154 dagar.


5 månader och tre dagar, så länge sedan var det jag stod vid bussen som skulle ta honom till flygplatsen med tårar som aldrig ville sluta rinna. 154 dagar sedan jag hörde hans röst utan att den förvrängdes av valfritt ip-telefoniprogram, 22 veckor sedan jag hade hans hand i min.

Jag längtar så jag håller på att gå sönder, och på ett sätt är jag rädd att missa sommaren här eftersom jag mest av allt vill iväg. Juli månad som brukar vara den bästa på året blir en kort passus, en transportsträcka tills dess jag står där på flygplatsen. Jag skriver organiserade listor i Excel och vill helst börja packa redan nu.

Men jag försöker faktiskt också njuta av lediga dagar, äta grillat med familjen på terassen, cykla hem från jobbet i sommarkvällen, dricka vin med fina vänner och ta vara på tiden.

Det är det som är det fina med att längta istället för att sakna. Istället för att dras ner av svårmodet får man energi att orka göra saker, och pirret i magen bidrar till ett leende på läpparna istället för den saknandes klump i magen. Jag hoppas att jag får fortsätta längta de 40 dagar som är kvar, och att även de blir till fina minnen som kan tas fram om hemlängtan gör sig påmind 800 mil bort.

Advertisements

Spöregn, jordgubbsglass och havsäventyr.

Jag har aldrig firat midsommar med vänner, det har liksom inte blivit så. Istället brukar vi vara med släkt i Dalarna eller Hälsingland och fira med massor av god mat, tremeters-stång och folkmusik. Antingen det, eller så åker bara närmaste familjen iväg någonstans. I år var det ett sådant år.

Det skulle ju bara regna, regna, regna hela helgen så vi bestämde oss för att satsa på ett gött hotell inte allt för långt bort. På midsommaraftons förmiddag styrde vi därför kosan mot Nyköping. Kul bakgrundsinfo: vi har firat midsommar i Nyköping förut en gång, för åtta år sedan. Då slutade kvällen med att nioåriga Simon ramlade ner från en rutchkana, bröt båda benen i armen och fick spendera natten på sjukhus. Inte jättekul, så i år hoppades vi på en lite muntrare helg.

Under själva firandet regnade det så mycket att jag inte vågade ta med kameran, utan den åkte fram först senare. Vi var i alla fall en kortis vid Nyköpingshus och tittade på världens minsta midsommarstång där några tappra föräldrar och deras barn dansade runt i galonbyxor och stövlar. Rätt charmigt ändå.

När det blev lite uppehåll tog vi en promenad bort mot hamnen.
DSC05715
Jag och Simon försökte ta kort.
DSC05716
Det gick sådär.
DSC05726
När vi kom tillbaka till hotellet hade det dukats upp midsommarbuffé. Det är en sak som är så himla trevlig med hotell Kompaniet i Nyköping, att de bjuder på eftermiddagsfika och kvällsmat. Dagen till ära så var kvällsbuffén såklart midsommarinspirerad. Bäst var jordgubbsglassen, men den fick jag inget kort på.
DSC05743
Framåt kvällen tittade till och med solen fram. Kolla vilken fin utsikt vi hade från vårt hotellrum!
DSC05754
Bra selfieljus så jag passade på.
DSC05773
Efter att ha hängt på hotellet ett tag fick vi runt halv tio på kvällen för oss att vi ville åka till havet. Så då gjorde vi det.
DSC05779
Det var helt vindstilla och så fint. Simon kände sig tvungen att posa lite.
DSC05789
Även Erik var med såklart.
DSC05790
När vi kände oss nöjda med vatten för idag åkte vi hem, och stötte på såväl en älg som tre rådjur och två harar på vägen (ja inte PÅ vägen tack och lov, men ni fattar).
DSC05800
Dagen därpå tog vi sovmorgon, åt frukost och posade lite i badrummet innan det var dags att sätta sig i bilen igen. Rolig bonus med denna bild: alla tröjor tillhör Erik.

Efter lite omvägar via Vingåker och Arboga tog vi oss hem, och jag spenderade resten av kvällen med att se på film. Har verkligen gått in i ledighetsmode nu, även om jag jobbar lite sporadiskt. Så himla skönt och väldigt nödvändigt tror jag, våren har varit mer än hektisk.

Hoppas du hade en härlig midsommar, oavsett hur/om den firades!

Ett steg närmare.

Nu hörrni, nu är det nära. Jag hoppas verkligen inte att jag jinxar något genom att skriva detta, men i tisdags var jag på Amerikanska ambassaden och fick mitt visum godkänt, så nu väntar jag bara på att passet ska levereras hem igen. Resan är bokad, alla papper på plats och idag ska jag söka CSN. Om allt går som det ska landar jag på Oakland International Airport framåt kvällen onsdagen den femte augusti. Fattar ni hur bra det känns?

Några tips för dig som ska på intervju för F1-visum (som jag gärna hade läst innan jag åkte):

– Ta med papper från CSN (det du visat för skolan innan). Det stod ingenstans att jag behövde visa det igen, men likväl frågade de efter det så fort jag kommit in på ambassaden. Glöm ej!

– Se för sjutton till att du har med dig alla andra papper och att de är rätt ifyllda. Ta dessutom gärna med sådant som kan styrka tidigare anställningar, bankpapper osv. Antagligen kommer de inte ens titta på dem, men för säkerhets skull.

– Ta inte med dig mer grejer än nödvändigt (bortsätt från viktiga papper då). Du får inte ta med dig något elektroniskt in på ambassaden, och inga stora väskor heller. Utanför finns bara små fack för mobil etc, så lämna dator och liknande hemma.

– Du kommer att få vänta utanför, länge. Jag stod i kö i ungefär en och en halv timme, så ta med passande kläder för att inte frysa/bli dyngsur osv. Det spelar ingen roll om du passerat din bokningstid, du kommer ändå få komma in så länge du är där innan 11.30. Men kom tidigt (gärna runt 09.30 om du har tid 10.00) för då hamnar du långt fram i kön, slipper vänta så länge och blir klar snabbare.

– Om det inte är något krångel kommer själva intervjun gå superfort, min tog ungefär två minuter. Jag förstod inte ens att det var klart innan ambassadpersonalen lite blasé sa “have a good one” och vinkade bort mig från båset. Inget att oroa sig för med andra ord.

45 dagar kvar, sedan är jag tillbaka i världens bästa stad.
DSC04273
DSC04427
bild(2)
DSC04203

Korpenboll och promenader i Engelska Parken

Hux flux. Så snabbt gick den ungefär, den här våren. Helt plötsligt hade 11 veckor gått och det var dags för mig att packa ihop rummet i Solna, städa rent skrivbordet på Cohn & Wolfe och vinka hejdå till Stockholm för den här gången. Det känns jättekonstigt och trots att jag har spenderat dagen med att ordna med visum och planera student i Örebro medan mina fd. kollegor styrt PR-grejer på kontoret, har jag nog inte riktigt fattat att jag inte ska tillbaka om några dagar.

Hursom, nu är jag i alla fall i hemstaden i ungefär två månader innan flyget lyfter mot San Francisco. Snart är jag klar med alla förberedelser och kan bara njuta av sommaren, hoppas jag. För tiden som är nu är ju verkligen den vackraste på hela året. Det gör mig lite vemodig, för samtidigt som jag är lycklig i hela kroppen av allt fint så blir jag nästan rädd att inte hinna njuta ordentligt, att det ska ta slut för fort.

Ikväll har vi i alla fall tagit vara på årstiden. Lillebror Simon spelade match med sitt korpenlag BK Bojkott och vi följde med för att heja. Medan de värmde upp tog vi en promenad i Karlslund, som ligger lite väster om Örebro. Tyvärr tog jag inte med kameran, för jag fattade inte riktigt hur fint det skulle vara där, men jag gjorde mitt bästa med mobilen. Önskar för övrigt att man kunde spela in dofter, för jisses, då skulle ni förstå ännu bättre.


Först tittade vi i Stora Trädgården, som hör till herrgården.


Pampigt va?


Karlslund ligger helt nära min gamla gymnasieskola, så här brukade jag springa på idrottslektionerna. Ändå ganska lyxigt.

Sen sa vi hejdå till Karlslunds Herrgård och gick mot fotbollsplanerna.

De senaste dagarnas blåsväder hade lugnat ner sig och det började bli riktigt varmt. När solen sken över planerna kändes det faktiskt som sommar. Så fint.

Det blev en spännande match och trots att Bojkott nog var det lite bättre laget fick de nöja sig med 1 poäng. Oavsett så var det så kul att se och jag insåg att jag älskar korpenstämningen: alla åldrar, blandade lag, ingen kollar snett om du röker i halvlek. Idag spelade gymnasiekillarna mot ett lag med ungefär 20 år högre medelålder och ca 30 kilo mer per person. Ändå härligt.

Förra veckan

Antal promenerade km: 59,49

Antal vakna timmar hemma: ca 7

Antal yogapass: 3

Antal gånger kameran glömts hemma vid blogg-moment: 4

Antal break downs pga långsamma processer med visum: 2

Antal papper från banken som behövs: 4

Antal papper från banken som jag har: 3

Antal ifyllda blanketter som tar 75 minuter att genomföra: 1/2

Antal praktikrapporter som ska vara inne idag som skrivits klart: 3/4

Det har varit en superfin vecka, men ni kanske förstår varför jag inte varit så aktiv här. På fredag slutar jag praktiken och då hörrni, då kanske jag har tid att andas igen. Om jag äntligen kunnat boka tid på amerikanska ambassaden förstås, annars får jag vänta med andningen lite till.
bild
Det är i alla fall så här fint när jag går till jobbet, så man ska väl inte klaga.