Hur gick det med mina önskningar för 2016?

Inför julen 2015 skrev jag ingen önskelista med prylar, istället berättade jag för er om några saker jag önskade för det kommande året, som en bucket list eller en sorts nyårslöfteslista. Nu har drygt hälften av 2016 passerat så jag tänker att vi tar en titt på hur det gått hittills.

  • Försöka skaffa fler icke-svenska vänner. Men ja! Trodde länge att den här punkten skulle bli katastrof eftersom jag inte ansträngt mig för att bjuda ut presumtiva kompisar på fika eller någonting under våren, men sommaren visade sig vara duktig på den fronten. Nu pratas det engelska i de allra flesta sammanhang jag befinner mig i, förutom när det bara är jag och Marcus.
  • Vara med i minst en kommunikationstävling. Det här däremot, ingen vidare lycka än så länge.
  • Fixa i ordning i vår lägenhet. Redan fixat, det gjordes direkt när Kate flyttade in i februari. Trivs så himla bra i vårt nya vardagsrum.
  • Besöka ett land jag aldrig varit i förut. Även om vi rest en del har vi hållit oss inom rikets gränser men kanske, kanske bjuder vintern på en liten resa någonstans exotiskt.
  • Bli bättre på att FaceTimea med mina vänner i andra länder. Är fortfarande sämst på det, förlåt alla.
  • Ta mer plats i klassrummet. Oh ja, vilken succé våren blev i det syftet, känns som en vinst.
  • Investera i ett gymkort och komma igång med träningen igen. Det blev inget gymkort och dröjde ofantligt länge innan träningen togs upp men nu är jag på g igen sedan ungefär fem veckor tack vare nyvunnen inspiration och Försvarsmaktens träningsklubb.
  • Hitta en riktig kalaspraktikplats här i SF där jag kan spendera hösten. Ja, det här är väl den sorgligaste biten av det hela. För visst hittade jag en praktikplats, två till och med, men inte fick jag stanna för det.

Så, efter en genomgång av lista måste jag ändå säga att större delen av målen redan är avklarade. Kanske får jag sätta mig med en ny lista väl hemma i Sverige, eller så låter vi bara hösten bli som den blir och tar nya tag i vår. Kanske blir det så.

Translation: In December I wrote a list of things I wished for to happen in 2016, and now that we’re more than half way through the year I figured it’s time to evaluate and see how many that have come true so far. I have succeeded in hanging out more with non-Swedish people, redecorating our apartment, speaking up more in class and to take up working out again. I haven’t been competing in a communications/advertising competition yet, I unfortunately didn’t become better at FaceTiming my friends back in Europe (sorry!) and I even though did find a great internship here in SF I still wasn’t able to stay. After looking at the list it seems like I have accomplished most of the “goals” already, so maybe it’s time to write a new one list. But on the other hand, I might just take fall is it comes and start over towards the end of the year. I might just do that.

Whale tour to Farallon Islands

I söndags gick vi upp tidigare än jag gjort på väldigt länge, tog på oss vandringskängor och regnställ, packade matsäck och åksjuketabletter och tog en bil till Pier 39. Det var nämligen dags att casha in Marcus födelsedagspresent, en båttur och valsafari till Farallon Islands.

Farallon Islands är en ögrupp som ligger ungefär fem mil utanför San Franciscos kust, ett så kallat marine wildlife sanctuary (typ marint naturreservat?). Något som överraskade mig när jag flyttade hit var hur mångfaldigt djurlivet är här, att man kan gå på en morgonpromenad och mötas av valar eller sitta på stranden och spana på hoppande delfiner. Farallon Islands är liksom smältpunkten för alla dessa djur, och runt öarna simmar både knölvalar, vithajar, delfiner, sjölejon och en och annan späckhuggare. Hur coolt?! Dit skulle vi alltså åka, och då måste man vara på plats 07:30 för att inte missa båten.

Runt åtta hoppade vi på den (förvånansvärt lilla) båten och tog sikte på havet, men först måste man ju åka under den här skönheten. Det var ganska dimmigt och kallt, men känslan av att åka under Golden Gate var rätt mäktig.

Vi åkte förbi Marin Headlands och Point Bonita. Det är den sista utposten på innan Stilla Havet och för att komma ut till fyren måste man gå igenom en tunnel i berget, förstår ni vad ödsligt det måste ha varit att bo här ute när det byggdes 1855?

Hejdå land, för ett tag.

Och det var nu det började, kaoset. Vi var beredda på att vi skulle ut på öppet hav och hade tagit åksjuketabletter innan, men alltså jisses. Kapten beskrev det som att vi nu åkte i uppförsbacke mot öarna och vågorna sköljde över båten som om någon tömde världens största hink om och om igen, det var omöjligt att stå upprätt, folk ramlade fram över däcket i försök att ta sig till relingen för att kräkas. Ja ni förstår. Vi klarade oss helt okej, men det var helt klart en upplevelse. Men till slut lugnade havet sig, båten saktade ner och öarna uppenbarade sig.

Hej hej Farallons! Jag hade ingen aning om att ön var bebodd, men tydligen finns det ett gäng forskare här ute. DET måste vara ödsligt om något, 5 landmil från fastlandet.

Vi körde runt utanför öarna ett tag och letade valar, skrattade åt spexiga sjölejon och försökte återhämta oss efter utresan. Det var kallt som attan men solen värmde.

Vi hade tur och fick se massor av delfiner och minst sex knölvalar, så mäktigt.

Så pass glad att vansinnesfärden var över och att man fick äta chocolate covered peanut butter filled pretzels istället för att panikslaget låsa blicken på horisonten för att inte spy. Plus valarna då.

Några timmar och en gigantisk val senare var vi tillbaka i bukten. Hemresan var ungefär tusen gånger trevligare än resan dit.

Hejdå Stilla Havet!

Sen var den plötsligt där igen, staden. På vingliga ben men solkyssta och lyckliga ramlade vi i land och tog oss bort till Marinan för en väldigt välförtjänt lunch. Det kändes som vi hade hajkat typ tre mil, det är galet vad havet (tydligen) gör med en.

Även beskrivningen av vägen dit kanske kan få upplevelsen att låta hemsk var det verkligen så häftigt att vara ute på havet och nära naturen. Jag har tänkt på upplevelsen varje dag sedan i söndags och kommer nog inte glömma det i första taget. Om du är intresserad av djur- och naturliv rekommenderas det starkt, googla San Francisco Whale Tours för mer info.

Translation: This Sunday we went out to Farallon Islands with San Francisco Whale Tours. It was wet, wild and completely wonderful. After a crazy tough ride out to the islands the sky (literally) turned blue and we saw loads of porpoises, humpback whales and sea lions. Would highly recommend if you’re interested in wildlife and nature experiences.

Nio tips för dig som ska besöka San Francisco

När jag reser gillar jag att ha lite koll innan flyget lyfter/tåget rullar/bussen gasar, och därför brukar jag googla “valfri stad + blog + tips”, skumma reseguider och “missa inte”-reportage innan avresa. Men trots att man har koll på vilka restauranger som är värda och var de bästa drinkarna hittas finns det ju massor av andra, mer praktiska grejer som kan vara bra att veta när man besöker en stad för första gången. Så, här har ni tio tips för den som funderar på att resa till SF:

  • Kolla flygbiljetter till Oakland också, det går minst lika bra att landa där som på SFO.
  • Åk inte på sommaren om du vill ha “Kalifornienväder”, juli är bara dimmigt och kallt. Satsa istället på september eller oktober som är varma med många soltimmar.
  • OM du ändå åker på sommaren, glöm för all del inte att smörja in dig med hög solskyddsfaktor (30+) även om det är dimmigt eller kallt, solen är svinstark ändå.
  • Köp ett Clipper Card och ta BART från flygplatsen istället för taxi, sparar dig ungefär 40 dollar.
  • Även om kollektivtrafiken inte riktigt är lika utbyggd som i Sverige så går det faktiskt  bra att ta sig runt med buss och BART (tunnelbana/pendeltåg), men lyxa med taxi/Uber/Lyft på kvällen för säkerhets skull.
  • Ta alltid med en jacka/tröja var du än går oavsett väder, den här staden har mängder av mikroklimat och temperaturerna skiftar blixtsnabbt.
  • Om du inte vill hyra bil men ändå ta dig utanför stan, kolla upp Marin Transit för transport till redwoodskogar och vattenfall.
  • Trots att SF är en så techfokuserad stad är det många mindre ställen som inte tar kort, växla (en del) hemma för att slippa dyra uttag.
  • Det finns fritt wifi på många allmänna platser (t.ex Union Square och i Dolores Park), koppla upp dig på #SFWIFI och surfa på.

Om du ändå är sugen på en mer regelrätt guide, kolla in min här: restauranger, barer/fest och aktiviteter. Och ha en fin resa för sjutton!

Translation: Nine tips for travelling to/visiting San Francisco.

När jag lurade upp Linda på berget

Nu börjar min tid i Kalifornien lida mot sitt slut och jag försöker hinna med att göra det där grejerna jag aldrig hunnit och samtidigt maxa med sånt som jag vet att jag älskar. I den senare kategorin hamnar lördagens aktivitet, då åkte nämligen Linda och jag ut till Marin County och kämpade oss upp på toppen av Mt Tam.

Det var varmt som sjutton och mycket jobbigare än vad jag mindes det, men så härligt när vi landade nere på Sand Dollar för fish&chips och öl efter nästan sex timmars vandrande. Då hade vi tagit oss upp på Mt Tams högsta topp via stekheta grusvägar, förundrats över mängden dimma över stan och kämpat oss ner igen genom uråldrig skog med vattenfall och sequoiaträd. Jag har fortfarande träningsvärk i vaderna, men det var det värt. Jisses vad jag kommer att sakna det här stället.

Translation: My time in the Bay Area is slowly running out and I’m trying to squeeze in as much fun stuff as possible in the 4 and a half weeks I have left, divided between those things I’ve never really had the time to do and those that I know I love and will miss terribly. This Saturday Linda and I decided to hike Mt Tam in Marin County, one of my favorite places here. This hike really has it all: redwood forests, waterfalls, stunning views of the Bay and the ocean. It was tougher than I remembered it, but totally worth it. I will miss you Mt Tam.

En dag på stranden

bild 2 (9).jpg

Igår var det varmare än på väldigt länge och vi bestämde oss för att åka till mitt bästa ställe i hela världen. Det är sant, jag vet verkligen inget finare eller bättre än Bolinas. Så, strax efter elva mötte vi Kate och Richie vid bussen för att bege oss iväg. Efter en resa kantad av stress, bilköer och bussmissar landade vi äntligen i den lilla byn och försökte undvika tidvattnet så gott det gick för att hitta det ultimata strandhänget (det gick bättre för vissa än för andra…). Efter några timmar omgivna av surfare och lyckliga hundflockar avslutade vi kvällen på Cost Café innan det var dags att ta bussen tillbaka igen. Dagar som denna är vill jag stoppa i fickan och ta fram någon gång i höst när jag är på väg till bussen mot jobbet och det regnar så mycket att det läcker in innanför min jacka.

Translation: Yesterday Kate, Richie, Marcus and I went to Bolinas, one of the best places in the entire world.

Ständigt dessa förändringar

Okej, då var det dags för ännu en uppdatering om framtiden. Det känns som att det varit många sådana under relativt kort tid, men så kan det bli när saker förändras.

När jag i vintras bestämde mig för att stanna ännu en termin på Academy of Art University var tanken att sedan hitta ett fett internship och få chansen att stanna till slutet av december. Det gjorde jag, men trots det kommer jag inte kunna stanna här i höst. Exakt varför är lite för invecklat för en bloggpost, men vi kan säga att det enbart beror på detta lands krångliga och nästintill omöjliga visumlagar.

Så, i början på september kommer jag tillbaka till Sverige, trots erbjudande om jobb här. Hur det känns går lite upp och ner, just nu får jag ett ångesttryck över bröstet bara av att tänka på att jag inte kommer vara i Bay Area i höst, men bara för någon vecka sedan längtade jag till Sverige så jag nästan sprack, så det säger egentligen inte så mycket.

Det blir fint att hänga med familjen, träffa vänner jag inte sett på länge, ta igen sådant jag missat under det dryga året här. Jag vet inte riktigt vad jag ska syssla med ännu, men det löser sig. Nu vet ni i alla fall.

Translation: I’m moving back to Sweden in September despite being offered a job here, visa regulations suck. DSC03998

En fredag i Berkeley

Förra fredagen var Marcus ledig och vi bestämde oss för att fly stan (trogna läsare kanske kan skönja ett mönster?). Den här gången blev det dock ingen hajk utan visade sig bli en dagsutflykt i ölens tecken, vi startade på Jupiter’s i Berkeley.

Pizza + öl = glada miner.

Dessutom var det ju inte jättejobbigt att sitta i skuggan på den här uteplatsen och veta att man har tre lediga dagar framför sig.

Sen gick vi vidare till the Rare Barrel, ett bryggeri som bara brygger suröl. Min bästa öl! Vi provade en halloninfuserad, en med ananastouch, en med mint och gurka och en som lagrats på fat som använts till Bordeauxvin. Alla var riktigt sura och speciellt hallon- och ananasvarianten var galet goda.

Sen vinkade vi hejdå till Rare Barrel och satte oss på bussen till Jack London Square i Oakland, där vi hann med ännu ett ölstopp på Beer Revolution. Det blev inte förevigat, men det var härligt att stå på deras uteservering omgiven av massor av hundar och väldoftande mat innan vi hoppade på båten hem.

Att åka båt till och från Oakland har blivit min nya grej, det är ungefär tusen gånger härligare än att swisha fram i en liten tub under vattnet (*rysning av obehag*). Det var rätt kallt, men vi tvingade oss själva att sitta ute och ta in det fina.

Sen var vi plötsligt framme vid Ferry Building igen och promenerade hem genom staden ackompanjerade av jazzmusik vilket gjorde att det kändes lite som att vara med i en Woody Allen-film. Marcus fortsatte med att möta upp kompisar på El Rio men jag somnade som en liten stock.

Translation: Last Friday Marcus had the day off and we went on what came to be a brewery tour in East Bay. We started at Jupiter’s with pizza, continued to the Rare Barrel for fruit and berry infused sour beer and lastly went to Beer Revolution. When we had satisfied our beer urges we took the ferry back and walked home through the city accompanied by a street musician playing saxophone which made it feel a little bit like starring in a Woody Allen movie. Marcus went on to meet up with some friends at El Rio but I was way too exhausted to do anything but listen to podcasts and sleep.

De bästa ställena vi besökte i Austin

Att skriva ihop en guide till en stad man besökt endast ett fåtal gånger (eller som i detta fall bara en) är ju helt onödigt, men jag tänkte ändå leverera en lista på några av de restauranger vi besökte i Austin eftersom det råkade bli så många bra. Vi lyckades verkligen, efter tips från andra, få till fullträffar nästan varje kväll vilket kändes så himla lyxigt. Dessa tyckte jag var något utöver det vanliga:

Bouldin Creek Café – mysigt café och restaurang med mycket ekologiskt och vegetariskt som har bra frukost och lättare lunch, uteplats finns.

Hillside Farmacy – fantastisk (!) brunch, missa för allt i världen inte deras fried egg sandwich.

Torchy’s Tacos – den bästa snabbmaten jag någonsin ätit och en guacamole som inte går av för hackor, finns på olika ställen runt om i stan.

La Condesa – Lite mer uppstyrt mexikanskt med supergoda drinkar.

När vi reser brukar vi använda oss av en Google Maps-karta som vi fixat i förhand, här hittar du den för Austin om du är nyfiken.

Translation: When we were in Austin we had soooo much great food,  here’s a list of four of the best places we went to.

Att vandra ovanför molnen

Eftersom det var långhelg här förra veckan på grund av 4th of July passade vi på att röra oss runt lite i Bay Area. Egentligen hade vi nog velat packa ner ett tält och fly till skogs, men eftersom varenda kalifornienbo verkar vilja ta sig ut i naturen under just denna helg var alla campingplatser antingen bokade sedan länge eller väntade köer från tidig morgon. Och eftersom USA inte riktigt anammat den fantastiska principen allemansrätt så måste man bo på en campingplats för att inte riskera böter (eller att bli skjuten på väg in på någons mark). Ingen camping för oss alltså.

Men ut från stan ville vi ju, så i lördags tog vi bussen upp mot San Rafael och vidare mot Point Reyes. Tanken var att vika av från den utstakade rutten och gå hela Bolinas Ridge och landa i Stinson Beach, vårt standardställe för efter hiking-middag. Vi lyckades, men kom överens om att 2,5 mil i brant terräng är lite onödigt långt att trycka en eftermiddag. Men fint var det allt.

Ser ni vad vädret växlar däruppe den här tiden på året? Jag älskar det.

Translation:  For 4th of July weekend we wanted to go camping, but it turned out that the rest of California was thinking the same thing and planned waaaay ahead. All camping sites were full and the walk in ones were expecting lines from early morning = no camping for us. But we still wanted to get away from the city and decided to head up to Marin County (as always) for some hiking. We walked the Bolinas Ridge trail from Lagunitas to Stinson Beach, 15 miles that felt almost unnecessarily long but offered crazy beautiful views. Just look at how quickly the weather changes this time a year, isn’t it amazing?