Hackney, Hampstead and a bunny

Jag kämpar på med uppdateringarna här, även om de inte blir så frekventa som de en gång var. Men nu har jag åkt på en härlig förkylning och kan inte göra mycket annat än att ligga i sängen, så har jag egentligen någon ursäkt? Nej precis.

Hursomhelst, för några veckor sedan var Måns här och hälsade på, och jag tycker att vi kan ta en kik på vad vi gjorde en av dagarna.

Det var soligt och man kunde riktigt känna våren i luften (inte visste vi då att inte bara en, utan två snöstormar väntade). Sugna på sol tog vi overground österut och hoppade av i Haggerston.

Där gick vi runt på Broadway market en sväng, och blev hungriga av alla bröd, ostar och street food. Tänk, jag har varit där ungefär en miljon gånger och läskats, men aldrig någonsin köpt något. Gör detta mig till deras sämsta kund någonsin?

När vi var färdiga med att ooha och aaha över diverse bakverk smet vi in på NT’s för att, jag vet inte, vila kanske? Man blir bra trött av att fönstershoppa mat.

Där kunde man sitta ute och inmundiga sin lemonad, så det gjorde vi såklart, i sällskap av den starka rösten tillhörande en instruktör som höll någon typ av gympapass några våningar ned. Kan inte riktigt avgöra vad Måns menar med sin min här, är det beundran eller typ “vem är du ens?”.

Sen promenerade vi vidare mot ett av mina absoluta favorit brunch/helglunchställen, Rawduck. Det ligger mellan London Fields och Hackney Central och har så mycket spännande och god mat. Hett tips om du har vägarna förbi.

Mätta och glada bestämde vi oss för att byta såväl miljö som vädersträck, och började röra oss norrut. Någongång i höstas tog nämligen Nic med oss på något som skulle kunna likna en pub crawl (med spöktema…) i Hampstead och Highgate, och vi blev lite kära i hela grejen. Kanske för att den delen av London är så otroligt olik där vi bor, så tillrättalagd, ren (och lite tråkig), och omväxling förnöjer ju. Hursomhelst bestämde vi oss för att ta med Måns dit, och började på The King William IV.

Där var det som vanligt supermysigt, och vi satt länge och pratade om familjen, Stockholm och vad man skulle pyssla med om dagarna ifall man var brittisk överklass.
DSC05292.jpg
Men det bästa av allt, och enda anledningen till att jag smyger in en dålig mobilbild här, är att en person hade med sig en kanin till puben. En kanin som jag, efter att ha kollat över axeln lite för många gånger, fick gosa med. Jag vet att det är tveksamt hur bra det är för en kanin att hänga på en högljudd pub, men han verkade förvånansvärd okej med det (ta det från någon som en gång födde upp kaniner, yep true story).


När det började skymma och jag slitit mig från goset gick vi vidare, upp mot heden (som tydligen heath översätts till, man lär sig något nytt varje dag…). Titta vad mysigt det är i Hampstead, med vindlande gränder, kullersten och maffiga hus.

Det var sådär fuktigt i luften och trots att mörkret kom snabbt kändes det så himla vårigt.

Efter en riktig hajk (det var mycket längre än vad vi mindes det) så kom vi fram till vår destination, the Spaniard’s Inn. Det är en supergammal pub med byggnadsår 1585 som frekventerats av många kända ansikten genom åren. Allt är trångt, snett och vint, men vansinnigt mysigt.
DSC05300.jpgDet var ännu en gång dags för mat och någonstans här fick Marcus kontakt med såväl Kate och Jacob som Hugo och vi bestämde oss för att åka tillbaka där vi kom ifrån, alltså Hackney.

Vi tog oss till Pub on the Park och efter en smärre brottningsmatch med alla galna rugbyfans hittade vi ett bord. Kul ju!

De andra hade mer storslagna planer för kvällen än jag, så när de ville gå till Kansas Smitty’s för drinkar och livemusik kände jag mest av allt att jag ville hem. Så jag drog hemåt och gänget fortsatte sin kväll. Mkt trevlig dag.

Translation: A few weeks ago Måns was here visiting, the sun was shining and I felt all the spring feelings. And when that’s the case you can’t simply stay inside, right? So Måns, Marcus and I took the overground to Hackney where we strolled down Broadway market, made a pit stop at NT’s and had lunch at one of my favorite spots, Rawduck.

Then we felt like changing the scenery and travelled further north, to Hampstead. It’s so different from where we live, and maybe that’s why I like it so much? It’s clean, pretty, and maybe just a little bit boring, quite the opposite to Brixton. However, all we did was spending time in different pubs, one where I met a bunny (that obviously made my day!) and one that was established in 1585 (kind of also made my day, being the history nerd that I am).

After a few hours we had had enough of posh people (jk!) and made our way back to Hackney to meet up with Kate, Jacob and Hugo for, surprise surprise, some more beer. When the others went on to Kansas Smitty’s I headed back down South, there’s a limit to how many pubs I can do in a day. Great day though.

Advertisements

Hoppers in Soho

“Welcome to advertising” säger dom när man är trött efter en 60-timmarsvecka. Det vansinniga i det kan vi ju diskutera en annan gång, men för nu kan vi nöja oss med att konstatera att jag precis gått ur min vansinnigaste jobbperiod jag någonsin och börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mig själv. Februari liksom försvann, men nu är det mars och förhoppningsvis fokus på lite annat än jobb.

Hursomhelst, innan allt blev galet firade Marcus och jag sexårsdag (!) på ett ställe som var så bra att jag måste tipsa vidare. Det heter Hoppers, ligger i Soho (men finns också vid St Christopher’s Place) och serverar lankesisk mat. Och det är så.himla.gott. Dessutom gillar man ju när man får lära sig något nytt, och jag måste erkänna att jag hade väldigt dålig koll på vad man äter på Sri Lanka innan vårt besök. Det visade sig att det var precis i min smak, sådan tur. Dessutom hade de drömgoda drinkar.

Gå dit om du någonsin har vägarna förbi Soho!

Translation: I’ve never spent so much time at work that I’ve done the past month. People say that’s a part of being in advertising, and even though I know they’re right I know damn well that I look forward to doing something else than alternating between my desk and bed. February kind of disappeared, but before things went crazy Marcus and I celebrated our 6th(!) anniversary at a place that I can’t keep to myself (even if I kind of want to). It’s called Hoppers and have one restaurant in Soho and one in St Christopher’s Place. They serve Sri Lankan food, and to be honest I wasn’t completely sure what that ment before going, but it turned out to be sooo good. Also, their drinks are amazing, so even more reasons to go. Just do it.

 

Three days in Bath

Den här veckan har jag inte behövt fundera ut hur jag ska spendera mina dagar helt ensam, för Marcus har varit ledig! Han hade lyxen att ha för många oanvända semesterdagar och vi bestämde oss för en liten semester innan mitt jobb drar igång. Våra planer gick från Florens till Alperna till det något mer modesta Bath, vilket i för sig inte var fy skam det heller. Vi kikar lite på vad vi gjorde!

Vi rullade in med tåget strax efter lunch i måndags och efter incheckning på hotellet tog vi oss ut för att utforska stan. Folk gillar att höja Bath till skyarna pga så vackert, och jag måste säga att jag är beredd att hålla med. Staden ligger nere i en dal omgiven av gröna kullar, med georgianska hus i kalksten byggda på höjderna. So pretti.
Vi rörde oss bort från turisthorderna på huvudgatan och promenerade iväg en sväng i denna 1700-talsdröm innan det var dags för en liten vätskepaus.

Och vad passar bättre i Bath än något från Bath Ales? (Fast om jag ska vara ärlig drack ingen av oss någonting från det lokala bryggeriet eftersom det bara fanns på cask, sorry not sorry).

DSC04954.pngÅh vad man kan se att jag håller på att bli supersjuk här, helt matt. Vi var rätt krassliga när vi åkte, och sen blev det bara värre. Rätt dålig timing när man vill spaa med varmt bad och bastu.

Det hindrade oss dock inte från en aktivitet som nästan är härligare än att gå på spa, nämligen att äta. Lagom till middagen bokade vi bord på, vad som visade sig vara pyttelilla, tapasbaren Olé.

Där var det världens sämsta fotoljus men desto bättre mat och vi åt oss mätta på patatas bravas, gambas och massa annat gott. När vi druckit upp sangrian som serverades i glas större än Marcus huvud promenerade vi tillbaka mot hotellet. DSC04965.pngDär var det tack och godnatt eftersom en hel dag av Bathäventyr väntade. Vad som hände då lovar jag att berätta snart.

Translation: This week Marcus and I both have been off work, so we decided to ditch the city for some change of scenery.  We ended up in Bath which turned out to be just as pretty as promised. Our first day there we arrived by train early afternoon and strolled around town, had some refreshments at a pub and finally tapas dinner at Olé. We were kind of sick from a cold (which you can really tell from the pic of me, so weak), but high in spirits because who wouldn’t be the first day of a three day vacation.

Restaurangtips i Brixton: Nanban

Nu tycker jag att jag spenderat tillräckligt mycket tid här för att börja bjuda på lite tips, så ni också kan uppleva alla härliga saker som finns runtomkring. Vi börjar med en av mina absoluta favoritrestauranger alla kategorier: Nanban.

Nanban ligger på Coldharbour Lane, mitt i Brixton, och serverar “japanese soul food” med inspiration från Brixton Market. Du kan välja bland ett helt gäng smårätter, ljuvlig ramen eller större specialrätter komponerade av kocken Tim Anderson (som tydligen vunnit Masterchef?). Dessutom har de ett helt gäng specialcocktails och ett ganska litet men vasst ölutbud. Personalen är trevlig, lokalen intim och stämningen alltid bra. Kan det bli så mycket bättre?

Och om du tar dig dit, missa för allt i världen inte deras ramen med aubergine och zucchini med parmesan. Lova?

Translation: If you ever find yourself in Brixton, promise to go to one of my favorite restaurants, Nanban. They serve “Japanese soul food” with inspiration from Brixton Market; smaller plates, slightly bigger specialty dishes and the most delicious ramen. On top of that they’ve got a bunch of interesting cocktails and a small but well-curated beer list. The restaurant, which is situated in the heart of Brixton, on Coldharbour Lane, is cozy and the staff super friendly. What’s more to ask for? If you go, make sure to order the aubergine and courgette ramen with parmesan, it’s to die for.

En fredag i Berkeley

Förra fredagen var Marcus ledig och vi bestämde oss för att fly stan (trogna läsare kanske kan skönja ett mönster?). Den här gången blev det dock ingen hajk utan visade sig bli en dagsutflykt i ölens tecken, vi startade på Jupiter’s i Berkeley.

Pizza + öl = glada miner.

Dessutom var det ju inte jättejobbigt att sitta i skuggan på den här uteplatsen och veta att man har tre lediga dagar framför sig.

Sen gick vi vidare till the Rare Barrel, ett bryggeri som bara brygger suröl. Min bästa öl! Vi provade en halloninfuserad, en med ananastouch, en med mint och gurka och en som lagrats på fat som använts till Bordeauxvin. Alla var riktigt sura och speciellt hallon- och ananasvarianten var galet goda.

Sen vinkade vi hejdå till Rare Barrel och satte oss på bussen till Jack London Square i Oakland, där vi hann med ännu ett ölstopp på Beer Revolution. Det blev inte förevigat, men det var härligt att stå på deras uteservering omgiven av massor av hundar och väldoftande mat innan vi hoppade på båten hem.

Att åka båt till och från Oakland har blivit min nya grej, det är ungefär tusen gånger härligare än att swisha fram i en liten tub under vattnet (*rysning av obehag*). Det var rätt kallt, men vi tvingade oss själva att sitta ute och ta in det fina.

Sen var vi plötsligt framme vid Ferry Building igen och promenerade hem genom staden ackompanjerade av jazzmusik vilket gjorde att det kändes lite som att vara med i en Woody Allen-film. Marcus fortsatte med att möta upp kompisar på El Rio men jag somnade som en liten stock.

Translation: Last Friday Marcus had the day off and we went on what came to be a brewery tour in East Bay. We started at Jupiter’s with pizza, continued to the Rare Barrel for fruit and berry infused sour beer and lastly went to Beer Revolution. When we had satisfied our beer urges we took the ferry back and walked home through the city accompanied by a street musician playing saxophone which made it feel a little bit like starring in a Woody Allen movie. Marcus went on to meet up with some friends at El Rio but I was way too exhausted to do anything but listen to podcasts and sleep.

De bästa ställena vi besökte i Austin

Att skriva ihop en guide till en stad man besökt endast ett fåtal gånger (eller som i detta fall bara en) är ju helt onödigt, men jag tänkte ändå leverera en lista på några av de restauranger vi besökte i Austin eftersom det råkade bli så många bra. Vi lyckades verkligen, efter tips från andra, få till fullträffar nästan varje kväll vilket kändes så himla lyxigt. Dessa tyckte jag var något utöver det vanliga:

Bouldin Creek Café – mysigt café och restaurang med mycket ekologiskt och vegetariskt som har bra frukost och lättare lunch, uteplats finns.

Hillside Farmacy – fantastisk (!) brunch, missa för allt i världen inte deras fried egg sandwich.

Torchy’s Tacos – den bästa snabbmaten jag någonsin ätit och en guacamole som inte går av för hackor, finns på olika ställen runt om i stan.

La Condesa – Lite mer uppstyrt mexikanskt med supergoda drinkar.

När vi reser brukar vi använda oss av en Google Maps-karta som vi fixat i förhand, här hittar du den för Austin om du är nyfiken.

Translation: When we were in Austin we had soooo much great food,  here’s a list of four of the best places we went to.

Murals, guac och Petite Noir.

En gång för längesen, nästan en månad nu, började Sandras visit gå mot sitt slut men vi hade ändå inte hunnit kolla in Mission tillräckligt mycket, och det måste man ju.

Men innan allt för mycket promenerande krävs kaffe, så vi pausade på café International i Lower Haight. Det är mysigt men det var en lite konstig vibe och kändes inte så välkomnande tyvärr.

Efter en sväng på Haight St gick vi bort mot Mission. En sak som jag älskar med den stadsdelen (bland mycket annat) är alla murals och street art. Det här är finaste Women’s Building, en av mina favoriter.

När vi kände oss klara med att spana på hipsters på Valencia St gick vi ner på en av stans bästa gator, 24th. Tänk er att det plötsligt blir mycket varmare, lummiga träd kantar gatorna, barn springer och cyklar bredvid fantastiska målningar och överrallt luktar det mat.

Vi strosade in i en av de finaste gränderna jag vet och hittade denna.

Marcus ringde och sa att han slutat jobbet, så vi promenerade några gator österut och mötte upp honom vid ingången till El Techo de Lolita. Man ser ju hur pepp Sandra är på mat.

Vi började med guac, som sig bör närhelst det är möjligt.

Förutom guac och chips åt vi quesadillas, grillspett och ceviche som jag var alldeles för hungrig för att komma ihåg att ta kort på. Trots att mitt sällskap ser lite allvarliga ut här tror jag de höll med om att det var riktigt gott.

Bara för att maten var uppäten betydde inte det att dagen var över, nejdå. Nu var det dags för spelning!

Marcus hade nämligen lurat med oss på Petit Noir på Rickshaw Stop, men först spelade the Seshen som var så himla bra!

Tyvärr blev huvudakten något av en besvikelse, så efter att nästan ha somnat uppe på balkongen traskade vi hem igen. Tack och adjö för idag.

Translation: A long time ago, almost a month now, Sandra’s time here in SF was almost up. But before leaving the city she had to see more of the Mission, so we walked around hipster spotting on Valencia St and mural watching on 24th all day before meeting up with Marcus for dinner at El Techo de Lolita and to see/hear Petite Noir at the Rickshaw Stop. Unfortunately he was a bit of a disappointment (Petite Noir, not Marcus) so after a while we called it a night and walked back home. Great day though.

 

 

När vi åkte till Napa

I år var som sagt första julen jag spenderade utan mina föräldrar, men som tur är var ju hela Marcus familj här. När det började närma sig jul (den 23 för att vara mer exakt) flydde vi stan för grönare vyer, det var dags för mitt första besök i Napa! DSC08167
Efter att ha hämtat upp Lotta och Johanna (Ms mamma + syster) på deras B&B i Mission och styrde mot havet, om man får välja mellan den snabbaste vägen och den vackraste tycker jag alltid att man ska välja den vackraste.
DSC08170
Vid Ocean Beach gick vågorna höga och inte ens surfarna var ute. Vi fortsatte genom Presidio och vidare över bron, det var verkligen en strålande dag. Vi hade inte incheckningstid förrän en bit in på eftermiddagen, så efter lite diskussioner bestämde vi oss för att starta dagen och hela Napa-vistelsen i idyllen Yountville. Där skulle det finnas ett bageri och café som en gång fått vår vän Maria att gråta av välbehag, så det måste vi såklart prova (hon är möjligen en aning dramatisk). Jag tog en macaron med salted caramel som möjligen framkallade en liten, liten fuktig hinna på ögongloben, men inte mer än så tyvärr. Gott var det ju förstås ändå.
DSC08191
Nästa, mycket naturliga stopp med tanke på var vi befann oss, blev på vingården Domaine Chandon. Solen sken så pass starkt att hela ansiktet glödde och det kändes överlag som ett otroligt lyxigt sätt att spendera dan före dopparedan.
DSC08194
Ja ni ser ju.
DSC08199
DSC08208
En annan oerhört lyxig sak som följde denna otroligt lyxiga dan före dopparedan var dagens lunch som intogs på Farmstead i St Helena. Om ni någonsin får chansen, åk dit! De odlar och tillverkar sitt eget vin, grönsakerna som används växer precis utanför restaurangen och allt annat är ekologiskt och närodlat. Och som om inte det vore nog är det dessutom fantastiskt gott. Jag åt gnocchi med butternutpumpa, skirat smör och grönkål = +++++.
DSC08210
I trädgården på baksidan växte de största citroner jag sett.
DSC08214
När det blivit dags att röra sig mot hyrhuset höll solen på att gå ner och vi var tvungna att stanna för att ta en fotopaus pga så vackert. Jag menar, vart man än tittade såg det ut som på ett vykort med texten “Greetings from Napa Valley”, ett sånt där man tänker är photoshoppat sönder och samman. Men det var det inte, allt var på riktigt och trots att jag bott här i fem månader nu slutar jag aldrig förvånas över hur vackert det kan vara.

 

Nu vet ni hur det såg ut när vi åkte till Napa, vad vi gjorde där får ni höra mer om imorgon.

Translation: As I told you before, this was the first Christmas I spend away from my family. Instead I went with Marcus’ parents and sister to Napa Valley and on our way there we went past Ocean Beach, ate pasteries in Yountville, toasted in sparkling wine at Domaine Chandon and had lunch at Farmstead in St Helena (which turned out to be f*kn amazing). A very, very wonderful day.

Att inte äta djur

Jag älskar kött. Jag var en sådan som på restaurang alltid beställde in en köttbit om det fanns på menyn, som älskar när det är riktigt blodigt och gott. Men så, ganska plötsligt, kände jag att jag inte ville köpa hem kött längre. Det kändes inte så bra, varför kan jag inte riktigt svara på. Jag fortsatte äta kött hos andra eller om jag åt ute och när sommaren kom och jag tillfälligt flyttade hem till mina föräldrar ramlade jag tillbaka in i köttätandet igen. Inför höstterminen hade jag bestämt mig, jag skulle utmana mig själv att ta bort allt kött, åtminstone för ett tag. Det slutade med att jag nu ett och ett halvt år senare har väldigt svårt att se mig själv äta kött igen (även om jag faktiskt äter fisk/skaldjur ibland om än väldigt sällan).

Jag är inte speciellt radikal i mitt icke-köttätande och skulle aldrig tvinga på någon en vegetarisk diet, men vi kan väl vara överens om att världen skulle bli en lite bättre plats om alla i alla fall åt lite mindre kött? Här kommer därför några tips för den som vill göra just det, mest i form av matinspiration eftersom det ibland kan vara knepigt att veta vad man ska laga för att inte hamna i fryst vegetariskt halvfabrikat-träsket (även om det inte är något fel med det heller). Prova imorgon!dsc7846-2

Kokböcker

Mera Vego!
Den här boken fick Marcus av mina föräldrar i julklapp förra året och han har prisat den så många gånger sedan dess. Bra för dem som tänker att vegetariskt bara är grönsaker, eller har svårt att skiljas från sina köttfavoriter. I boken används inga substitut, men där finns förslag på massor av matiga rätter som man blir ordentligt mätt på. Oftast är recepten enkla att laga och kräver sällan “konstiga” ingredienser.
Typiska rätter: Jordnötssmörscurry, linsbolognese och pad thai.

Bonniers vegetariska kokbok
Jag älskar den här boken! Den är framför allt otroligt snygg och inspirerande vilket jag tycker är viktigt i en kokbok. Jag menar, recept kan man ju hitta på nätet, men ska en bok stå framme måste den förtjäna sin plats. Hursom, den är inte bara väldigt fin utan också användbar eftersom den är indelad i olika teman som frukost, lunch, middag och fest vilket gör det lätt att plocka ihop en meny. Pluspoäng för högtidsmat som julbord och påskdito!blomkal4_54451f812a6b2295bad4ada0

Instagram

Brooklyn Vegetarian
Det här kontot kanske är lite mer för den som tänker vegetariskt = grönsaker och gillar det, för det blir mycket av den varan. Men oj vad snyggt och inspirerande!

Luisegreenkitchenstories
Luise från Green Kitchen Stories lägger upp glimtar från sitt jobb med hemsida och kokböcker, ofta med sin gulliga familj som hjälpredor.

JavligtGott
Om du tycker att pizza, husman och kebab låter bättre än vegan lunch bowl är det här kontot för dig. Gustav Johansson gör mat som vilken köttätare som helst, bara utan kött. Inte superinspirerande foton kanske, men perfekt om du är lite bakis eller bara sugen på något rejält.14928518365_574287fb15_b

Internetz

Green Kitchen Stories
Fantastiska bilder och intressanta recept, allt grönsaksbaserat. Men tänker du att grönsaksbaserat = tråkigt så tänk om på direkten för här finns allt från pumpkin pie caramel bars till daal-fyllda sötpotatisar, mums. De uppdaterar inte så ofta men med desto mer kvalitet när det väl händer.

Pinterest
Egentligen min bästa och största källa till vegorecept. Det finns hur mycket som helst, sök bara på någon ingrediens du har hemma eller så simpelt som “vegetarian food” och du har hundratals recept att välja på. Alla bilder i det här inlägget kommer från min board “Yum” där jag försöker spara allt spännande jag vill laga, följ gärna den om du vill.

Translation: Two books, three Instagram accounts and two websites for those of you who want some inspiration to start eating less meat. The books are in Swedish, but the other ones are fine for English speakers too.

Look at my Pinterest for picture sources.

Nybyggare, öl och töntfolk

I lördags hade vi planerat att göra ännu en hajk, men eftersom jag spenderade hela fredagen i sängen med ont i hela kroppen fick vi ställa in. Jag mådde lite bättre på lördagen så vi bestämde oss för att åka norröver mot Petaluma. När vi väl hade satt oss på bussen insåg jag att det kanske hade varit bäst att spendera även denna dag i sängen, men då var det ju ändå för sent och bara att gilla läget.DSC07958Petaluma är med USA-mått mätt en gammal stad och till skillnad från städerna i området stod den mesta av bebyggelsen kvar efter den stora jordbävningen 1906. Alltså är det fullt med 1800-talshus som för tankarna till nybyggare och guldrusch.
DSC07959Efter att ha ätit en riktig panglunch på en (vad som verkade vara) omåttligt populär pub promenerade vi huvudgatan upp och ner. Även fast det bor ungefär 60 000 människor i området kändes det som en väldigt liten stad.
DSC07965
Men vi hade inte bara planerat att strosa runt i stan, utan den största anledning till att just Petaluma blev dagens resmål var att Lagunitas har sitt bryggeri där. När vi var klara med stadsvandringen promenerade vi således till bussen för att åka dit.
DSC07984Vi skippade rundvandringen och satte oss direkt i deras taproom/restaurang. Eller ja, utanför i det gigantiska växthuset.
DSC07983
Marcus beställde smakprov som var sjukt prisvärda (4 st för $5?!).
DSC07971
Sen satt vi där i flera timmar och provade öl (inte jag så mycket eftersom jag var sjuk), snacksade, spanade på världssöta hundar och lyssnade på livemusik.
DSC07974
Trots att de spelade vad Marcus kallar “töntfolk” var det väldigt stämningsfullt och härligt. DSC07977
Hej hej.
DSC07987
När det började mörkna var det dags att bege sig mot bussen hem. Fast först fyllde Marcus på growlern han tagit med hemifrån, rätt coolt att man kan göra det direkt på bryggeriet tycker jag? Tyvärr så höll den inte så länge så han fick hälla ut det sista, men ändå.

Vi höll bortskämt nog på att frysa ihjäl eftersom temperaturen hade bestämt sig för att krypa ner till +7, men klarade oss trots det på bussen och tog oss hem. Väl hemma däckade jag som en klubbad säl efter en dag som kanske var lite mer än vad kroppen orkade, men så värd ändå.

Translation: Last Saturday I (apparently) had the flu but despite that we went to Petaluma. Maybe not the smartest choice since I was walking around in some kind of fever haze, but it was nice anyway. We had lunch at an old Irish pub, strolled around the city and went to Lagunitas Brewery for snacks, tasters and live music.