Murals, guac och Petite Noir.

En gång för längesen, nästan en månad nu, började Sandras visit gå mot sitt slut men vi hade ändå inte hunnit kolla in Mission tillräckligt mycket, och det måste man ju.

Men innan allt för mycket promenerande krävs kaffe, så vi pausade på café International i Lower Haight. Det är mysigt men det var en lite konstig vibe och kändes inte så välkomnande tyvärr.

Efter en sväng på Haight St gick vi bort mot Mission. En sak som jag älskar med den stadsdelen (bland mycket annat) är alla murals och street art. Det här är finaste Women’s Building, en av mina favoriter.

När vi kände oss klara med att spana på hipsters på Valencia St gick vi ner på en av stans bästa gator, 24th. Tänk er att det plötsligt blir mycket varmare, lummiga träd kantar gatorna, barn springer och cyklar bredvid fantastiska målningar och överrallt luktar det mat.

Vi strosade in i en av de finaste gränderna jag vet och hittade denna.

Marcus ringde och sa att han slutat jobbet, så vi promenerade några gator österut och mötte upp honom vid ingången till El Techo de Lolita. Man ser ju hur pepp Sandra är på mat.

Vi började med guac, som sig bör närhelst det är möjligt.

Förutom guac och chips åt vi quesadillas, grillspett och ceviche som jag var alldeles för hungrig för att komma ihåg att ta kort på. Trots att mitt sällskap ser lite allvarliga ut här tror jag de höll med om att det var riktigt gott.

Bara för att maten var uppäten betydde inte det att dagen var över, nejdå. Nu var det dags för spelning!

Marcus hade nämligen lurat med oss på Petit Noir på Rickshaw Stop, men först spelade the Seshen som var så himla bra!

Tyvärr blev huvudakten något av en besvikelse, så efter att nästan ha somnat uppe på balkongen traskade vi hem igen. Tack och adjö för idag.

Translation: A long time ago, almost a month now, Sandra’s time here in SF was almost up. But before leaving the city she had to see more of the Mission, so we walked around hipster spotting on Valencia St and mural watching on 24th all day before meeting up with Marcus for dinner at El Techo de Lolita and to see/hear Petite Noir at the Rickshaw Stop. Unfortunately he was a bit of a disappointment (Petite Noir, not Marcus) so after a while we called it a night and walked back home. Great day though.

 

 

Mina tre bästa mysterie- och spökpoddar

Som ni som läst min blogg vet vid det här laget äääääälskar jag podcasts. Jag klämmer säkert ett tiotal (minst!) i veckan men vilka poddar och teman går i perioder. Just nu är jag väldigt inne på spökhistorier och mysterier, någon typ av revival från min barndom då jag klämde Dan Höjer-, Bengt af Klintberg- och Monica Zakböcker på löpande band. Jag vet att det är fler än jag som älskar att höra om mystiska, läskiga eller spännande saker, så därför tänkte jag tipsa om mina bästa mysterie-och spökpoddar.

Creepypodden

Den kanske mest klassiska spökhistoriepodden i gänget. Journalisten Jack Werner är något av en svensk expert på creepypastor (spökhistorier som spridits på nätet) och har teamat upp med SR vilket landar i en riktigt proffspodd. Här blandas klassiska creepypastor med lite folklore och varje avsnitt har ett tema, som till exempel Ensam kvar och Vad barnen ser. Alla avsnitt är inte superläskiga, men om du som jag älskar att bli lagom skrämd så förbered dig på att se fram emot varje måndag 00.01 (svensk tid).

Rekommenderade avsnitt: Getmannen, Ljud och Oförklarligt döda.

Thinking Sideways

Den här podden handlar inte om spöken, tvärtom kanske den kan verka som en rädslodämpare om du skrämt upp dig alldeles för mycket med Creepypodden. I Thinking Sideways tar Joe, Devon and Steve upp oförklarliga händelser, olösta mord och knepiga försvinnanden, går igenom olika teorier och försöker komma fram till den logiska förklaringen. De lyckas ytterst sällan, men det gör inte så mycket.

Rekommenderade avsnitt: Tupac and Biggie, Places you don’t want to go och Lisanne Froon and Kris Kremers.

Lore

Lore är lite en blandning av de två första poddarna. Aaron Mahnke delar med sig av sin  fascination för folklore och berättar historier från alla världens hörn kopplade till folktro och legender. Men informationsambitionen till trots är det inte det minsta torrt och tråkigt. Tvärtom, Mahnke berättar sina historier med liknande kuslig setting som Werner i Creepypodden.

Rekommenderade avsnitt: The Big Chill, The Others och Steam and Gas. 

Andra poddar i samma genre som jag inte riktigt hunnit lyssna in men som ska vara bra är Knifepoint Horror och Nightvale Station. Önskar er en kuslig lyssning!

DSC07835.JPG
Kan tyckas något oambitiöst att inte ta en ny bild på någon av nämnda poddar, men ibland vinner latheten över proffsigheten tyvärr.

Translation: As you guys who have read this blog for a while probably know, I am almost obsessed with podcasts. I listen to at least ten episodes every week, but what podcasts and genres differs a lot from month to month. Right now I’m really into horror and mystery podcasts, so I thought I should share my top three ones. Creepypodden is in Swedish, but the other two are American. In Thinking Sideways Steve, Devon and Joe tries to solve previously unsolved mysteries by discussing different theories, they rarely succeed but its still really interesting and entertaining. Lore is kind of what it sound like, a podcast about lore and legends. Aaron Mahnke tells stories from all around the world, often with the same creepiness level as “made up” ghost stories. Knifepoint Horror and Nightvale Station are two other podcasts in the same category that I haven’t had time to listen to yet, but supposedly they are really good too.

Golden Gate, Baker Beach och världens längsta promenad.

Vi går rakt på sak och hoppar tillbaka några veckor och kollar på hur det såg ut när jag och Sandra promenerade längs bukten för att titta närmare på Golden Gate Bridge. När man är här för första gången är det faktiskt ett måste, och även fast jag ser den nästan varje dag är det alltid speciellt att komma så nära.

Varning för tusen bilder på bron, men den är ju så fin att man inte kan låta bli.

Vi startade vid Palace of Fine Arts, en stor och ganska konstigt grej som byggdes inför världsutställningen 1915. Idag används den mest som turistlockare och bakgrund vid bröllops- och balfoton.

Efter lite mer promenerande bland närmade vi oss, även om det alltid är mycket längre än vad man tror. Denna vy dock, jag ser mig aldrig mätt.

Hej Sandra!

En Golden Gate-selfie är ju given (även om vi missade målet lite eventuellt).

Och sen gick vi lite mer…

Men plötsligt, titta!

När vi promenerat tillräckligt långt på bron för att det skulle gillas och Sandra fått väldigt nog av höjden vände vi tillbaka igen.

Hej hej SF!

Trots att vi gått rätt många kilometer vid det här laget bestämde vi oss för att några till kan väl aldrig skada. Så vi tog Battery Trail mot Baker Beach.

Det kändes lite som att vara i Grekland eller något, supervarmt och supergrönt.

Sen vips var vi nere på stranden. Den här utsikten är ju så att man måste nypa sig i armen.

Så vi var självklart tvungna att ta en “jag är på stranden och har det härligt”-bild.

Sen satte vi oss på en ilandfluten stock och kollade på de enorma vågorna i över en timme, med eftermiddagssolen gassande i ansiktet.

Innan vi gick upp mot Sea Cliff och Richmond, köpte kvällssnacks och åkte hemåt igen. Det är dagar som den här som ger mig grav vånda över att någonsin flytta härifrån.

Translation: A few weeks ago when Sandra was still visiting, we decided to walk to Golden Gate. I mean, you need to see it close up at least once in your life, and even though I spot it from a distance almost every day I kind of never get tired of it. So, started with popping by Palace of Fine Arts, then walked through Chrissy Field and after what felt like an eternity finally reached the bridge. But even though we had walked quite far already, we decided to take the Battery trail to Baker Beach which turned out to be b.e.a.u.t.i.f.u.l. The waves were huge, the sun was setting and we sat there for hours just watching. Days like these making me feel terrible just by thinking about ever leaving the Bay Area.

 

Den stora San Francisco-guiden del 1 – mat

Jag har försökt få till den här guiden hur länge som helst, men det är så svårt att sammanfatta en hel fantastisk stad, eller ett helt urbant område egentligen, i ett någorlunda okej format som inte blir tusen mil långt. Vi får dela upp det helt enkelt och startar med maten, min bästa grej.

San Francisco är en fantastisk matstad och om det är något jag verkligen lägger pengar på så är det trevliga restauranger och bra middagar. I den här guiden har jag försökt blanda lite högt och lågt, pricey och lite mer budget.

Tre x frukost

Farm: Table, 754 Post St, Downtown.
Litet ställe (med emfas på litet) med magiska och lite nytänkande mackor. Ingen gigantisk klassisk amerikansk frukost här alltså, men mätt blir man ändå. Testa deras daily toast med mascarpone, frukt och pistagekross, du kommer inte ångra dig!

Jane, 925 Larkin St & 2123 Fillmore St, The Tenderloin & Pacific Heights.
Finns på två locations i stan, jag föredrar Larkin St. Gott kaffe (har jag hört), magiskt bröd, många olika typer av frukost både för den hungrige och mer lättpleasade. Avokadotoasten med pocherat ägg är magisk.

Seed & Salt, 2240 Chestnut St, The Marina.
Mer för hälsonöten än den som längtar efter ett riktigt mastigt mål, men deras super bowl med cashewkräm är att dö för. Väldigt “fräsch” aura (aka Marina-auran) och kanske inte det mysigaste stället i stan, men perfekt innan en promenad bort till Golden Gate.

Fyra x brunch

Straw, 203 Octavia St, Hayes Valley.
Här snackar vi mycket mat. Jag menar, stället är kända för sin munk-hamburgare och våfflor med friterad kyckling. Om man inte äter kött har de magiska omeletter och massor av annat. Ligger fint till i mysiga Hayes.

Brenda’s French Soulfood, 652 Polk St, The Tenderloin.
På Brenda’s äter du brunch i New Orleans-stil vilket innebär shrimp and grits, biscuits och beignets. Om du inte har en aning om vad det innebär kan det vara värt att kolla upp innan, men de har mer “vanliga” brunchalternativ också, som french toast och omelett.

Chambers, 601 Eddy St, The Tenderloin.
Ligger i legendariska Phoenix Hotel och serverar lite fancy brunch i snygg setting. Jag har hört rykten om att deras pork belly ska vara fantastisk och Eggs Royalen är inte så dum den heller (det kan jag intyga). Goda drinkar och specialmimosas även om de tyvärr har slutat med bottomless.

Outerlands, 4001 Judah St, Outer Sunset.
I lilla Santa Cruz finns god (och extremt vegvänlig) brunch för ett helt överkomligt pris. När du ätit klart, kolla in General Store och promenera en sväng på Ocean Beach för att dämpa mättnaden.

Tre x tapas

Zarzuela, 2000 Hyde St, Russian Hill.
Genuint spanskt i en mysig del av fancy Russian Hill. Om du går hit, lova att beställa bläckfisken, okej?

Picaro, 3120 16th St, The Mission.
Ser väldigt anspråkslöst ut utifrån, men maten är supergod och otroligt prisvärd. Dessutom brukar det gå ganska fort att få bord, åtminstone om man är ett litet sällskap. Bästa sangrian jag druckit i SF.

Coqueta, Pier 5, The Embarcadero.
Det här är kanske är det mest fancy tipset på den här listan, men om du ska lyxa till det någon gång tycker jag att du ska ta dig ner till Embarcadero. Cool lokal, små men goda tapas, bra drinkar. I bardelen behöver du inte boka bord, annars kan det vara en fördel.

Fyra x mexikanskt-ish

Loló, 972 Valencia St, The Mission.
Här äter du mexikansk/kalifornisk fusion. Ganska små portioner (så beställ mer än en om du är hungrig!) men ack så gott. Plus för snygg lokal!

Tacolicious, 1548 Stockton St & 2031 Chestnut St & 741 Valencia St, North Beach & The Marina & The Mission.
Ganska festligt ställe med högt tempo, speciellt restaurangen i Marinan är alltid taggad. Möjligen bättre för förfesten än för datekvällen, men funkar definitivt för båda. Jag vet att fiskätare älskar deras tuna tostadas, själv går jag allra mest dit för deras guac som är plågsamt god.

Garaje, 475 3rd St, SoMa.
Marcus favvolunchställe. Lite mer anspråkslöst än de andra på listan, snarare än blandning av bar och matställe än en restaurang med bordsplacering. Otroligt prisvärt, har många olika öl på tapp och de bästa blomkålstacosarna. Serverar också burgare om ditt sällskap inte kan enas om en specific genre.

Gracias Madre, 2211 Mission St, The Misson.
Veganskt/mexikanskt som övertygar den allra mest frälsta köttätare. Med gigantiska portioner, jättetrevlig personal och mat som gör att man inte saknar köttet det minsta fick de till och med mina något skeptiska roomies att falla pladask. Tips till alla. Precis som på Garaje finns det även burgare som ska vara väldigt god. <

Tre x bara bra

Magnolia, 1398 Haight St, Haight/Ashbury.
Mitt och Marcus stammisställe. Eller ja, vi är i alla fall där tillräckligt ofta för att de ska hälsa igenkännande när vi kliver in genom dörren. Magnolia är en gastropub med eget bryggeri, så maten är kalas och ölen ännu bättre. Jag tar i princip alltid deras fish&chips (typ enda gången jag äter fisk någonsin faktiskt), den är heeeelt magisk.

El Techo de Lolita, 2518 Mission St, The Mission.
En av få takbarer i SF och bakficka till det lite mer fancy Lolita. Superpopulärt, så var beredd på att vänta lite (men man kan ta en drink på Lolita medan man väntar, lämna bara ditt namn och nummer vid ingången till El Techo). De serverar “sydamerikanskt mat”, menyn är alltså en blandning av peruansk ceviche, mexikanska quesadillas och mycket grillat, som i Argentina. Om du inte är så hungrig tycker jag att du ska åka upp ändå och dricka drinkar.

Brenda’s Meat and Three, 919 Divisadero St, Western Addition.
Brenda’s French Soul Foods systerrestaurang. Bygger på konceptet Meat and Three som är populärt i södra USA, där du väljer ett kött (eller fisk eller skaldjur) och tre tillbehör. Både köttvariationerna och smårätterna ändras varje vecka, men jag garanterar att allt är gott. Precis som på andra Brenda’s kan det vara värt att kolla upp lite louisiana-mat innan, så du har koll på collard greens och grits. Om inte berättar gärna servisen för dig.

Fyra x utanför SF

Sand Dollar, Stinson Beach.
Himla mysigt i bästa Stinson Beach. Hyr en bil eller ta bussen och hika/häng på stranden och avsluta med middag här. Har en jättemysig uteservering och menyn är fokuserad på fisk och skaldjur. Vårt ständiga efter-hike häng.

Bar Bocce, 1250 Bridgeway, Sausalito.
Ett annat ständigt efter-hike häng, en bar med fantastisk uteplats där du kan sitta i princip i vattnet och äta om du skulle vilja det. Cykla över Golden Gate och käka grönkålspizza här med alla rika Sausalito-invånare innan du tar färjan tillbaka.

Drake’s Dealership, 2325 Broadway, Uptown Oakland.
Drake’s är ett bryggeri, och Drake’s Dealership är en av deras taprooms/restauranger. Här har jag ätit en av de bästa pizzorna någonsin, helt utan att överdriva. De har dessutom en jättetrevlig och otroligt instagramvänlig uteservering/gård.

Farmstead, 738 Main St, St Helena.
Om du tar en sväng runt vindistrikten Napa eller Sonoma missa för allt i världen inte denna pärla. Restaurangen ligger på en gård och nästan alla råvaror är odlade på plats, dessutom kommer köttet, vinet och alla mejeriprodukter från gårdarna runtomkring. Min gnocchi (nedan) var så god att jag nästan ville slicka tallriken. Lite mer pricey, men kanske värt på semestern.

Translation: My first attempt to a San Francisco guide, this time only restaurants. Click on the names for more info on each one of them.

En ärlig fredagslista.

DSC08225 - version 2.JPG

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?
I förrgår när jag och Marcus kollade på Gympaläraren. Det är något med det programmet som får mig att gråta i princip varje gång. Tror framförallt det är taggiga högstadiebarn som öppnar upp och låter en (Kalle) komma nära, får sån himla medkänsla och igenkänning = gråtfest.

TRE SAKER DU AVSKYR
1. Selleri
2. När män tar upp hela gatan eller vägrar ta ett steg åt sidan så man kommer förbi utan att helt ändra kurs
3. Sjukdomar

HUR VAR DU I SKOLAN?
Jag går ju fortfarande i skolan kan man säga, men om vi pratar grundskolan så var jag nog ganska duktig men tyst. I alla fall tills något blev orättvist eller skevt i mina ögon, då sa jag gärna till högt och tydligt.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?
När jag känner att jag ABSOLUT INTE HINNER göra saker jag måste göra med en tydlig deadline. Typ med skolgrejer, när jag sitter med massor kvar att göra en timme innan det ska presenteras. Hemskt.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Resa.
2. Vandra/vara ute i naturen.
3. Mat, generellt.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?
Snäll, något avvaktande om man inte känner mig så bra tror jag. Har hört från många håll att jag har stor integritet, vet inte riktigt hur det blir så tydligt men så är det väl då.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?
Känslosam, stark-skör (hatar det ordet men det är så sant), omtänksam.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:
Jag hatar att göra grejer som jag inte kan/vet att jag kommer göra bra. Det är superdumt och helt onödigt, jag vet, men det tycker jag verkligen är jobbigt fortfarande fast jag jobbar på det varje dag.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?
Med lite sol i ansiktet efter att ha varit ute en hel dag, när man har gått hem och gjort sig i ordning och är på väg ut igen.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?
Imorse när Marcus sjöng en egenkomponerad sång om pasta, en riktigt hit måste jag säga.

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?
Den närmsta framtiden för mig personligen, just nu är allt lite rörigt.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:
1. Katastrofer
2. Sjukdomar
3. Att bli lämnad

De två första kan låta väldigt generella och verka som saker som alla är rädda för, men jag är alltså rädd rädd för det här typ hela tiden. Lovar att ta tag i detta. Bör tillägga att nummer tre inte bara innebär i typ kärleksrelationer utan mer generellt att folk försvinner från mig.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:
Gruvarbetare eller tunnelbaneförare, hatar hatar hatar trånga utrymmen och skulle få panik var och varannan dag.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:
Förskolelärare. Jag har jobbat med barn i flera år och älskar det så himla mycket, även om det såklart kan vara pissjobbigt ibland.

Listan är snodd av Sandra.

Translation: An honest list about why I’m not fit to be a subway driver and what I was like in middle school.

Alcatraz och indisk streetfood.

Jag överlevde en helg i skogen! Med bravur till och med, fy sjutton var härligt det var. Jag lovar att berätta allt för er snart, men tills jag hunnit lägga över och redigera bilder tycker jag vi tar oss en titt på hur det såg ut när jag och Sandra åkte till Alcatraz.

DSC08806Vi vaknade upp till en ganska mulen morgon, men det gjorde inte så mycket. Efter att ha preppat med frukost vandrade vi bort mot Pier 33, och på vägen dit fick vi syn på dagens utflyktsmål borta i fjärran. DSC08809När vi klivit på båten väntade den sedvanliga turen på ungefär 2 och en halv kilometer. Allt var grått men det passade nästan bättre än strålande sol, vi skulle ju ändå till ett övergivet fängelse.
DSC08814Hejdå SF!DSC08813Efter ungefär en kvart uppenbarade sig denna vy, och även fast jag varit här förut är det lika mäktigt varje gång.
DSC08846
Jag vet inte om ni vet, jag visste i alla fall inte innan jag åkte dit första gången, men i slutet på sextiotalet ockuperades Alcatraz av en grupp bestående av folk från olika stammar av ursprungsbefolkningen. De kämpade för rätten till sitt land och även fast de behövde lämna Alcatraz så småningom så blev deras ockupation faktiskt startskottet för rättighetskampen hos ursprungsbefolkning i hela landet. Här och var på ön kan man se deras budskap sprayade.
DSC08827
Dock inte inne i huvudbyggnaden, dit vi begav oss sen.
DSC08830När vi hade gått hela den ljudguidade rundvandringen (som för övrigt är väldigt bra, missa inte den vid besök!) tog vi oss vidare till den byggnad där fångarna arbetade när det fortfarande var fängelse på ön.DSC08856Förra gången vi var där ställde Ai Wei Wei ut och nu var där en utställning om åldrande fångar. Jag hade inte förväntat mig en utställning och blev så himla glatt överraskad för den var superbra.

DSC08872.JPGBesöket började närma sitt slut och vi passade på att utnyttja det ultimata selfieljuset utanför det gamla fortet innan vi begav oss in.

DSC08879Hallå läskig tunnel.

DSC08885Sen klev vi på båten och vinkade hejdå till fängelseön.
DSC08898
Vi var hungriga som sjutton och bestämde oss efter lite övervägande för att testa Bun Mee på Market.
DSC08894
Vi blev inte besvikna (eller ja, Sandra blev lite besviken eftersom hon hatar koriander, men hallå det är en bahn mi?). Bra lunchtips om du är i downtown SF (och gillar koriander, that is)!
DSC08902
Vi hoppar några timmar framåt och plötsligt är vi påväg till säsongens första Off the Grid. Ni vet den där food truck grejen med massor av mat, livemusik och drinkar som händer varje fredag vid Fort Mason?
DSC08906
Där hängde vi i några timmar tillsammans med Marcus, Kate och Richie, åt indiskt från bästa Curry Up Now och hade det gött.
DSC08911
När det började bli för kallt rörde vi oss hemåt igen och slocknade för kvällen, Sandra av jetlag och vi av allmän trötthet. Dagen därpå var det dags för den stora rundan a.k.a Marcus välbeprövade rundtur av SF, så vi behövde all energi vi kunde få.

Translation: Let’s take a look at when Sandra and I visited Alcatraz and hung out at Off the Grid!

 

25.

Idag fyller jag år, grattis och hurra till mig! Jag blev uppvaktad imorse med frukost på sängen och biljetter till FYF Fest (!!!) och nu är tanken att jag ska styra upp lite plugg och packning. I eftermiddag åker vi nämligen till Big Sur, hur kul? Vi ska campa hela helgen och trots en något ostadig väderprognos tror jag det kommer bli svinkul. Ha en fin helg gullhönor så hörs vi när vi är tillbaka!

 

Sandras första dag – Lands End

DSC08705
DSC08707DSC08712DSC08716DSC08721DSC08741DSC08746DSC08748DSC08787DSC08791Sandras första dag här i San Francisco var det riktigt varmt (inte lika som idag dock, när vi får stå ut med 31 härliga grader) och efter att ha svettats i stan bestämde vi oss för att åka ut till Lands End. Det är ju som bekant en av mina absoluta favoritplatser här i stan och det stod högt upp på listan över saker jag ville visa henne. Jag hade av förklarliga skäl hypat det otroligt mycket men jag tror faktiskt inte att hon blev besviken. Solen sken, havet var blått och så mycket mer än så behöver man ju inte.

Translation: One of my best friends, Sandra, was visiting me this spring break. Her first day in the city was super hot (not quite like today though when we’re trying to survive 86F) and we decided to escape the boiling streets and took the bus to Lands End. It’s one of my favorite places in the city and I couldn’t wait to show her all the beauty. I don’t think she was left disappointed. The sun was shining, the ocean was blue and what else do you need anyway?