Sweden t-shirt (whom you really should support btw). 8am Breakfast (oatmeal with peanut butter and banana) with a view. 9am Took the bus into the city, wearing way to cold clothes since it turned out to be freezing outside. 10am Arrived at my destination, and it was beautiful and all fall-y. 11am Baby Lucas and I hung out while waiting for his mom, Anna, to get ready. 12am We walked to one of my favorite places in the city, if you’re ever in Örebro you have to promise to find out what’s on the other side of this bridge. 1pm After a long walk and snacking (for some of us on fried egg sandwiches and for others fish with mashed potatoes). 2pm Said goodbye to my walking crew and spent way too long deciding whether I should go work out or not. 3pm I beat my inner slacker and went to the gym and performed a killer workout. Life is full of surprises… 4pm Turned out to be my last pic of the day, because after that I met up with my dad to get a ride home. We cooked dinner and hung out with my brother Simon and I completely forgot to use my camera.

Vem är jag?

… På restaurangen
…kollar jag gärna upp menyn på förhand och blir oftast orimligt exalterad. Om vi inte bokat bort innan händer det att jag wingar allt och bara ser vad som kommer ur munnen när servitrisen frågar.

… På nattklubben 
…är jag nästan aldrig. Om jag ändå får feeling gillar jag att dansa, helst till låtar jag kan sjunga med till och absolut inte till anonym house.

… I klädbutiker
…vill jag helst gå själv, blir så stressad av att shoppa med andra och hittar aldrig något.

… På flygplan
…sover jag oftast som en stock. Är så himla tacksam för det, speciellt på de något mastiga 10-timmarsflighterna från SF. Flygrädslan lyser med sin frånvaro och jag älskar att titta ut men kan få helt vansinnigt ont i öronen vid inflygning, som ett litet barn.
dsc07363
… Hemma en chilldag
…brukade jag inte ha några problem att bara ligga i soffan timmar i sträck, men just nu blir jag snabbt rastlös och vill helst hitta på något efter någon timme. Ibland blir det en promenad, gymmet eller sväng till stan, annars bara ändlösa vandringar fram och tillbaka till kylskåpet.

… På café
…är jag inte så ofta och gillar varken kaffe eller te något särskilt. Om jag fikar blir det oftast tantkakan biskvi, det är ju så jäkla gott.

… I skolan
…befinner jag mig ju inte så mycket för tillfället. Men under gymnasiet och grundskolan var jag verkligen den duktiga tjejen som grät på varje utvecklingssamtal (obs även om inget var negativt) och ägde på att läsa in stora mängder information snabbt.
dsc07977
… I ett förhållande 
…skulle nog vissa tycka att jag är ganska klängig. Älskar att pussas, vara nära och bokstavligt talat hänga på. Försöker dock behärska mig när vi umgås med andra, man vill ju inte vara det jobbiga paret.

… I matbutiken
…älskar jag att vara om jag har mycket tid. Planerar maträtter i förväg, slänger in lite plats för improvisation och kanske något extra gott om jag känner för det. Älskar att gå in i mataffärer i andra länder.

… På morgonen
…vaknar jag oftast ganska tidigt, men om jag är ledig gillar jag att ligga kvar i sängen eller soffan och lyssna på poddar, scrolla på mobilen eller titta på någon serie.

… På kvällen
…är jag allt som oftast rätt trött, morgonmänniska som jag är.

… Vid kvällsmyset
…håller med Lovisa, vad är ens kvällsmys? Men ja, antar att jag är den som är omöjlig att följa en serie tillsammans med eftersom att jag somnar strax efter introt men blånekar om jag får frågan ifall jag sover och vi borde stänga av.
dsc03180

… På bussen
…sitter jag ofta ganska långt bak och alltid till höger (varför ens? vet ej).

… På jobbet
…går jag för tillfället runt i uniform och rekommenderar vinflaskor och öl till oftast ganska trevliga kunder. Men egentligen vill jag ju analysera data, researcha marknad och konkurrenter och sånt.

Translation: A list about how I act in different situations, like how I love to visit grocery stores when traveling and that I cried my way through every parent/teacher conference when still in school.

Listan är lånad av Lovisa.

LA Snapshots

Jag sparar och snålar på de sista Kalifornienminnena här på bloggen, för om jag drar ut på det lite till så känns det inte lika långt borta. Därför får SF-inläggen bli utspridda mellan alla andra inlägg, så kan vi hålla oss kvar i känslan ett litet tag till. En känsla jag gärna stannar kvar i är den som framkallas av en gyllen sol, ljummen SoCal-bris, fina vänner och så mycket bra musik att man knappt hinner med att lyssna på allt. Ungefär så var det när vi åkte ner till LA för att gå på FYF Fest för andra året i rad.

Det var bara Cass, Mads, C-H, Marcus och jag den här gången (jämfört med året innan då vi var nästan 15 stycken), men det var precis lagom. Vi gjorde festivaliga saker som att dricka öl, lyssna på Kendrick Lamar och LCD Soundsystem, äta burritos och brunch. På måndagen, innan det var dags att åka hem, tog jag och Marcus en bil ner till Manhattan Beach. Även om vi bara var där några timmar kändes det i sig som en hel semester. Bara att få strosa runt i det lilla samhället i 35 graders värme, äta frukost med havsutsikt och plaska i Stilla Havets vågor för sista gången på länge ökade ledighetskänslan med ungefär 100 procent.

Translation: I’m really hanging onto the last memories from California, that way it all doesn’t feel so far away. I’ll keep on sneaking in these post between the regular ones, to be able to stay in the feeling a little bit longer. A feeling that I don’t mind staying in is the one of standing in golden sunlight in the warm SoCal breeze together with amazing friends listening to great music. In other words, the feeling of attending FYF Fest for the second year in a row. This year there were only five of us (compared to last year when we were about 15 people), but it was great. After a weekend of doing festival stuff like drinking beer, having brunch and listening to LCD Soundsystem and Kendrick Lamar Marcus and I decided to drive down to Manhattan Beach for a few hours before our flight left. It turned out to be the best decision ever. Just strolling by the beach, soaking up the sunlight in the 95F heat, having breakfast overlooking the Pacific and later wade as far out as we could go without taking our shorts off made this Monday feel like an entire vacation in itself.

När vi gick ner från Clouds Rest

Sist vi lämnade Yosemite-resan befann vi (Marcus, Kate, Richie och jag) oss på 3000 meters höjd, på toppen av Clouds Rest med utsikt över hela Yosemite Valley. Hur hisnande vyerna än var behövde vi efter ett tag lägga på ett kol för att hinna tillbaka innan mörkret sänkte sig.

Ljuset var helt magiskt, som det ju så ofta är i Kalifornien när solen snart går ner.

Vi stötte på en jordekorre som ville bli kompis, men trots att jag fick gå så nära så lyckades jag strula till skärpan. Var så stressad pga rädd att den skulle försvinna.

Och så plötsligt var vi tillbaka vid Tenaya Lake, 8 timmar och 23 kilometer efter att vi startade. Att vada ut i det precis lagom svala vattnet medan solen sänkte sig bakom bergen var en inte helt dum känsla.

Avkylda men mosiga satte vi oss sen i bilen för att köra den knappa timmen tillbaka till Buck Meadows. Det visade sig att vi hade perfekt timing för att hinna med en helt magisk solnedgång.

När vi rullade in framför vår hyrda stuga hade mörkret lagt sig, och efter en dusch och en öl avslutade vi kvällen med hamburgare på dinern med världens otrevligaste servitris. Jag brukar sällan klaga på servicepersonal (vet allt för väl hur det kan vara), men hon tog verkligen alla pris. Ni vet, på den nivån att hon himlade med ögonen när man beställde och gång efter gång dumförklarade sina gäster. Men med en sån här drömdag drog det inte ner humöret det minsta, och mätta och glada somnade vi som stockar i det timrade trähuset. Om du någonsin är i Yosemite måste du nästan lova att vandra till Clouds Rest.

Translation: The second part of our Clouds Rest hike. Best part? When Kate and I waded through the perfectly tempered water of Tenaya Lake as the sun set beneath the Yosemite mountains, after 14,5 miles and 8 hours on the trail.