The most wonderful time of the year

Jag hade nästan glömt bort hur speciell den här tiden på året är, när allting äntligen slår ut, ljuset kommer tillbaka och livet med det. Man sitter där i början på april och tänker att det ska bli härligt, men HUR härligt är det liksom svårt att ta in. Livskvaliteten har ökat med ungefär 100 procent nu när vi dessutom snart är klara med c-uppsatsen och framtiden sakta men säkert börjar utkristallisera sig. “Skolavslutningstider” har alltid varit min bästa tid på året, så jag antar att det bara är att njuta.

Det bestämde jag mig i alla fall för att göra i lördags och tog med mig Hanna och Judith till Söderåsens nationalpark. Hur har jag missat att det finns en nationalpark 40 minuters kollektivtrafikresa bort? Varför har jag hängt runt i Lund när man kan gå i bokskogar, äta matsäck på klippor med fötterna dinglandes över kanten och se ut över mäktigare utsikter än vad man trodde fanns i Sveriges plattaste landskap (obs kanske inte sant, men har en stark känsla)? Vansinne.

Titta vad fint vi hade det! På kvällen var det Eurovision, ett event som på senare år verkligen hittat fram till mitt hjärta. Älskar Eurovision! Melodifestivalen ger jag inte mycket för, men Eurovision, ett så otroligt konstigt, härligt spektakel. I år firade jag genom att äta pizza och dricka sangria med Emma, My och Rebecca. En sån himla lyxlördag.

Translation: Summer has finally arrived in Skåne and I realize that I had almost forgotten how incredibly magical this season is. I mean, you know it’s going to be good, but exactly how good is almost impossible to imagine before the daylight comes back (sun’s up between 4am – 9.30pm atm) and the trees are blooming. Last Saturday we decided to embrace the weather change (even if it was more springlike than summer-y) and hike Söderåsen national park. But first, how could I possibly have missed that there’s a national park like 40 minutes from where I live? Madness. However, I found out and immediately felt an urge to go. So I did. I brought Hanna and Judith with me to walk in the beech forest, have lunch dangling our feet off a cliff ledge and gasping at the views. The best cure for thesis anxiety.

Sex dagar i London

Som ett försök till att vara en ambitiös bloggare packade jag med kameran i väskan och hoppade på tåget mot London. Där låg den sen kvar, precis hela veckan. Men jag passade på att fota lite extra med mobilen, så jag tycker vi tar en titt på vad vi gjorde ändå.

Jag landade tisdag morgon och mötte upp Marcus redan på flygplatsen, han hade firat Valborg i Uppsala och vi var nog båda rätt slitna efter en lång helg följt av en alldeles för tidig morgon. Av den anledningen, och för vi båda hade rätt mycket att göra på jobbet och i c-uppsatsdokumentet, gick dom första dagarna som i någon slags dimma. Jag lämnade knappt huset utan var mest inne och skrev analyssida efter analyssida och när Marcus äntligen kom hem hann vi knappt äta innan vi däckade framför någon serie jag redan glömt. Hugo jobbade så sent och gick så tidigt att jag inte ens såg honom förrän på torsdag kväll.

Då bytte jag äntligen den här (visserligen helt okej) köksfönsterutsikten mot insidan av La Bodega Negra där vi åt tacos och drack drinkar. Tips förresten om du får cravings på mexikanskt i London, det var många resor bättre än det jag smakat i stan hittills och pleasade till och med tre kräsna fd. Kalifornienbor.

Om det känns vårigt här i Skåne så var sommaren inte långt bort i London. Inte supervarmt, men så himla grönt! Älskar även att jag ännu en gång bor på gångavstånd till Clapham Common, min bästa park.
På fredagskvällen var vi inte i form för några större äventyr, så när Marcus kom hem tvingade jag ut honom på en liten promenad till Clapham för inhandling av plockmat och vin. Älskar den här gatan, här brukar det vara farmers market på lördagar och allmänt mys mest jämt.
IMG_5059.pngHär ser ni ännu en gång vilken ringrostig bloggare jag är, för på lördagen åkte vi nämligen till Peckham för att gå på loppis och jag tog inte en enda bild. Om jag hade gjort det hade ni fått sett hur vi inte hittade en enda grej på själva marknaden, strosade genom Peckham och pratade om att bli vuxen vilket slutade med att vi hamnade i East Dulwich där Marcus köpte ett bord av en gubbe som pratade om Dylan. Sen funkade inte mitt kort så jag kunde inte betala på bussen och vi fick gå tillbaka till tågstationen släpandes på det där bordet. När vi kom hem blev det ett väldigt liv på vår gata då det visade sig att det hänt en olycka vid tåget ca tjugo meter från vår terass, vilket givetvis var fruktansvärt och lite omskakande om jag ska vara ärlig. Vi stannade inomhus ett tag och jag passade på att prova denna goding från vårt numera (super)lokala bryggeri.

IMG_5082.pngNär saker och ting lugnat ner sig lite promenerade vi tillsammans med Hugo över bron till vår (också super)lokala pub, Duke of Edinburgh, för att möta upp Kate och Gillian.
IMG_5068.pngGillar det stället så himla mycket, och nu visade det sig att de dessutom har svingod mat i samarbete med White Men Can’t Jerk. Dröm.
Kvällen fortsatte på Effra Social där vi dansade till soul tills tröttheten tog över helt.

Dagen därpå gjorde jag ännu ett försök att styra upp min sommar (det gick ganska bra!) och promenerade sen över floden till Sea Containers till Marcus som jobbat hela dagen. Det var den varmaste dagen på hela veckan, solen sken och turister och Londonbor trängdes i kvällssolen. Tror det var där det slog mig att jag flyttar tillbaka till den här favvostaden om en månad och även om NorCalsaknaden fortfarande skaver i bröstet så kommer det bli så himla fint.

Men än har jag lite åtaganden kvar i Sverige, och som sig bör avslutades även den här vistelsen med söndagsmiddag på Nanban, där min ambition att bli stammis kvarstår. Tycker så mycket om att bo i Brixton. Och tack London för den här gången, det var kort men fint.

Translation: In an attempt to step up my blogging game I brought my camera with me to London. It didn’t really matter though, as I for some reason decided to leave it in my bag for the entire stay. However I was a little better at using my phone, so here’s some stuff we did during the six days I spent there.

Both Marcus and I arrived from Sweden early Tuesday and were so tired from celebrating Valborg and having way too much work and school stuff to do, so the first few days are kind of a blur. I didn’t even see Hugo until Thursday night when we had tacos and drinks at La Bodega Negra because he came home super late from work and left before we even woke up. Rough week on Hubert Grove. Because of that we spent Friday evening just strolling around Clapham, picking up wine and some cheese and stuff for dinner.

Saturday is a prime example of my no longer existing blogging skills. Marcus and I went to Peckham for a yard sale/flea market (content op!), but I didn’t take one single photo. If I would have, you would have seen us not buying a single thing at the market, wandering around Peckham talking about becoming an adult and ending up in East Dulwich where Marcus bought a side table from a guy that used Dylan as a part of his sales pitch. I then could have shown you (but probably wouldn’t have) how my contactless didn’t work on the bus and how we had to walk back to the overground carrying that, kind of big, table. When we got back we had beer from our local brewery, visited our local pub with Hugo, Kate and Gillian and danced to soul at Effra Social. Sunday was spent trying to figure out my summer (kind of succeeded) and saying goodbye to London with dinner at Nanban, as per usual (I’m not giving up my dream of becoming a regular). Thanks for this time London, you’ve been great as always.