9-5, C&W, Sthlm

Jag vill bara titta in här och säga att jag inte har ramlat ner i något hål som ska bli Citybanan eller virrat bort mig i Solna för att aldrig mer hitta tillbaka, utan bara gått mina två första dagar på praktiken. Och flyttat 50 mil. Och skrivit en portfolio.

Det värsta som finns är bloggare som bara skriver om hur mycket de har att göra och hur lite de hinner blogga, så jag tänker inte göra det. Typ. För jag hinner blogga, jag måste bara vänja mig vid kontorstider och lyckas pussla in livet innan och efter. För mig som pluggat i nästan två år och dessförinnan haft deltidsjobb med oregelbundna tider är det en så himla stor omställning att plötsligt jobba 9-5. Men det ska nog gå bra ska ni se, och snart kommer såväl fortsättning på tågluffguiden som en liten sammanfattning av min första praktikvecka. Lovar.

Advertisements

“Any kind of artwork is fine”

Vad jag lärt mig hittills från mitt portfolioarbete: spellistan Deep focus på Spotify är banne mig världens bästa jobbmusik, jag existerar inte på en enda portfoliokompatibel bild, med bakgrundsmusik känns allt man skriver som en monolog i en film, det tar längre tid än man tror att göra en presentation på tio slides av en trettioåttasidig uppsats.

Men snart, snart är jag klar. Hoppas jag.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Bilden är helt orelaterad till inlägget men kan kanske ses som någon typ av framtidsvision. Någon gång ska jag ha tid och ork att ta morgonpromenader vid vattnet igen, kanske inte just den här veckan men snart.

På bröllop med Kakan

Kakan Hermansson kan inte riktigt få ihop det här med bröllop. På ett sätt känns det så galet förlegat men ändå gråter hon mest av alla när det väl är dags. För att reda ut vad som egentligen är grejen är hon, tillsammans med ett filmteam, med på sex stycken väldigt olika bröllop med sex olika brudpar. I det ena av de två avsnitt som finns uppe på Svtplay besöker hon Malin och Conny, där Malin ska gifta in sig i Connys samiska släkt och är lite nervös för hur hennes tolkningar av de traditionella kläderna ska tas emot. Det andra avsnittet handlar om Mona och Mustafa, som bara känt varandra i fyra månader men som nu ska vigas av en imam. De är förstås superglada, men det finns en liten hake. Mona vill inte lämna sitt radiojobb i Malmö och Mustafa kan inte flytta från drömjobbet i Manchester.

Jag tycker att det framför allt är Kakan som gör hela programmet, hon är så himla härlig och vettig. Sen är det såklart spännande att få en inblick i hur olika man kan välja att göra sitt bröllop, även om det i grunden är samma ritual. Jag tror även att programmet kanske kan lyckas rasera fördomar som många bär på, jag kom på mig själv med att bli förvånad flera gånger. Av den anledningen rekommenderas På bröllop med Kakan starkt till alla.

Skärmavbild 2015-03-17 kl. 09.19.43
Skärmavbild 2015-03-17 kl. 09.21.22
Skärmavbild 2015-03-17 kl. 09.23.30
Skärmavbild 2015-03-17 kl. 09.25.17

Every valley shall be exalted

Kommer ni ihåg att jag var på konsert förra veckan? Erik var som sagt tenorsolist när Örebro Kulturskola och Karolinskas Kammarkör framförde Händels Messias och alltså wow, vilken musik. Varför har ingen berättat vilken hitmakare Händel var? Jag brukar inte alltid fångas av klassisk musik men nu satt jag helt paralyserad över i en och en halv timme. Så härligt.

Om ni är lite nyfikna på hur det lät kan ni kolla nedan, vi filmade nämligen Eriks solopartier. Det är lite konstigt filmat och tar lite lång tid innan det börjar men ni får stå ut, iMovie gillade inte filformatet så jag kunde inte klippa bort det.

Åh, min lilla bror. Det är så roligt att höra honom sjunga något helt annat än det han brukar. Vanligtvis är det mest Ed Sheeran, lite musikal och någon Stevie Wonder-låt som hörs hemma och det är ju inte riktigt samma grej som en Händelaria.

Make sure to wear some flowers in your hair

De senaste veckorna har det gått ganska bra. Jag har till och med kunnat tänka på det utan att min mage snurpts ihop till en liten liten boll av längtan och saknad. Men så igår hände något. En bild flimrade förbi i mitt flöde och så slog det till med full kraft igen, ett hugg gick genom hela kroppen och suget i magen kom tillbaka starkare än någonsin.
Jag pratar förstås om San Francisco.
IMG_2331
Enda sedan jag för första gången satte mina fötter på de dammiga gatorna har jag ständigt längtat tillbaka. Fast när jag tänker efter var det inte riktigt från första stund, jag var rätt skärrad efter att ha tagit taxi från flygplatsen och åkt genom stadens absolut stökigaste gator, hetssmsat Marcus på vägen av rädsla för att bli rånad på mitt gigantiska bagage innan han hunnit möta upp. Helt obefogat, men det visste jag ju inte då. Hursom, allt sedan jag lämnade SF efter den första månaden där har jag med jämna mellanrum haft perioder av attacksaknad. Det handlar inte bara om att min bästa person i hela världen bor där, det är som att själva staden ropar på mig och gör att jag plötsligt hittar mig själv googlades sista minuten-resor och funderar på om det inte är värt att ta ett studieuppehåll ändå.
DSC04041
Hur mycket man än kan svära över de där himla backarna som gör det så jobbigt att ta sig runt har jag aldrig varit på en plats som jag instinktivt älskat så. I perioderna av saknad kan den bli så stark att jag nästan kan känna doften (lukten…) av gatorna, minnas hur varm huden blir när den träffas av det starka solskenet.
DSC01238
Jag längtar efter att promenera i Marinan tillsammans med alla yoga pants-bärande lattemammor, att dricka öl i Dolores Park en lördag när det är sådär knökfullt med folk, att ramla runt på Polk St mitt i natten, att upptäcka mer av Mission bortanför Valencia, att hänga på Ocean Beach där det bara finns hav och horisont så långt ögat når, att köpa böcker av de otrevliga expediterna på City Lights Bookstore och sätta mig i Washington Square Park och läsa, sitta på taket och höra larmet från gatorna nedanför. Bara vara i den där himla staden. Kan jag få det nu, tack?
DSC00924

Rårakor, växthus och Händel

Som ni redan vet tog jag i torsdags en liten paus från allt vad ekonomistyrning och företagssimulering heter och satte mig på tåget mot Örebro. Här kommer en liten sammanfattning på vad som hände där:

Mamma var ledig och mötte mig vid tåget. Vi hade bestämt oss för att äta lunch på Rosengrens skafferi som ligger i samma lokaler som Länsmuseet. De har vegetarisk buffé på vardagarna och jag var sugen på att prova.
DSC04978
Det var ett bra beslut, jämrans vad gott det var. Tips tips!
DSC04969
Erik mötte upp mig och mamma när han var klar med skolan, vi åkte hem tillsammans och jag däckade totalt i soffan pga hade sovit knappa fem timmar natten innan. Simon kom hem senare på kvällen men jag minns inte ens vad jag sa till honom, rolig syster va?
DSC04991
Dagen därpå var jag lite piggare och satt bland annat och köttade portfolioskapande och krönikeskrivande på Lill Annas, men det vet ni ju redan.
På kvällen var det dags för den största anledningen till att jag åkt hem: Erik skulle vara tenorsolist när Kulturskolan och Karolinska skolan framförde Händels Messias. De höll till i min gamla arbetsplats Nikolaikyrkan, som är så himla härlig och var knökfull kvällen till ära.
DSC05006
Mamma och pappa var förväntansfulla.
DSC05003
Det var helt fantastiskt och efter konserten blev det stående ovationer och jubelrop.
DSC05013
Dagen därpå hade vi bestämt att “göra någonting”. Tanken var en promenad på något naturskönt ställe, men eftersom Örebro drabbats av en riktig Öresundsvind så var det inte så lockande att ge sig ut och vandra allt för långt. Istället tog vi en sväng i Stadsparken och började på Stadsträdgården där det var så här fint.
DSC05023
DSC05024
Har man ingen som kan ta en bild på en får man göra det själv, som jag brukar säga.
DSC05036
Efter promenad och middag däckade jag i soffan (igen). Jisses vad jag sovit denna helg, jag antar att det behövdes. Nu är jag tillbaka i Helsingborg och har två fjuttiga skolveckor kvar innan flyttlasset går mot Stockholm. Spännande och pirrigt som attan.

Av någon anledning hade jag himla svårt att komma ihåg kameran vid tillfällen när jag verkligen velat ha den. Förutom restaurangbesök, konserter och växthuspromenader hann jag nämligen också med att äta frukost med Emma, luncha med Ida och promenera med Kajsa under dom futtiga dagar jag var i Örebro. Men det fick jag som sagt inga bilder på, så ni får väl föreställa er.
Det var väldigt fint i alla fall.

GRRRRRRL POWER

Idag är det internationella kvinnodagen och det genererar lite dubbla känslor. Å ena sidan pepp för alla smarta, modiga, vettiga kvinnor som gjort att vi kommit så långt, å andra sidan jättedepp för att det fortfarande är så fruktansvärt mycket kvar. Här kommer i alla fall lite peppiga/bra saker som är värda att uppmärksammas en dag som denna, eller egentligen vilken dag som helst förstås.

– Elsas 8 mars-inlägg om årets tema Make it happend.c200170bc0b2f26f0d798701a31d9b3f
– Brittiska Frälsningsarméns kampanj för att uppmärksamma våld mot kvinnor med hjälp av #thedress. Framför allt bra syfte såklart, men kommunikationsstudenten i mig jublar lite också på grund av så smart marknadsföring.
Skärmavbild 2015-01-30 kl. 12.32.47
– Liv Strömquists sommarprat om mens. Eller jag rekommenderar egentligen allt med Liv, hon är briljant.

– Kunskapskanalen/UR play sänder dokumentären “Kvinnorna som utvecklade USA”. Jag har inte hunnit kolla än, men verkar så spännande! Handlar om dom som förde kampen på 60-talet och ständigt förminskades av manliga journalister som förlöjligade deras demonstrationer (suck).
3aaa54a55403ae7195c44d2895a053da
Floras feminism-mapp på Pinterest, massor av pepp.

– Skapelsen, ett initiativ från Sveriges kompositörer och textförfattare, lyfter fram de kvinnor som försvunnit när musikhistoria skrivits. Kolla in deras hemsida och lär dig mer om massor av coola personer.
Skärmavbild 2015-03-08 kl. 12.23.16
Women are having a terrible time at parties in western art history. Kramp-i-magen-roligt.

Flashpacking – den ultimata guiden del 1

För tre år sedan var jag ungefär lika trött på vintern som jag är nu och trots att jag var nykär som en himla idiot behövdes något att längta till för att överleva snöslask och snabbmatsjobb. Så sant som det var sagt, jag och Marcus bestämde oss för att vi skulle göra något för dom där pengarna vi samlat alla nätter bakom kassan och bokade en månadslång tågluff med start sista maj. Bästa grejen jag gjort. Sommaren närmar sig och om du är sugen på typ världens härligaste ressätt kan det vara värt att kolla in den lilla guide jag skrivit ihop här under. Jag har tagit med några tips från de städer och ställen vi besökte, men eftersom det var ett tag sedan är de mer generella eftersom mycket kan ändras på tre år.

Vill bara börja med att klargöra ett faktum. Det går definitivt att komma undan betydligt billigare än vad vi gjorde. Vi bodde hemma och hade jobbat järnet hela våren och var dessutom ett par och supernykära vilket gjorde att hotellrum lockade mer än sovsalar på hostel. Därför kanske detta är mer av en flashpackingguide än en backpackingdito, men oavsett vilken budget du har eller hur länge du vill vara ute finns det nog några tips att snappa upp.
546708_10151728485660018_72713552_n
Vi köpte ett 1 månads interrailkort på närmsta tågstation, det kostar lite drygt 4000 och då får man åka hur mycket som helst under den månaden. Sedan årsskiftet säljer tydligen inte SJ interrailkort längre så nu får man gå till Big Travel eller köpa online, men det är gratis frakt så ingen större skada skedd egentligen.

Packtips: en ordentlig ryggsäck, du vill inte släpa runt på en resväska på hjul mellan tågen – magväska att ha under kläderna och förvara pengar och annat viktigt i – bra skorfickkniv med typ korkskruv och sånt på, väldigt praktiskt vid picknicks – mindre väska att ta med på äventyr, med dragkedja för att undvika ficktjuvar – student/mecenatkort om du har, utnyttja rabatter på museum och liknande – european health insurance card, om du skulle råka behöva uppsöka sjukhus – kamera såklart!

Vi valde att flyga ner till Bergamo, där vi bestämt att starta resan. Detta var för att komma på plats på en gång och slippa lägga resdagar på att ta sig bort från Sverige. Det kan vara ganska värt om ni hittar en billig resa (vår kostade ungefär 300) eftersom Interrailkortet inte börjar gälla förrän utanför Sveriges gränser och man därför måste betala resan till Malmö/Köpenhamn ändå.
DSCN6616
Vi hade en liten skiss på hur vi tänkt att åka ungefär, men lämnade utrymme för ändringar. Vi hade inte bestämt hur länge vi skulle stanna på olika ställen utan tog det lite som det kom vilket jag tyckte var jätteskönt. Det är ju lite det som är grejen med tågluffar, att man kan åka lite dit det faller en in. Gör dock INTE som vi och yoloa med boende första natten. Vi gick runt i flera timmar i Bergamo utan att hitta något och fick lite småpanik innan vi efter väldigt dyrt googlande hittade ett hostel.
DSCN6672
Vi hade en budget på €50 per person och dag, räknade alltså med €50 för boende och €50 till mat för oss båda. Det funkade jättebra och vi hade rätt mycket pengar kvar och kunde leva i lyx de sista dagarna i Berlin. Vi förde över allt till Marcus ICA-kort (som har gratis uttag utomlands) och tog sedan ut pengar efter hand. Vi hade båda med andra, egna kort också såklart om vi ville köpa något eget.
IMG_1713
I Italien besökte vi Bergamo, Padova och Venedig. Ett tips är att inte bo i Venedig utan göra som vi och sova i Padova och ta tåget dit över dagen istället. Venedig är svindyrt så det är ett sätt att spara en hel del av reskassan, plus att Padova är en rätt fin stad att upptäcka i sig själv. I Venedig, leta er bort från turistmassorna och promenera mot unversitetsområdet. Om du som jag tycker att Venedig kan vara mest stressigt och trångt kommer du få en helt annan bild av staden efter det, lovar.
IMG_1715
Något som är värt att tänka på är att det, trots att man har ett interrailkort, kostar att boka plats på vissa tåg. Det absolut billigaste är att välja regionaltåg, liknande Pågatåg/Västtrafik/Tåg i Bergslagen, de kostar ingenting extra och är bara att hoppa på. Dock tar de längre tid, men det kan vara charmigt också och du får verkligen chans att hänga med lokalbefolkningen.
IMG_0486
Efter Italien åkte vi över gränsen till Frankrike med sikte på Nice. Vi gjorde det till en vana att scouta boende på något café med wifi innan vi lämnade ett ställe, så att vi hade lite koll när vi kom fram. TripAdvisor är super för det ändamålet och även om vi aldrig bokade i förväg känns det skönt att komma fram och inte vara helt vilse.
DSCN6687
En sak som är trevligt med Interrail är att man kan göra små dagslånga tågutflykter och massor av nya platser helt “gratis”. När vi var i Nice åkte vi en dag till den lilla badorten Villefranche sur mer (trivia: där Stones spelade in Exile on Main St). Där köpte vi frukost på ett litet bageri och spenderade resten av dagen läsandes på stranden med kläderna på pga hade bränt oss så vansinnigt tidigare dag i Nice.
Tips igen, smörj in er ordentligt innan ni placerar er på de kritvita stenarna, de är förrädiska. Vi åkte till Monaco en kväll också, bara för att kika på alla stora båtar och vräkiga hus. Det var häftigt att se och så kan man ju pricka av ännu ett land man besökt, om man tycker sånt är roligt.
DSCN6714
Efter några dagar i Nice kände vi oss ändå inte riktigt färdiga med Frankrikes medelhavskust och bestämde oss för att prova hamnstaden Sète vilken visade sig vara ett litet guldkorn. Speciellt matmässigt. Jag fick känslan av att det var en liten stad, men när jag kollade nu visade det sig att det är Frankrikes andra viktigaste hamnstad och har ungefär 43 000 invånare. Who knew. När vi var där var det i alla fall lågsäsong och ganska tomt, vilket gjorde att hotellen var billiga och stränderna ödsliga. Bra ju! Det bästa var att det i hamnområdet fanns många restauranger som hade set menues vilket betydde förrätt, varmrätt och efterrätt (och ibland vin) för ungefär €10. Specialiteten är såklart fisk och skaldjur och allt var så gott.
DSCN6768
Efter Sète (plus utflykt till universitetsstaden Montpellier) var det dags att byta land och röra sig mot Barcelona. I de större städerna (speciellt Barcelona och Berlin) upplevde vi det svårare att få tag på bra hotellrum och alla var antingen superdyra eller jättesunkiga. Istället bokade vi hostel och i just Barcelona bodde vi på Alternative Creative Youth Hostel vilket är mycket mindre flummigt än det låter. Lite dyrt men bra och fräscht, tips helt enkelt. Andra Barcelonatips: håll hårt i väskan, köp frukost på Boqueria och ät massor av tapas. Vi hängde mycket i stadsdelen El Born som har fin gotisk arkitektur och bra affärer, kolla in det.
DSCN6812
DSCN6857
Den här guiden har potential att bli precis hur lång som helst, men för att ni inte ska dö av tristess tänkte jag dela upp den lite. Nästa gång kommer fortsättningen på resan med Bordeaux, Paris, Amsterdam, Berlin och fler tips för den ultimata flashpackingen. Stay tuned.

Fredagsfunderingar

Processed with VSCOcam with m5 preset
Igår gick jag upp tidigare än på flera månader, tog mitt något överdimensionerade bagage och begav mig mot tågstationen. Vi har nämligen några dagar fritt i skolan så jag har passat på att åka hem. Hem till Örebro. Det är så mysigt att vara här och även om jag inte kan vara helt ledig så blir allt så mycket lättare när man kan träffa saknade kompisar, äta middag med familjen och promenera på välkända gator. Just nu sitter jag på Lill-Annas (Örebrotips!) och pillar på den där himla portfolion till AAU, skriver lite på nästa Lundagårdskrönika och sammanfattar budgetår i vårt fiktiva företag. Jag tänkte försöka skriva ihop lite längre och mer uppstyrda blogginlägg också, så håll utkik här så kanske det första kommer upp inom en inte allt för avlägsen framtid. Ha en fin fredag så länge!

Du som är så duktig

Som några av er kanske vet skriver jag lite då och då för tidningen Lundagård. Jag har aldrig lagt upp något av mina alster här men tänker att någon gång måste vara den första. Den här krönikan handlar om det där himla duktig flicka-syndromet som jag och så många andra kämpar med hela tiden. Eftersom Lundagård är en studenttidning och min uppgift att skriva studentlivskrönikor har den en viss studentprägel, men jag hoppas ni som inte pluggar kan läsa den med viss behållning ändå. Here we go:

Jag älskar yoga. Jag älskar flödet, lugnet, den styrka och smidighet träningen ger. Jag älskar att gå ut från salen totalt avslappnad och helt mjuk i kroppen. Det var i alla fall därför jag trodde att jag gillade det, det är vad jag fortfarande försöker intala mig. Sanningen är inte riktigt lika harmonisk.

Sist jag låg där under filten på avslappningen och försökte tänka på ingenting slog det mig. Jag greps av insikten att yoga visserligen är allt det där jag gillar, men den största anledningen till att jag älskar de instruktörsledda klasserna är en helt annan. Jag älskar yoga för att det är en chans att visa sig duktig.

Som gammal dansare är det en träningsform som passar mig. Jag är bra på yoga, åtminstone ser det ut så. Efter hundratals timmar i danssalen är det lätt att hålla balansen på ett ben och den smidighet jag tränat upp sedan lågstadiet är fördelaktig i nästan alla positioner instruktören visar. Saken är bara den att yoga inte handlar om vem som kan lyfta benet högst eller orkar stå längst i trädpositionen. Yoga är något som ska göras för dig själv, något som ska träna själen minst lika mycket som kroppen. För att det ska fungera kan man inte snegla på de andra i rummet eller pressa längre bara för att visa att man kan.

Mitt tvångsmässiga duktighetssyndrom är ingenting som är reserverat för yoga. Även skolan har en förmåga att spä på mitt behov av att prestera på topp. Problemet är, precis som med yogan, att det inte är det universitetet är till för. Eftersom få arbetsgivare bryr sig om ifall jag skrev G eller VG på senaste tentan borde jag istället lägga tiden på att förstå och minnas det vi läser, för att kunna använda kunskapen i framtiden.

Hela min uppväxt har präglats av ett ständigt behov av att visa mig duktig. Det är svårt att ignorera, men jag ser ändå ett ljus i prestationsångesttunneln. Idag fejkar jag inte längre toalettbesök för att slippa presentera svaren på veckans nutidsorientering, som i mellanstadiet. Jag vet när jag måste påminna mig själv om att det finns viktigare saker i livet än alla rätt på tentan. Tiden verkar ha en positiv effekt på mitt bekräftelseknarkande.

Och tänk, en vacker dag kanske jag till och med kan låta mig själv att ibland komma sist, vara sämst. Det vore något det.