3 år

Idag var det exakt tre år sedan jag och Marcus pussades för första gången i köket på Boskärsgatan. Vi har gjort så mycket kul under de här åren: tågluffat, weekendrest, gått på konserter, utställningar, festivaler, ätit och druckit himla gott. Det har också varit rätt tufft till och från och att vi efter en svår olycka och allvarliga sjukdomar inom familjen plus två år på olika sidor av Atlanten fortfarande står här hand i hand är rätt fantastiskt tycker jag.
Så här har vi sett ut genom åren:

London mars 2012
DSCN6572
Tågluff, Sète juni 2012
DSCN6767
Örebro, nyår 2012/2013
DSCN7263
Sausalito, april 2013
DSC00930
Österlen, augusti 2013
DSC02552
San Francisco, mars 2014
IMG_2383
San Francisco, oktober 2014
DSC04131
San Francisco, november 2014
DSC04427
Jag älskar dig mest av allt.

Advertisements

Tips från SVT-play

SVT-play kan vara en riktig guldgruva från och till, och just nu finns det många program som är värda att ta sig en extra titt på. Här kommer tre tips:
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.27.54
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.31.04
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.30.41
Jag är ungefär sist i världen med att tipsa om serien Astrid, om Astrid Lindgrens liv. Men den slutar sändas imorgon, så om du inte sett den än råder jag dig att göra det nu! Prick nu. Den är faktiskt för bra för att missas. Framför allt fick jag en helt annan bild av henne efter att ha sett de där tre timmarna, hon var så mycket mer än bara den där mysiga sagotanten. Dokumentären är fruktansvärt sorglig från och till, så en liten varning för det. Men den är så fantastisk att du borde se den ändå. Tillgänglig till 31 januari (!!).
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.31.39
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.32.30
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.32.47
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.34.27
Mitt nästa tips är lite roligare, nämligen den filmade Dramatenpjäsen Liv Strömquist tänker på dig. Förbered dig på att skratta, förvånas och se historiska personer och relationer i nytt ljus. Om jag grät till Astrid för att den var så sorglig så berodde mina tårar denna gång på kramp-i-magen-skratt. Liv Strömquist är för sjutton briljant och att se hennes verk i pjäsform är nästan ännu bättre än på papper. Du kan se den fram till 16 februari.
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.36.00
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.36.57
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.37.14
I det sista tipset blir det allvar igen. Dokumentären Hur gör man för att rädda ett folk berättar historien om chefen för Rasbiologiska institutet i Uppsala som under 1900-talet utförde “forskning” och studier i norr, framför allt på samer. Dessa studier låg till grund för att man skulle kunna (fortsätta) exploatera deras land eftersom de sågs som mindre värda. Den lyfter en vidrig del av Sveriges historia som skolan (i alla fall under min tid) var väldigt bra på att undvika. Alla bör se.
Hur gör man för att rädda ett folk sänds fram till 22 april.

Finbesök och suddiga foton

Som den uppmärksamme läsaren kanske förstod av onsdagens inlägg har Marcus åkt tillbaka till USA nu. Det känns superpissigt och inte alls speciellt kul faktiskt. Eftersom han denna gång antagligen ska stanna över sommaren (och sen typ för evigt??) och jag har praktik snart och sen måste sommarjobba innan jag flyttar dit i höst kommer vi antagligen inte ses förrän i augusti. Alla med någon form av korrekt tidsuppfattning förstår att det är väldigt långt till augusti. 189 dagar för att vara exakt. Det suger så mycket.

Hur som helst, innan han åkte hälsade han på mig här i Helsingborg i nästan två veckor. Det var mysigt och liksom lite speciellt att bo tillsammans på riktigt igen, om än bara för ett kort tag. Som jag skrev tidigare så glömmer man bort hur härligt det är eftersom att den mesta av tiden spenderas på olika kontinenter. När vi väl träffas sker det allt som oftast i våra föräldrars hem (jättemysigt men inte riktigt samma grej). Jag var fruktansvärt dålig på att föreviga detta ovanliga fenomen med kameran, men vi kan kika lite på vad vi gjorde med hjälp av sånt som fastnat i mobilen:

Han rullade in på Lund C på lördagkvällen och vi begav oss på direkten mot My tillsammans med Hanna. Vi hade nämligen bestämt, tillsammans med några fler från klassen, att det var dags för ett nattligt Malmöbesök igen. På Moriskan var det nämligen indie/pop/post-punk-kväll och det kan man ju inte missa! Vi dansade och sjöng, fick glitterstjärnor att pryda kinderna med och avslutade kvällen med falafel innan vi tog tåget hem när natten började bli morgon.
Processed with VSCOcam with c1 preset
En annan dag skulle jag och herrn gå på bio. Vi hade pratat om detta nästan en vecka och kom inte riktigt överens om vilken film som var värd att lägga tid och pengar på. Det slutade med att vi singlade slant. Mommy (och Marcus) vann, och så här efteråt är jag glad för det. Tips på bra men ganska tung film!
bild 4(1)
I lördags tog vi båten och tåget mot Köpenhamn.
Processed with VSCOcam with c1 preset
Där började vi med att gå i affärer och jag chockade mig själv med att shoppa TRE saker (???). Här testar Marcus pennor på Hay, som för övrigt är ett superKöpenhamnstips, ville ha allt.
bild 1(7)
På kvällen tänkte vi äta middag på Paté Paté i Köttbyn, men det var tvärfullt. Istället gick vi till Mother, där var det lite väntetid men det gjorde ju inget när man kunde dricka prosecco i en vardagsrumsbar så länge.
bild 1(8)
Trots den stabila lunchen på RizRaz (också hett tips!) var vi superhungriga när maten kom. Och det var väl gott, men inte den kulinariska succé jag förväntat mig grundat på rekommendationer. Mysigt ställe dock, plus för alla engelsktalande italienare vilket skapade *genuin känsla*.
bild 2(7)
Kvällen innan han skulle åka tyckte jag att en lyx(student)middag var på sin plats. Det har av någon anledning blivit lite av en tradition att äta tapas precis innan vi skiljs åt, och denna gång var inget undantag. Det blev kanske lite mer random plockmat än regelrätt tapas, men gott var det hur som.
Processed with VSCOcam with c1 preset
Förutom ovanstående har vi mest spenderat tiden med att kramas, kittlas och pussas eftersom det är mysigt och så himla länge tills man får göra det igen.
Processed with VSCOcam with c1 preset

Nya platser, nya äventyr

Just det! Jag vet inte om jag sagt det till er men jag har bara två månader kvar i Helsingborg för den här gången. I slutet på mars flyttar jag nämligen till Stockholm! I tio veckor ska jag praktisera på min drömpraktikplats, en PR-byrå som verkar perfekt för det jag vill göra när jag väl börjar jobba om något år. Det ska bli så kul och förhoppningsvis superlärorikt, men det är inte utan att jag redan börjar bli lite nervös. Hur som helst känns det peppigt att flytta till Stockholm igen, om än för bara ett litet tag. Det finns så mycket jag ser fram emot att göra där (förutom själva praktiken då):

– spendera söndagarna på Fotografiska och Moderna museet
– upptäcka nya favoritbarer
– äta lunch på La Neta som ligger farligt nära jobbet
– promenera genom en Kungsträdgård fylld av körsbärsblom
– hälsa på faster, farbror och kusin söder om stan
– lyxa med frukost på Petite France
– ta bussen ut till Artipelag och andas skärgårdsluft
– få besök av vänner och familj och unna sig något härligt bara därför
– cykla genom Hagaparken mot jobbet och se växterna vakna till liv efter vintern
DSC02407
Dessutom ska jag dela lägenhet med Ida vilket i sig känns väldigt härligt. Jag tror att det blir en bra vår, det känner jag på mig.

Torsdagslista

jag heter anna linnéa berglund. anna från mammas mormor, linnéa från farmor och Berglund från pappas sida av släkten. Mamma heter Skarin så funderar lite på att lägga till det också.

Jag är just nu lite vemodig för att Marcus precis åkt. Det är bättre än vad det hade kunnat vara men jag har nog inte riktigt fattat det än heller.
DSC04305
Jag är duktig på att pusha mig själv när jag tränar. Att skriva. Våga vara mig själv och göra sånt jag vill. Mysa.

Jag tycker inte om att misslyckas. Det händer ju ibland så måste nog träna på att acceptera att man inte alltid kan vara bäst och att det är okej att inte komma först jämt.

Jag är jättedålig på dialekter. Jag kan EN och vägrar ens försöka härma någon annan.
DSC04415
Jag läser bloggar ganska mycket, men mindre än förut. Följer en blogg antingen för att personen som skriver den är kreativ/spännande/verkar ha ett häftigt liv eller för att hen är jämrans rolig. Ida är mitt nyaste guldkorn, klicka om du vill skratta.

Jag gillar doften av chili och vitlök som steks i olivolja, att hänga med familjen, träna tills jag nästan vill dö, lukta Marcus i den där lilla gropen mellan hals och nyckelben, söta djurungar, barn, böcker.
DSC02536
Jag sjunger ganska ofta men inte så organiserat now a days, brukar sjunga med Erik när jag är hemma mest. Men någon gång ska jag laga min synth och då blir det andra bullar.

Jag önskar mest av allt fred och frihet åt alla. Faktiskt. Och mer ego att allt ska lösa sig med SF och framtiden och jobb och sånt. Plus att alla jag älskar ska vara kvar hos mig och aldrig försvinna.

Jag är inte speciellt bra på att förlora, eller ha fel. Hatar det verkligen /mogen_tjej_91

Jag pratar ofta med Marcus, Hanna, Erik. Och resten av min familj ändå ganska ofta. Är alldeles för dålig på att ringa till Örebrokompisarna tyvärr.
DSC03662
Jag tycker om att bo tillsammans med Marcus. Alltså på riktigt är det så himla himla mysigt och härligt. Man glömmer så lätt bort det när största delen av året spenderas på olika kontinenter.

Jag är beroende av internet om något, annars är jag provocerande beroendefri.

Jag har helst på mig sånt som är skönt och snyggt på samma gång. Just nu vill jag bo i den polotröja jag köpte i Köpenhamn i lördags. Cashmere kan ju vara det bästa någonsin.

Jag dricker vatten, även om jag borde dricka mer. Annars gillar jag vin (rött smakrikt och fylligt, friskt vitt och fruktigt bubbel) och ginger beer.
IMG_2359
Jag lyssnar på podcasts. Älskar poddar och klämmer lätt tio i veckan. Så bra när man bor själv och inte vill känna sig ensam.

Jag kan inte förstå att jag har en så fantastisk familj + pojkvän. Är så orimligt lyckligt lottad som har dem.

Jag blir arg orättvisor. Rasistiska skämt. När någon tar sig rätten att kommentera/ta på någon annans kropp utan tillåtelse. När internet inte funkar. Vad som helst som inte funkar egentligen.
IMG_2332
Jag är rädd alldeles för trånga utrymmen och denna himla kaostid som är nu. Fast den är ganska fin också, måste jag tillägga.

Något som skrevs för ett halvår sedan men passar lika bra idag.

Jag slutade gråta i höjd med Södertälje Syd. När tåget stannade på perrongen sken sensommarsolen rakt in genom fönstret och liksom torkade tårarna som rullat ner för mina kinder sedan vi lämnade stan. Det handlade inte om någon vacker, filmisk gråt med stora tårar som långsamt föll nedför ett lagom sorgset ansikte. Nej, det som höll på att hända framkallade den fulaste gråten, en sådan man sällan ser utanför hemmen, som inte existerar utanför sjukhusen. Hulkande, snörvlande, svullnande gråt.

Vid Södertälje Syd kunde jag ta mig samman, eller så fanns det inga tårar kvar. Så som det ibland blir när man varit väldigt ledsen lite för länge. Utanför fönstret rullade augusti-Sverige förbi. Solen som torkat mina tårar spred ett nästan gyllene sken över åkrar, ängar och sjöar. Allt det vackra gav ändå någon slags tröst mot det som gjorde så ont. Det som gjorde mig så ledsen, frustrerad, arg. Det som fortfarande gör mig ledsen, frustrerad och arg.

Det som gör så ont är det faktum att jag inte får vara med den jag helst av allt vill spendera mina dagar med. Inte för att han inte vill, utan på grund av de där 800 milen som separerar oss. På grund av där världshavet och kontinenten som gör att vi kväll efter kväll måste somna i olika sängar utan att pussas godnatt. Den där jävla distansen som gör att jag sitter och gråter på ett tåg tills solen torkar mina tårar i höjd med Södertälje Syd.

Spenat, rödlök och dans.

Eftersom det var ett tag sedan jag bloggade ordentligt har jag en hel del att visa er. Vi börjar ett tag innan jul: jullovsnedräkningen var i full gång och innan vi åkte hem för terminen bestämde vi oss för att premiärbesöka T-bar, klubben i AF-borgen i Lund.

My, Hanna och jag började med middag hemma hos Hanna. Tips på gott: stek bladspenat i olivolja tillsammans med rödlök tills det blir mjukt, salta lite. Så otroligt enkelt och så orimligt smaskigt.
DSC04474
DSC04485
Så.mycket.gott.
DSC04480
Vi gav även ett bidrag till topplistan för världens konstigaste bilder.
DSC04512
Jag var superglad och pepp, även om det inte syns på den här bilden.
DSC04500
Vi kom tidigt till T-bar då vi förväntade oss massor av kö, men så var inte fallet. Istället kunde vi promenera rätt in och börja dansa. Och om vi dansade.
DSC04533
Som ni ser är inte bilderna där inifrån av någon vidare kvalitet, jag hade lite för roligt för att tänka på inställningar och fokus verkar det som. Efter ett tag fylldes hela stället och vi träffade massor av klasskompisar och annat roligt folk.
DSC04535
När vi dansat, kramats och skrattat klart gick Hanna och jag hem för att äta upp resterna av middagen och sedan somna som stockar. Vad som hände dagen efter berättar jag en annan gång.

Nytt år osv.

Veckorna innan jul kände jag att något var lite galet. I takt med att hemresan närmade sig ökade pressen på att leverera b-uppsats, krönika, nyårsfest, hemmagjorda julklappar, förberedelser inför utlandstermin osv osv osv. Samtidigt ville min kropp inte vara med längre. Efter en rätt kämpig höst med mycket ångest orkade den inte riktigt med anspänningen. Jag var supertrött men kunde inte sova, hade hjärtklappning, tryck över bröstet, fick alla möjliga konstiga fysiska reaktioner. Det hann inte bli alls så illa som det kan bli, men jag kände att jag var tvungen att stänga av lite för att orka komma tillbaka. Därför tog bloggen en liten paus under julledigheten.

Men nu! Nu är jag tillbaka i Skåne och faktiskt peppad på en ny termin. Jag har sovit massor, ätit massor och umgåtts massor med nästan alla jag tycker om. Självklart ska jag berätta för er vad jag haft för mig, men vi tar lite i taget.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Just det, har jag klippt av mig håret också.