I limbo (och Sverige)

Jag är så sjukt ledig just nu. Den femte september började mitt nannykid skolan och sedan dess har jag spenderat dagarna precis som jag vill (är glad att ingen räknat timmarna i sängen). Men ni behöver inte oroa er, jag ska börja jobba, men inte förrän om drygt två veckor. Eftersom jag inte fick någon semester i somras (förutom en vecka som jag ska visa er snart) är det faktiskt ganska skönt att vara lite ledig, så fort stressen av att inte göra någonting släppte. Det betyder att man till exempel kan passa på att åka till Sverige och krama på alla man saknat, så det gjorde jag förra veckan.

Som den orutinerade bloggare jag numera är tog jag extremt lite foton, men ni får väl ta mitt ord på att jag hann med nästan precis allt jag ville. Äta lunch med farmor och farfar, vara ute i skogen inte bara en utan två gånger, träffa både vänner och familj och äta ikapp allt lösgodis jag missat. Jag hade det så bra att när hemresan närmade sig bokade jag två extradagar. Men nu är jag tillbaka på Hubert Grove igen och hur sjukt det än låter (eftersom jag bara bott här i tre månader) känns det verkligen som att komma hem.

Translation: September 4th was my last day as a nanny, and since then I’ve spent my days doing nothing. But don’t you worry, I’ll be starting my new job shortly (or at least in about 2 1/2 weeks…) and will tell you all about it when the time is right. Even though I had to go through feeling lazy and unproductive at first, it’s kind of nice to have some time off since I worked the entire summer. A perk of not having to go to work is that it gives you time to travel to Sweden to visit (almost) everyone you’ve missed, and that’s exactly what I did last week. Being the crappy blogger that I am nowadays I barely took any pictures, so I guess you just have to trust me when I say that I managed to do almost everything that I wanted, like having lunch with my grandma + grandpa, doing some hiking and mushroom gathering/picking, hanging out with family and friends and having all the pick-and-mix candy that I’ve been missing out on. Now I’m back on Hubert Grove and even though it might seem strange considering I’ve only lived here for a few months, it really felt like coming home.

Advertisements

Tre biofilmer jag sett som du borde se

Det är inte alltid man får in en fullträff när man går på bio, men de senaste veckorna har jag lyckats pricka in inte mindre än tre filmer som jag verkligen gillat. Alla går (eller går snart upp) på bio i Sverige, så jag tänker att det är lika bra att tipsa vidare.

Dunkirk 

Jag är inget stort fan av krigsfilmer generellt, men jag älskade Dunkirk. När vi gick ut från Clapham Picturehouse kände jag mig helt dränerad efter att ha suttit på helspänn i nästan två timmar. Otroligt dramatisk men ändå mänsklig på något sätt. Något som kanske gör filmen något mindre realistisk, men samtidigt ganska härlig att titta på, är den enorma mängd käkben den samlade casten innehar. Ärligt, alla är SÅ snygga?

The Square 

För några veckor sedan åkte jag från kontoret in till stan och Somerset House. Hundratals människor hade samlats på “borggården” med picknickfiltar och vinglas för att se UK-premiären av Ruben Östlunds The Square. Jag brukar gilla hans filmer, och denna gjorde mig inte besviken. Jag tyckte den var lite roligare än hans tidigare filmer, men också jätteobekväm, som vanligt alltså. Det enda jag kan klaga på är att denna kanske var aningens lite lång, men vad gör det egentligen. Se den!

The Beguiled 

6a00d8341c2b7953ef01b8d2925a85970c 2.pngJag tror att denna film heter De bedragna i Sverige, och är Sofia Coppolas nya. Den var lite mindre flippad än vad jag förväntat mig baserat på trailern, men ändå väldigt intressant. Och framförallt så snygg. Scenografi och foto gjorde att man bara ville krypa in i deras värld och stanna där, om det inte hade varit så att så hemska saker hände.

Så, om du tröttnat på utomhusaktiviteter nu när hösten är på intågande, kolla in några av dessa. Jag hoppas att du inte blir besviken.

Translation: Three films I’ve seen and liked lately; Dunkirk, The Square and The Beguiled.

Brixton – Clapham – Peckham

Det blir många rapporter om helgäventyr här, men när man spenderar precis hela vardagarna med plugg, jobb och lite mer jobb finns det inte så mycket mer att rapportera om. Den här helgen var, pga skäl precis nämnda, lugn som en filbunke, men förra veckan hade vi besök av Marcus mamma och då måste man ju aktivera sig.

Här kommer därför en liten bildbomb från lördagen då vi visade runt här i Brixton, tog en sväng förbi Clapham för att fly regnet med bubbel och lyxmellis (kommer mer om detta!) och åkte till Peckam för att hänga på takbaren Frank’s Cafe och äta middag på Montpellier. Det blir alltid så maxade dagar när man har besök? Intensivt men härligt såklart, och kul att få visa runt på ställen man tycker så mycket om.

Fortsättning följer.


Translation: I’m aware that it’s a lot of weekend stuff here, but when your weekdays consist of work, school and some more work that’s how it is. This past weekend was spent mainly in bed, but before that Marcus’ mom was visiting which of course called for some adventure.

Saturday we showed her Brixton, hid from the rain with sparkling wine and snacks in Clapham and took the bus to Peckham for some roof top drink sipping at Frank’s Cafe and dinner at Montpellier. Days get so intense when you have visitors, but it we had so much fun showing her all the places that we love around here. To be continued

Restaurangtips i Brixton: Nanban

Nu tycker jag att jag spenderat tillräckligt mycket tid här för att börja bjuda på lite tips, så ni också kan uppleva alla härliga saker som finns runtomkring. Vi börjar med en av mina absoluta favoritrestauranger alla kategorier: Nanban.

Nanban ligger på Coldharbour Lane, mitt i Brixton, och serverar “japanese soul food” med inspiration från Brixton Market. Du kan välja bland ett helt gäng smårätter, ljuvlig ramen eller större specialrätter komponerade av kocken Tim Anderson (som tydligen vunnit Masterchef?). Dessutom har de ett helt gäng specialcocktails och ett ganska litet men vasst ölutbud. Personalen är trevlig, lokalen intim och stämningen alltid bra. Kan det bli så mycket bättre?

Och om du tar dig dit, missa för allt i världen inte deras ramen med aubergine och zucchini med parmesan. Lova?

Translation: If you ever find yourself in Brixton, promise to go to one of my favorite restaurants, Nanban. They serve “Japanese soul food” with inspiration from Brixton Market; smaller plates, slightly bigger specialty dishes and the most delicious ramen. On top of that they’ve got a bunch of interesting cocktails and a small but well-curated beer list. The restaurant, which is situated in the heart of Brixton, on Coldharbour Lane, is cozy and the staff super friendly. What’s more to ask for? If you go, make sure to order the aubergine and courgette ramen with parmesan, it’s to die for.

Brixton Sundays

God morgon från en nyvaken! Nu tar vi och tittar på vad jag gjorde en söndag för en vecka sedan.

Good morning from a sleepy face. Let’s have a look at some stuff I did last Sunday.

Det här med att posa verkar inte ha varit min starka sida just denna dag, men vem bryr sig egentligen? Här bor vi i alla fall, på andra våningen med utsikt över tågrälsen.

It seems like my timing was a little bit off that day, so here’s another photo of me not posing. Anyway, here’s my new home! Hugo, Marcus and I live on the second floor and I really don’t mind the upgrade from the bug infested ground floor apartment in the Tenderloin (even though I would move back in a heartbeat).


När jag icke-posat färdigt promenerade Marcus och jag över bron och till “riktiga” Brixton. Det var högljudd, massor av folk och varmt som sjutton.

When I was done not posing Marcus and I walked across the bridge to Brixton, noisy and packed with people as always on the weekends.


Efter att ha strosat igenom marknaden svängde vi in i Brixton Village för att spana på diverse saker till hemmet. Vi hittade inte en enda, men var ganska glada ändå.

After strolling through the market we walked around Brixton Village, trying to find some bits and bobs for our apartment. We totally failed, but it didn’t really matter.
DSC04293.jpg
Och ännu gladare blev vi när Hugo hörde av sig och sa att han, Nic och två av hans vänner från New York drack söndagsdrinkar på Brixton Pops övervåning. Vi är väl inte dom som tackar nej, så vi promenerade över gatan.

Because Hugo called and let us know that him, Nic and two of his friends from NYC were having Sunday drinks on the upper floor of Brixton Pop and wanted us to join. And who are we to declines an offer like that?

DSC04292.jpgDet var så varmt, så varmt, så varmt.

It got hotter, and hotter and hotter. Och till slut pallade vi inte mer sol utan möjlighet till skugga och började dessutom bli superhungriga, så när amerikanerna åkt vidare och Hugo och Nic letade efter shorts i diverse affärer siktade jag och Marcus in oss på att hitta något att fylla magen med.

And after a while we had enough of sunshine for one day. The Americans had to leave to catch their flight back to the US, Hugo and Nic where rambling through the high street stores trying to find some clothes that didn’t make you feel like you were melting, and Marcus and I went on a food hunt.

Vi lyckades ganska bra måste jag säga med en surdegsmacka med grillade grönsaker för mig, en paneerburgare till honom och massor av pommes. Det hela intogs på terassen medan tågen rullade förbi i bakgrunden.

We did quite well and got back to Hubert Grove with a paneer burger, a sandwich with grilled veg and (of course) fries. Yum.

Sen spenderade vi resten av eftermiddagen halvsovandes i skuggan, tills det blev för varmt även där.

Then we spent the rest of the afternoon on the terrace semi-sleeping in the shade, listening to the trains go by.

Och det var min söndag, den allra första i juli.

And that’s how I spent the first Sunday of July.

 

En onsdagsupdate

Wow vad intensiva de senaste dagarna varit. Eller ja, egentligen har de kanske bara varit lite mer intensiva än vanligt, men jag lyckades dra på mig någon typ av minisjuka med förlamande trötthet, huvudvärk och halsont mitt i allt vilket gjorde det hela ungefär tio gånger mer svåröverkomligt. Men nu mina vänner har jag precis avslutat en hel dags rekryteringövningar som ett andra steg i processen för en roll på en byrå (håll tummarna!) och kan alltså officiellt deklarera minisemestern påbörjad!

Det var en intressant upplevelse idag. Man tänker att kulturchocken bör bli större ju längre bort från sitt eget land man kommer, men så visar det sig att man bara behöver åka till England. Herre jisses, jag fattade nog ungefär 60 procent av alla referenser och samtalsämnen som slängdes runt av de andra sökanden under lunch och pauser. Det är så märkligt när man förstår precis vad någon säger, men har precis noll kontext för att faktiskt fatta innebörden. Jag har nog aldrig känt mig så lost rent kulturellt och min dag har bestått en hel del av att nicka, le och skratta när alla andra skrattade. Som tur var fanns det personer som ville prata om annat än skolresultat och brittiska kändisar. Dessutom gick intervjuerna och själva övningarna bra, så överlag har det varit en bra, om än otroligt köttig, dag. Nu är det bara att hoppas att det går hela vägen.

Mina planer för resten av kvällen är inte mer glamorösa än att somna som en stock. Imorgon är jag ledig på förmiddagen och sen åker vi till Sverige (!!!) för en hel helg av konsert och festligheter. Är så orimligt peppad på detta.

DSC09203.jpg

Translation: These past couple of days have really been intense. Or well, maybe just a slightly bit more intense than usually, but I managed to catch some kind of cold which has made everything more of a struggle. But now the moment that I’ve been waiting for since Sunday is finally here. I just finished a super ambitions assessment day and can declare my mini vacation officially started.

It was an interesting day today. You’d think that the further away your from home you get the more intense culture shock, and then it turns out that the UK is a whole new level of compared to the US. I mean, I probably understood about 60 percent of the references and topics my fellow applicants were chatting about over lunch. It’s so weird to completely understand the words they’re saying, but totally lacking the context necessary. You know, when you smile and nod and hope you don’t laugh when you’re not supposed to laugh? That was me today. Luckily there were some people that wanted to talk about things other than Uni results and British celebrities. Also, the task and interviews went really well so overall it was a really good day. Now I’m just crossing my fingers and hope that the agency agree.

But I’ll be happy no matter what, because tomorrow I get to sleep in and in the evening we’re flying to Sweden! I’m so excited!

Sommaren 2017

Lite försenat, eftersom vi är mitt i den, tänkte jag berätta om mina sommarplaner. Bättre sent än aldrig, eller hur? Jag tycker vi kör en hederlig lista, denna hittade jag hos Flora.

Vad ska du göra i sommar?
Jag ska hänga en massa i London (rimligt) där jag vill utforska varenda vrå och njuta av att det faktiskt är lite varmare här än i Svealand. Jag kommer också hänga med en fyraåring, plugga interkultur, äta middag på terassen, dricka en del öl, ha picknick i Clapham Common. Rent formellt ska jag knappt vara ledig på hela sommaren, så jag tänker att jag får smyga in semester närhelst jag kan.

Ska du åka någonstans?
På torsdag åker jag till Sverige (!!!) för Håkan-konsert och min examensfest, är orimligt peppad på detta. Sista juli hoppar jag + M på flyget igen med sikte på Kroatien. Där har vi hyrt hus med fjorton (!) av våra bästa kompisar en vecka, som ni förstår är peppen på detta inte heller speciellt låg. Sen är jag sugen på en weekend någonstans här i landet, eller kanske med Kate och Richie till Irland så att de får visa oss allt. Finns en risk att både ekonomin och tiden sviker mig här dock.

Hur länge ska du vara ledig?
Helt ledig är jag egentligen aldrig eftersom jag pluggar lite, men från jobb blir det en vecka bara. Får ta igen det när jag har ett riktigt jobb osv. Hoppas jag.

Vad vill du verkligen hinna med?
Åh förlåt för så cheesy men: få lite lugn och njut trots fullt upp.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Längta till helger och resor.

Vad ser du mest fram emot?
Att få landa lite här och verkligen känna att jag verkligen bor här nu. Boa in mig. Och förhoppningsvis få ett jobb.

Vad kan gå fel?
Tänker inte ens tänka på detta mvh katastroftänkaren no 1 som faktiskt är rätt stabil atm.

Vem kommer du vara mest med?
Marcus. Känner inte så många här än ju, men vill ju gärna träffa nya kompisar. Bor du i London och vill hänga, hör av dig?

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Mat. Alltid mat.

Vad kommer du köpa inför sommaren?
Inför semestern vill jag köpa en baddräkt och kanske någon härlig linneskjorta. Det låter väl bra?

Kommer du använda det?
Ja såklart. Har inte råd att köpa saker jag inte använder.

Kommer du bli brun?
Kanske lite, men håller mig helst i skuggan.

Vad vill du säga till ditt sommar-jag?
Slappna av. Njut.

Vad kommer du äta?
Burgare, vattenmelon, mango, plockmat. Och ramen på Nanban men det är ju inte specifikt för sommaren (var där för fem dagar sedan och är redan sugen igen).

Vad kommer du dricka?
Öl, massor av vatten och kanske lite milkshake.

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?
Att jag inte behöver vara en enda liten mil från Marcus längre. Åh.

Vad kommer du ha på dig?
Jeansshorts och långärmat, sneakers även om det är varmt, byxdress.

Hur kommer du att göra dig illa?
Hoppas inte, men antagligen klassiska barnskador från att lajva fyraåring hela dagarna.

Vad oroar du dig för?
Vanligtvis allt, nu inte så mycket. Fast lite för vad som händer efter sommaren.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att jag har flyttat till London igen och äntligen får bo med Marcus så länge vi vill.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?
Som den första Londonsommaren.

Translation: A list about my summer. I will mostly be spending time here, looking after a four year old and taking a summer class on intercultural studies, but next week Marcus and I are flying to Sweden for a weekend of a concerts and graduation celebrations (!!!). And the first week in August we’ve rented a house in Croatia with fourteen of our closest friends. How exciting?!

En söndag i London

I söndags vaknade jag upp efter att ha sovit nästan tio timmar, de senaste veckornas intensiva flängande har visst tagit på krafterna. För första gången på länge kände jag mig relativt pigg och redo för dagen. Marcus ville på loppis i Dalston och hade väldigt lägligt även kollat upp ett ställe som gjorde amerikansk brunch i närheten. Han vet hur man övertygar mig.

Sagt och gjort, vi tog overgrounden i riktning nordöst. Och tur var väl det för Hash E8 visade sig vara ett så bra ställe. Vår servitris var så bakis att man inte kunde göra annat än tycka synd om henne (hon trodde vi ville betala när vi precis satt oss och började duka fram bestick när vi ätit upp), men alla var trevliga och lokalen lagom trångt och mysigt.
Och maten var supergod! Jag åt hash benedict, = hash browns istället för muffin, med umamipuder och drack en kokos/banan/jordnötssmörssmoothie till. Drömmen.  Deras veggie breakfast gick inte av för hackor den heller.DSC09146.jpgHej hej!
Sen promenerade vi bort till den gamla ABC-bion där det utlovades “östra Londons största inomhusloppis”. Jag kanske är för bortskämd med de gigantiska lagerlokalsloppisarna i Sverige, men jag måste säga att det var lite upplagt för besvikelse. Det var inte så stort och det enda vi ville köpa, en liten lampa, kostade 95 pund. Ovärt. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att hoppa på tåget en gång till och besöka dagens tredje stadsdel.
Marcus hade nämligen fått nys om att Gaurab Thakali (jag visste inte heller vem det var…) ställde ut i samarbete mellan puben Camden’s Daughter och Beach London. Visade sig vara en riktigt hit, även om vi inte riktigt tjänar tillräckligt med pengar för att köpa ett original än. 
Men Marcus gick därifrån en patch och ett litet print rikare i alla fall, alltid något.

Eftersom utställningen var på en pub köpte vi oss en öl, och när vi kollat klart satte vi oss i fönstret, spanade på folk, pratade om något jag glömt och sippade långsamt.

Men, visade det sig, det roliga var inte slut där. När vi landat i Brixton ramlade nämligen Hugo innanför dörren. Han hade varit i Sverige i drygt två veckor så vi bestämde oss för familjemiddag och catch up på min favorit Nanban.

På vägen hem passade vi på att spana in våra grannar London Beer Lab, som visade sig vara hur mysiga som helst. Det blev inga inköp den här gången, men nu vet jag var jag ska ta alla eventuella besökande ölfantaster. Efter lite småprat med en av bryggarna promenerade vi hem och avslutade vi kvällen på terassen. Ändå lyxig dag va?

Translation: Yesterday Marcus and I really embraced “Sunday Funday”. We started the day in Dalston with brunch at Hash E8, which turned out to be great. I had hash benedict (hash browns instead of muffins) with umami powder and a banana/coconut water/peanut butter milkshake = +++++. The actual reason we travelled 40 minutes north east before noon was to visit “east Londons biggest indoor flea market” (or that’s what we were trying to tell ourselves, but we all know my real priorities), a market that turned out to be somewhat disappointing. After some consideration we decided to get on the overground once again and headed for the third neighborhood of the day, Kentish Town, where Beach London and the pub Camden’s Daughter had a collaboration exhibition with artist Gaurab Thakali. Luckily no disappointment here. The show was tiny but great and even though we don’t make enough money to actually by a proper painting yet Marcus at least got a small print. While finishing our beers we sat in the window people watching and talking about stuff I don’t really remember. BUT, as it turned out, our Sunday Funday was far from over. A few moments after we got home Hugo suddenly appeared. He just got back from Sweden where he’s been hiding for over two weeks and we decided on family dinner at Nanban for catch up and gossip. On the way home we checked out our neighbors London Beer Lab, and then spent the rest of the night on the terrace. Quite a sweet day, right?

Födelsen av ännu en Londonblogg

Jag har flyttat till London! Igen. Det känns fantastiskt men jag har nog inte riktigt fattat att jag bor här nu. På riktigt och permanent, och aldrig behöver man (jag, vi) ha distans igen. Det är ju helt otroligt när jag tänker efter. Om två och en halv vecka åker vi dock tillbaka till Sverige för Håkan-konsert och examensfirande, så kanske är det efter det som jag verkligen fattar.

Hittills har staden förärat mig med ett riktigt superhögtryck och trots att alla måste jobba och göra vettiga saker så är det mycket som stryker på foten när man knappt orkar andas. 32 grader har vi haft nu sedan i lördags och det är mest bara varmt, varmt, varmt. Men lite saker har vi såklart gjort ändå, för att fira att man äntligen får vara tillsammans precis så mycket som man vill. Så här såg min (vår) helg ut genom mobilen:

I fredags efter jobbet promenerade Marcus till Borough Market och köpte med sig allt gott han kunde hitta (kan man tro i alla fall). Det var den första riktigt varma dagen så vi packade ut oss på altanen och carpade kvällen. Exakt sådant jag längtat efter när jag suttit ensam i min lilla studentlägga och saknat.

På lördagen vaknade vi till en stekhet dag och bestämde oss för att stanna i närområdet. Vi tog en sväng förbi Brixton Pop och kikade på alla som redan startat dagen med drinkar, kollade in framtida inköp i Village och strosade runt på marknaden.

IMG_5863 (kopia).jpg
Vi kikade också in i den superseriösa ölbutiken på Atlantic Road, inga inköp den här gången men lite lyxigt att bo nära alla dom här + hundra till.

Sen hörde Kate och Gillian av sig och sa att de hängde i Clapham Common, så vi bytte riktning och tog oss västerut. För att överleva hettan köpte vi milkshakes på Five Guys (säger bara salted caramel, hett tips till alla) och strosade runt lite på farmers market innan vi letade upp dem.
IMG_5938.JPG
Lite senare, när vi hade vilat upp oss tillräckligt mycket med chips och öl på terassen för att orka ut igen, tog vi tåget till Hackney. Det var fortfarande så varmt att man knappt kunde röra sig utan att svettas, men Marcus kämpade på som ni ser.
IMG_5933 (kopia).jpg
På tåget träffade vi av en slump på Bea och Sofia som varit på takhäng i Peckham, så vi fick sällskap till Sebright Arms. Där skulle nämligen ett band som heter Sports Team spela, men tills de gick på hängde vi ute i gränden för inte går man ner i en fullproppad källare när det är 26 grader om man inte måste. Spelningen visade sig vara högt över förväntan och när puben stängde vid 23 (så smidig tid för en kvällströttis som jag) promenerade vi tillbaka till tåget och åkte hemåt, glada och nöjda. På söndagen orkade vi inte göra mycket mer än att ligga i skuggan i Clapham Common med massor av picknickmat styrd av Kate och Gillian med vänner innan vi gick hem och kollapsade av värmeslag. En liten kvällspromenad längs Brixton Hill på det så var helgen slut.

Vilka fina första dagar va? Stay tuned för mer London, lovar att vara mer aktiv nu när mitt liv inte är så kaosigt längre.

Translation: I moved to London! It feels amazing and strange at the same time, strange mainly because I’m having a hard time wrapping my head around that I actually live here now. In three weeks we’ll go back to Sweden for a short visit and after that it might get easier. However, I’ve had a great time so far. It’s been (and still is) crazy hot outside (tomorrow it’s supposed to be 34C = 93F), and this weekend was a lot about surviving. But we did it in style though: drinking wine and eating cheese from Borough Market on the terrace Friday evening, strolling around Brixton and Clapham Saturday and going to a live gig in Hackney later on plus hanging out in the Common with Kate and Gillian with friends on Sunday. Stay tuned for more London, I promise to be a more frequent blogger from now on!

The most wonderful time of the year

Jag hade nästan glömt bort hur speciell den här tiden på året är, när allting äntligen slår ut, ljuset kommer tillbaka och livet med det. Man sitter där i början på april och tänker att det ska bli härligt, men HUR härligt är det liksom svårt att ta in. Livskvaliteten har ökat med ungefär 100 procent nu när vi dessutom snart är klara med c-uppsatsen och framtiden sakta men säkert börjar utkristallisera sig. “Skolavslutningstider” har alltid varit min bästa tid på året, så jag antar att det bara är att njuta.

Det bestämde jag mig i alla fall för att göra i lördags och tog med mig Hanna och Judith till Söderåsens nationalpark. Hur har jag missat att det finns en nationalpark 40 minuters kollektivtrafikresa bort? Varför har jag hängt runt i Lund när man kan gå i bokskogar, äta matsäck på klippor med fötterna dinglandes över kanten och se ut över mäktigare utsikter än vad man trodde fanns i Sveriges plattaste landskap (obs kanske inte sant, men har en stark känsla)? Vansinne.

Titta vad fint vi hade det! På kvällen var det Eurovision, ett event som på senare år verkligen hittat fram till mitt hjärta. Älskar Eurovision! Melodifestivalen ger jag inte mycket för, men Eurovision, ett så otroligt konstigt, härligt spektakel. I år firade jag genom att äta pizza och dricka sangria med Emma, My och Rebecca. En sån himla lyxlördag.

Translation: Summer has finally arrived in Skåne and I realize that I had almost forgotten how incredibly magical this season is. I mean, you know it’s going to be good, but exactly how good is almost impossible to imagine before the daylight comes back (sun’s up between 4am – 9.30pm atm) and the trees are blooming. Last Saturday we decided to embrace the weather change (even if it was more springlike than summer-y) and hike Söderåsen national park. But first, how could I possibly have missed that there’s a national park like 40 minutes from where I live? Madness. However, I found out and immediately felt an urge to go. So I did. I brought Hanna and Judith with me to walk in the beech forest, have lunch dangling our feet off a cliff ledge and gasping at the views. The best cure for thesis anxiety.