Sådant man (tydligen) inte pratar om

Tillbaka i Louisiana! När vi var klara med alligatorer och vodookvinnor hoppade vi in i bussen igen med sikte på Oak Alley Plantation. Det var ett otroligt märkligt besök, det liksom krockar i huvudet att vara på en så vacker plats där det försiggått så mycket hemskt. DSC03263Grejen med Oak Alley är den 300 år gamla ekallé som leder upp till huvudbyggnaden, där plantageägarna bodde. Det är verkligen otroligt vackert, speciellt en sån dag som när vi var där, när det är varmare än på länge och solen strilar genom stammarna.DSC03248Vi fick en rundtur i huset och guiden pratade mest om de olika familjer som bott där och stilen huset var byggt i. DSC08493Och nog för att det var fint men det känns lite som att åka till Auschwiz och enbart få höra om hur tyskarna bodde och hur fina saker de hade. Jag vet att det inte är exakt samma sak, men att inte alls nämna slavarna under den enda guidade turen som fanns på plantaget känns inte bara otroligt respektlöst utan närmast vansinnigt. DSC03245Vi fick i alla fall veta allt om alla ägare och fint var det ju i alla fall. När vi skulle avsluta turen stod vi ute på balkongen på baksidan av huset där man såg slavskjulen en bit bort. Då säger guiden något i stil med att vi får tänka på att utan slavarna hade familj blablabla inte varit så rika som de faktiskt var. VAD?! Där och då slutade jag lyssna.DSC08506Efter världens sämsta rundtur fick vi i alla fall gå runt på egen hand på ägorna. Obligatoriskt var att gå ner hela allén för att få till de bästa korten. På andra sidan vallen där, vid Marcus huvud, ligger Mississippifloden.DSC03262Vid slavskjulen fanns en liten utställning om deras liv, en utställning som faktiskt var bra. Den berättade om livet på plantaget blandat med enskilda personers liv och kändes ungefär tusen gånger mer respektfull än guiden i huset. DSC03265Sjukt hur man kan bo i det gigantiska, otroligt vackra huset med utsikt över dessa skjul som inte ens har sängar och tycka att det känns okej. Jag vet att det var tidsandan och bla bla bla men det är ändå så sjukt.
DSC08516När vi gått runt ett bra tag blev vi hemskjutsade av samma gulliga busschaufför. Han nämnde att det kunde ta lite längre tid än vanligt eftersom det skulle bli parad i stan, något som vi inte la så mycket fokus på just då.
DSC08518För efter en hel dag utan mat var vi superhungriga och hamnade på Coop’s Place i French Quarter. DSC08517Vi beställde deras share plate med friterat allt (= räkor, kräftor, ostron, catfish och pommes) och höll på att dö av mättnad. Den här bilden är tagen innan maten, när Marcus fortfarande var pigg och glad.
DSC08520
Ja ni ser ju. Plötsligt frågade servitrisen om vi skulle gå och titta på paraden och när vi fått det från två håll kände vi oss nästan tvungna, så när vi ätit upp tog vi en gin&tonic i go cup (konstigaste och bästa uppfinningen) och gick bort ett kvarter.
DSC08538
Plötsligt började folkmassan röra på sig och diverse spännande kreationer vandra fram. Paraden visade sig vara den första inför Mardi Gras och hyllade Jeanne D’Arc, så hon återfanns i massor av olika skepnader.
DSC08545
Det var utklädnader, hästar, marschband, styltor och hela grejen. Parader är ju livet, det känns nästan lite synd att vi inte har mer av en paradkultur i Sverige.
DSC08528
När vi druckit upp våra drinkar var det dags att styra kosan hemåt efter vad som kändes som världens längsta dag.
DSC08574
Väl hemma på vårt Airbnb möttes vi som vanligt av Doris och ramlade i säng glada och otroligt nöjda.

Translation: We’re back in New Orleans (at least in this blog post)! After the Manchac swamp we continued to Oak Alley Plantation. It was kind of weird walking around there, in a place so beautiful but with such a dark past. It became even weirder when the guide only told us about the owners of the house (i.e the slave owners) and their life. She only mentioned the slaves briefly when we were standing on the balcony on the backside of the house overlooking the slave shacks, “we have to remember that without the slaves the Romans wouldn’t have been as rich as they were”. WHAT??? After that I had a really hard time listening to anything she said. When the tour was over we got to look around the plantation. We walked under the famous oaks and looked at the exhibit about slavery at Oak Alley. It was actually quite good and told us about the life of the people that had been forced to work at the plantation under terrible conditions, and was about a thousand times more respectful than the tour guide. When arriving back in the city we had fried seafood at Coop’s Place (super good but super heavy) and watched the Joan of Arc parade (that starts festival season in NOLA) with our go cups in hand. Super long but super interesting day.

 

Nadja Evelina – Finast utan filter

Processed with VSCOcam with c1 presetNär jag var i Stockholm i början på januari gick vi till Debaser Strand och lyssnade på min lillebror. Han har börjat spela med en tjej som heter Nadja Evelina och innan vi gick dit hade jag ingen aning om vad som väntade. Spelningen var sjukt bra, och sedan dess har jag längtat ihjäl mig tills hon skulle släppa sin första singel, Finast utan filter. Nu har den släppts och min pepp visade sig inte enbart vara storasysterentusiasm, för den har fått superfina kommentarer över hela internet. Jag tycker verkligen att du ska lyssna på den och hålla ögonen öppna för Nadja Evelina framöver, för de andra låtarna är minst lika bra.

Translation: You should check put Nadja Evelina (whom my brother sometimes performs with) on Spotify! She just released her first single and even though she’s singing in Swedish I think non-Swedish speakers can enjoy it too. 

Gone swampin’

Andra dagen i New Orleans bestämde vi oss för att lämna stan och utforska lite mer av Louisiana. Efter att ha gåsprungit längs hela Esplanad Avenue pga ständig tidsoptimism blev vi upplockade av en busschaufför som pratade så mycket louisianadialekt att jag inte fattade någonting. Efter att ha hämtat några fler som också skulle ut på äventyr begav vi oss mot första stoppet för dagen – Manchacträsket.DSC08440Så sjukt att vi bor i ett (i för sig enormt) land där det finns alligatorer? DSC03226Träskmiljön var så häftig, vi blev guidade av en man som bott i träsken hela sitt liv och kunde så otroligt mycket om alla träd, buskar, fåglar och djur. Satt som en liten svamp och sög i mig allt vad han sa.DSC03210Vi hann inte så långt innan vi såg den första alligatorn, en liten en på kanske 40 cm, och sedan poppade de upp lite här och var, alla i ungefär samma storlek. Men så plötsligt ropade någon till och alla sprang till ena sidan båten. Då hade de fått syn på den här bjässen, 21 år gammal var hon tydligen enligt vår guide. DSC03214Solen sken och det var faktiskt riktigt varmt för att vara i början på januari.DSC03231Kapten Allen hade under hela resan pratat om den alligator han haft hemma i några år eftersom hon inte klarat sig ute i det fria, och så plötsligt vände han sig om och lyfte på filtarna som låg över en låda och plockade upp Allie. Så sjukt? Hade ingen aning om att hon var på båten.DSC08482Alla fick hålla och jag vet inte om jag någonsin sett Marcus med en sådan öm blick. Kolla, det ser ju ut som han håller en bebis eller kaninunge eller så?DSC08463Vi åkte förbi en begravningsplats, och kaptenen berättade om byn Frenier som drabbades hårt av en orkan år 1915 där alla utom fem personer dog. Hela byn är begravd här, på den kyrkogård som blivit av träsket där de bodde, alla utom Julia Brown. Enligt legenden var hon en voodoprästinna som bodde i byn, men är nu begravd några meter bort, utanför staketet som markerar gravplatsen. Julia var välbärgad och väl omtyckt, men brukade sitta på sin trapp och sjunga “the day I die, I’m gonna take Frenier with me”. Hon dog kvällen innan stormen kom och blåste med sig hela byn. Makes you think huh?DSC08484.JPGEfter någon timme åkte vi tillbaka mot bussen och gjorde oss redo för nästa utflyktsmål, Oak Alley Plantation. Men för att det här inlägget inte ska bli alldeles för långt får det bli en egen post.

Translation: The second day in NOLA we decided to leave the city in order to explore some more of Louisiana. First we headed to the Manchac Swamp where we were guided by the awesome Captain Allen and got to know more about the inhabitants of the swamp and about the town of Frenier that completely disappeared during a black storm in 1915. After a few hours we were bussed to Oak Alley Plantation, but if I would tell you all about that now this post would be the longest ever, so we’ll save that for later.

 

3 saker

Idag sticker vi emellan New Orleans-uppdateringarna med en liten lista snodd från Flora.

3 saker jag ser fram emot
:
→ Att ha gjort klart min portfolio och få lite balans på saker.
→ Helg.
→ När en av mina äldsta och bästa vänner kommer hit om 27 dagar!!IMG_79163 saker jag är rädd för:
→ Att någon jag älskar ska försvinna.
→ 
Sjukdomar.
→ Hur samhällsklimatet (i Sverige) förändrats och gränsen för vad som är okej förflyttas i en läskig riktning.DSC07881.JPG3 saker jag borde
:
→ 
Göra saker på en gång och inte prokrastinera.
→ 
Söka praktik.
→ Köpa träningsskor så att jag kan börja gymma igen. Processed with VSCOcam with f2 preset3 saker jag kan
:
→ En jämrans massa balett-termer efter tre år på dansestet.
→ Stå upp för vad jag tycker.
→ Sjunga stämmor. DSC069743 saker jag inte kan
:
→ Pull ups ( 😦 ).
→ Sminka mig proffsigt.
→ Låta bli att gråta när jag ser något starkt eller fint. DSC057793 saker jag blir lugn av
:
→ Skogen.
→ Att borra in huvudet i Marcus nacke och snusa.
→ Riktigt jobbig yoga.DSC078813 saker jag blir stressad av
:
→ Folk som går sakta på gatan, eftersom jag går väldigt fort.
→ Att inte ha kontroll.
→ Att vara sen till en flygplats.DSC081383 saker jag ska göra i helgen
:
→ Förhoppningsvis hajka.
→ Barnvakta världens gullungar.
→ Gå upp tidigt och utnyttja tiden.DSC079483 saker jag har gjort den senaste veckan
:
→ Njutit av det här himla pangvädret vi haft (+23 och klarblå himmel)
→ Varit på IKEA och köpt grejer till vårt nya vardagsrum som blev så sjukt fint.
→ Hängt i Dolores Park fyra dagar av sju.

Translation: A list of things I look forward too, that I’m afraid of, should do, know how to do, don’t know how to do, that stresses me out, that I’m doing this weekend and have done the past week.

Magiska hus och karibiska tacos

Vi fortsätter med New Orleansredogörelsen och har nu kommit till dag två, då vi vaknade till en soligt och ganska varm stad och bestämde oss för att till fots kolla in några områden vi hört om. Och alltså vad magiskt fint det var, det är inte ofta man ser så många fantastiska hus på samma gång. Kolla in dörrarna på den här gamla kyrkan till exempel.DSC08382Vi promenerade bort mot Marigny och sen Bywater, som skulle vara lite av ett hipstermecka. Dock hittade vi inte så mycket mer än en del av en gata/kvarter, men det var fint ändå. Bland annat hittade vi en enorm second hand-affär som hade en sån här fin och New Orleansig vägg. DSC08383Vi fortsatte vidare in i Bywater för att leta efter en vinbar vi hört om, men där det inte fanns så mycket mer än hus och byggarbetare.DSC08385Marcus tyckte det var perfekt att ta en bild på mig framför detta otroligt fotogeniska staket + pick up, så ja, såhär såg jag ut. DSC08395Vi gick allra längst bort i Bywater, nästan så långt bort man kan komma, men när vi vände tillbaka mötte vi samma krypkörande bil två gånger och föraren kollade in oss lite obehagligt noga, så de sista kvarteren fram till hipstergatan gick vi fortare än jag gått på länge.
DSC08388Vi flydde in på Satsuma Café och Marcus pustade ut. Jag är otroligt sällan rädd här i SF trots att vi bor på gränsen till ett rätt stökigt område, men det är alltid svårare när man är i en ny stad och inte riktigt känner till vad som är normalt och inte. DSC08405När vi lugnat oss lite och druckit upp vår juice började vi bli hungriga och letade oss upp mot St Claude Avenue, på vägen låg den här drömfina corner shopen.DSC08398Vårt mål var St Roch market, en gammal marknadsplats som renoverats och blivit saluhall med supergod mat. Jag käkade en poboy med catfish (igen) och Marcus en sjukt god curry med gulfräkor. DSC08408När vi var mätta och glada började vi gå in mot stan igen. Något som var så himla fint med New Orleans är att det är så otroligt grönt överallt, innevånarna verkade onekligen gilla sina plantor. DSC08411Ja ni ser ju, så drömmigt. DSC08410I Franska kvarteret gick förbi världens roligaste hund. Den hade tryck sig igenom ett litet, litet, hål i planket och satt och lipade mot alla som gick förbi. Vi stannade och försökte ta ett kort, men det här var det enda jag hann innan den drog in huvudet igen och fortsatte sitt liv på andra sidan planket. DSC08424Men vi stannade inte så länge i franska, utan gick vidare bort mot området med det romantiska namnet Garden District.DSC08425Det var lite för tidigt för middag, så vi bestämde oss för att gå ner mot ett av de lokala bryggerierna som låg i närheten. Det är en grej som är så himla nice, att kunna gå in på ett taproom och prova loss direkt från bryggeriet utan att behöva köpa en massa. DSC08427NOLA (som bryggeriet heter) hade onekligen några märkliga sorter, vi smakade bland annat en med rödbetor och en med chili och peppar. DSC08431När magarna började kurra (igen) gick vi några kvarter upp och landade på The Rum House, ett ställe som serverar tacos och drinkar med karibisk twist. Det var så otroligt mycket folk där och vi väntade i säkert en och en halv timme, när vi väl fått bordet kom vi på att det var tisdag (=taco Tuesday), därav alla människor. DSC08433Det kan i för sig också ha berott på att deras tacos var helt galet goda. De hade sju olika med fisk och skaldjur och vi tog en av varje och delade på. Plus en guac med mango som var +++++. Och efterrätt förstås.
DSC08434När vi var mätta och glada (och kalla tydligen) tackade vi för oss, åkte hem och somnade som stockar. Och det får avsluta världens längsta blogginlägg, dagen därpå lämnade vi NOLA och kollade in lite andra delar av Louisiana. Det var så grymt och jag lovar att berätta snart!

Translation: The first full day in New Orleans we walked through Marigny and Bywater, almost got robbed, had lunch at St Roch Market, tried beet beer at NOLA Brewery and enjoyed Taco Tuesday at the Rum House. One of the best days on our vacation, in my opinion. The day after we left NOLA and explored some other parts of Louisiana which was awesome. Promise to tell you more about that soon!

5x New Orleans

Hallå kompisar!
I skrivande stund sitter jag i skuggan av ett träd i Dolores Park, solen skiner från en klarblå himmel och det är 23 grader varmt. Jag har varit tillbaka i SF i ganska precis en vecka och helt plötsligt är det otroligt svårt att föreställa sig att det är i början på februari. Terminen har dragit igång och allt känns verkligen bra, roliga klasser och trevliga människor bäddar för en bra termin.

Eftersom jag varit så frånvarande den senaste tiden har jag så himla mycket att berätta för er, jag tycker vi börjar med den lilla New Orleansresan vi gjorde i början på januari. Vi hade bokat den ganska tidigt på hösten och jag hade alltså peppat i månader för det här. Klockan 05:50 började resan och framåt eftermiddagen hade vi landat i NOLA och tog direkt en sväng ner på stan. DSC03171Rätt hungriga efter den (redan då) långa dagen tog vi direkt sikte på ett av ställena vi kollat upp innan, Killer Po’Boys. Po’Boy är en macka med massor av gott i (typ gulfräkor, sås och picklade grönsaker som här) och något av New Orleans paradrätt, så det kändes som ett rimligt val.
DSC03173Och det var så himla himla vansinnesgott. Om du någon gång åker till New Orleans måste du lova att gå dit! Det blev några fler po’boys under resans gång, men ingen var ens i närheten av den här och även om de andra var goda blev jag lite besviken varje gång. DSC03175När vi var mätta och glada bestämde vi oss för att vi ville se Mississippifloden (det vill man ju?) och den visade sig onekligen från sin bästa sida. Äntligen var vi på den plats jag fascinerats av så länge och liksom längtat efter utan att ha varit där, det kändes nästan lite magiskt utan att överdriva.DSC03178Och var tvunget att förevigas såklart. DSC03192När det började mörkna rörde vi oss mot Frenchmen Street som enligt vår Airbnbvärd skulle vara det bästa området för livemusik. Där hamnade vi på ett ställe som av någon anledning fick mig att tänka på den där sjörövarbaren i Pippi på de sju haven. Det spelades jazz och steppades för glatta livet men efter en öl såg jag hur Marcus började klippa med ögonen och vi bestämde oss för att ta en tidig kväll, vi hade ju faktiskt varit uppe sedan strax innan fyra.

Så fin första halvdag i stan. Dagen därpå gick vi vad som kändes som tusen kilometer och blev närapå rånade av en mystisk man i bil, så kika in snart igen så du inte missar det.

Translation: I’m back in SF! It’s super warm and nice (at least compared to Sweden) and  it’s hard to believe it’s just the beginning of February. However, since I haven’t posted here in forever I thought I should start with telling you about our New Orleans trip. We arrived in the afternoon and had an early dinner at Killer Poboys, took a look at the Mississippi river and listened to some jazz before heading home early (since we got up before 4am to catch the plane from SF). The first full day in NOLA we walked a thousand miles (at least it felt like it) and almost got mugged, stay tuned for that.