Brixton – Clapham – Peckham

Det blir många rapporter om helgäventyr här, men när man spenderar precis hela vardagarna med plugg, jobb och lite mer jobb finns det inte så mycket mer att rapportera om. Den här helgen var, pga skäl precis nämnda, lugn som en filbunke, men förra veckan hade vi besök av Marcus mamma och då måste man ju aktivera sig.

Här kommer därför en liten bildbomb från lördagen då vi visade runt här i Brixton, tog en sväng förbi Clapham för att fly regnet med bubbel och lyxmellis (kommer mer om detta!) och åkte till Peckam för att hänga på takbaren Frank’s Cafe och äta middag på Montpellier. Det blir alltid så maxade dagar när man har besök? Intensivt men härligt såklart, och kul att få visa runt på ställen man tycker så mycket om.

Fortsättning följer.


Translation: I’m aware that it’s a lot of weekend stuff here, but when your weekdays consist of work, school and some more work that’s how it is. This past weekend was spent mainly in bed, but before that Marcus’ mom was visiting which of course called for some adventure.

Saturday we showed her Brixton, hid from the rain with sparkling wine and snacks in Clapham and took the bus to Peckham for some roof top drink sipping at Frank’s Cafe and dinner at Montpellier. Days get so intense when you have visitors, but it we had so much fun showing her all the places that we love around here. To be continued

Restaurangtips i Brixton: Nanban

Nu tycker jag att jag spenderat tillräckligt mycket tid här för att börja bjuda på lite tips, så ni också kan uppleva alla härliga saker som finns runtomkring. Vi börjar med en av mina absoluta favoritrestauranger alla kategorier: Nanban.

Nanban ligger på Coldharbour Lane, mitt i Brixton, och serverar “japanese soul food” med inspiration från Brixton Market. Du kan välja bland ett helt gäng smårätter, ljuvlig ramen eller större specialrätter komponerade av kocken Tim Anderson (som tydligen vunnit Masterchef?). Dessutom har de ett helt gäng specialcocktails och ett ganska litet men vasst ölutbud. Personalen är trevlig, lokalen intim och stämningen alltid bra. Kan det bli så mycket bättre?

Och om du tar dig dit, missa för allt i världen inte deras ramen med aubergine och zucchini med parmesan. Lova?

Translation: If you ever find yourself in Brixton, promise to go to one of my favorite restaurants, Nanban. They serve “Japanese soul food” with inspiration from Brixton Market; smaller plates, slightly bigger specialty dishes and the most delicious ramen. On top of that they’ve got a bunch of interesting cocktails and a small but well-curated beer list. The restaurant, which is situated in the heart of Brixton, on Coldharbour Lane, is cozy and the staff super friendly. What’s more to ask for? If you go, make sure to order the aubergine and courgette ramen with parmesan, it’s to die for.

Brixton Sundays

God morgon från en nyvaken! Nu tar vi och tittar på vad jag gjorde en söndag för en vecka sedan.

Good morning from a sleepy face. Let’s have a look at some stuff I did last Sunday.

Det här med att posa verkar inte ha varit min starka sida just denna dag, men vem bryr sig egentligen? Här bor vi i alla fall, på andra våningen med utsikt över tågrälsen.

It seems like my timing was a little bit off that day, so here’s another photo of me not posing. Anyway, here’s my new home! Hugo, Marcus and I live on the second floor and I really don’t mind the upgrade from the bug infested ground floor apartment in the Tenderloin (even though I would move back in a heartbeat).


När jag icke-posat färdigt promenerade Marcus och jag över bron och till “riktiga” Brixton. Det var högljudd, massor av folk och varmt som sjutton.

When I was done not posing Marcus and I walked across the bridge to Brixton, noisy and packed with people as always on the weekends.


Efter att ha strosat igenom marknaden svängde vi in i Brixton Village för att spana på diverse saker till hemmet. Vi hittade inte en enda, men var ganska glada ändå.

After strolling through the market we walked around Brixton Village, trying to find some bits and bobs for our apartment. We totally failed, but it didn’t really matter.
DSC04293.jpg
Och ännu gladare blev vi när Hugo hörde av sig och sa att han, Nic och två av hans vänner från New York drack söndagsdrinkar på Brixton Pops övervåning. Vi är väl inte dom som tackar nej, så vi promenerade över gatan.

Because Hugo called and let us know that him, Nic and two of his friends from NYC were having Sunday drinks on the upper floor of Brixton Pop and wanted us to join. And who are we to declines an offer like that?

DSC04292.jpgDet var så varmt, så varmt, så varmt.

It got hotter, and hotter and hotter. Och till slut pallade vi inte mer sol utan möjlighet till skugga och började dessutom bli superhungriga, så när amerikanerna åkt vidare och Hugo och Nic letade efter shorts i diverse affärer siktade jag och Marcus in oss på att hitta något att fylla magen med.

And after a while we had enough of sunshine for one day. The Americans had to leave to catch their flight back to the US, Hugo and Nic where rambling through the high street stores trying to find some clothes that didn’t make you feel like you were melting, and Marcus and I went on a food hunt.

Vi lyckades ganska bra måste jag säga med en surdegsmacka med grillade grönsaker för mig, en paneerburgare till honom och massor av pommes. Det hela intogs på terassen medan tågen rullade förbi i bakgrunden.

We did quite well and got back to Hubert Grove with a paneer burger, a sandwich with grilled veg and (of course) fries. Yum.

Sen spenderade vi resten av eftermiddagen halvsovandes i skuggan, tills det blev för varmt även där.

Then we spent the rest of the afternoon on the terrace semi-sleeping in the shade, listening to the trains go by.

Och det var min söndag, den allra första i juli.

And that’s how I spent the first Sunday of July.

 

En onsdagsupdate

Wow vad intensiva de senaste dagarna varit. Eller ja, egentligen har de kanske bara varit lite mer intensiva än vanligt, men jag lyckades dra på mig någon typ av minisjuka med förlamande trötthet, huvudvärk och halsont mitt i allt vilket gjorde det hela ungefär tio gånger mer svåröverkomligt. Men nu mina vänner har jag precis avslutat en hel dags rekryteringövningar som ett andra steg i processen för en roll på en byrå (håll tummarna!) och kan alltså officiellt deklarera minisemestern påbörjad!

Det var en intressant upplevelse idag. Man tänker att kulturchocken bör bli större ju längre bort från sitt eget land man kommer, men så visar det sig att man bara behöver åka till England. Herre jisses, jag fattade nog ungefär 60 procent av alla referenser och samtalsämnen som slängdes runt av de andra sökanden under lunch och pauser. Det är så märkligt när man förstår precis vad någon säger, men har precis noll kontext för att faktiskt fatta innebörden. Jag har nog aldrig känt mig så lost rent kulturellt och min dag har bestått en hel del av att nicka, le och skratta när alla andra skrattade. Som tur var fanns det personer som ville prata om annat än skolresultat och brittiska kändisar. Dessutom gick intervjuerna och själva övningarna bra, så överlag har det varit en bra, om än otroligt köttig, dag. Nu är det bara att hoppas att det går hela vägen.

Mina planer för resten av kvällen är inte mer glamorösa än att somna som en stock. Imorgon är jag ledig på förmiddagen och sen åker vi till Sverige (!!!) för en hel helg av konsert och festligheter. Är så orimligt peppad på detta.

DSC09203.jpg

Translation: These past couple of days have really been intense. Or well, maybe just a slightly bit more intense than usually, but I managed to catch some kind of cold which has made everything more of a struggle. But now the moment that I’ve been waiting for since Sunday is finally here. I just finished a super ambitions assessment day and can declare my mini vacation officially started.

It was an interesting day today. You’d think that the further away your from home you get the more intense culture shock, and then it turns out that the UK is a whole new level of compared to the US. I mean, I probably understood about 60 percent of the references and topics my fellow applicants were chatting about over lunch. It’s so weird to completely understand the words they’re saying, but totally lacking the context necessary. You know, when you smile and nod and hope you don’t laugh when you’re not supposed to laugh? That was me today. Luckily there were some people that wanted to talk about things other than Uni results and British celebrities. Also, the task and interviews went really well so overall it was a really good day. Now I’m just crossing my fingers and hope that the agency agree.

But I’ll be happy no matter what, because tomorrow I get to sleep in and in the evening we’re flying to Sweden! I’m so excited!