94 dagar kvar.

Måndags var en stor dag! Äntligen visade min nedräkningsapp 96 vilket innebär att halva tiden har gått tills jag och Marcus ses igen (insert smiley med hjärtögon och fyrverkerier och explosioner).
Finns det ett bättre sätt att fira på än med en pojkvänslista? Den kommer ursprungligen från Sandra och gjordes efter påtryckningar från hennes läsare. Jag har inte fått några påtryckningar överhuvudtaget, såklart, men tänker minsann göra den ändå.

Hur länge har ni varit ihop?
Drygt tre år nu, ojoj.

Hur träffades ni?
Vi jobbade på samma snabbmatsjobb och började samtidigt umgås i lite samma kretsar. Efter ett halvår av stökiga efterfester och otaliga timmar slavandes framför fritösen frågade han om vi inte skulle ses och prata på riktigt eftersom vi liksom aldrig hann det med massa folk omkring. Jag sa ja och på den vägen är det.

Vem var mest på?
Han, i alla fall till en början. Jag fattade ju inte grejen överhuvudtaget och såg honom bara som en supersnäll kompiskille. Sen blev jag lite fundersam när jag blev helt nervös på bussen på väg till vår första fika. Efter någon timme gick jag därifrån och kunde inte sluta le och sedan var det kört.
DSC03409
Skedde några komplikationer?
Nej det skulle jag inte säga, inte i början åtminstone. Sen flyttade han ju till USA och det kan man väl säga är en liten komplikation minst sagt, men det var ju inte förrän senare ändå.

Kan man få se något tidigt sms eller så?
Det första är inför första gången jag var hemma hos honom och åt middag, 1 feb är dagen efter.
bild 2(1)

Hur skedde dejtandet?
Vi dejtade väl inte så mycket egentligen. Fikade lite, åt lunch någon gång och sen blev jag som sagt hembjuden till honom. Efter det var vi ganska svåra att separera och även om vi inte sa att vi var tillsammans på en gång så betedde vi oss rätt mycket som det.

Hur blev ni ihop?
Har alla ett sånt där moment när man liksom “nu är vi tillsammans”? Det har inte vi i alla fall. Vi har aldrig smugit med att vi träffats, förutom på jobbet, så det blev ganska naturligt på en gång. Kanske mest för att vi inte kunde slita oss från varandra som sagt.
DSC00871
Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Han, i mörkret i vindsrummet hos hans föräldrar där vi i princip bodde första halvåret. Har ingen aning om tid eller datum men det var himla fint i alla fall.

Bor ni ihop?
Nej :((((((( Vi gjorde det förut och gör det nu också så ofta vi är på samma sida Atlanten, men inte på vardaglig basis nej. Men snart, 94 dagar kvar!

Vad är hens bästa sidor?
Han har ett så genuint moraliskt rättspatos eller vad man ska säga, står upp för andra och för det som är rätt utan att ens tänka på det. Han reagerar instinktivt om någon typ ramlar på stan, är där direkt och hjälper till. Han är väldigt känslosam och fångar lätt upp sinnesstämningar i rummet. Han ser fina saker hos personer som andra kanske kollar snett på/skojar om/ogillar. Han har supermycket energi och är så knäpp och busig och gör konstiga grejer. Han tar hand om så fort det behövs.
DSC01241
Och sämsta?
Han ser om jag mår dåligt innan jag ens fattat det själv, men är inte alltid så bra på att ta hand om sig själv. Det måste man ju.

Vad bråkar ni om?
Marcus är, till skillnad från mig, en sån där person som reder ut grejer innan det blir bråk. Jag försöker verkligen också, för jag tror att det är extra viktigt när man inte kan prata om eventuella missförstånd öga mot öga, ord blir lätt så hårda i skrift. Så nej, vi bråkar inte så mycket just nu men det betyder ju inte att allt bara är en dans på rosor heller såklart.

Vad gör ni när ingen annan ser?
Är så himla töntiga. Undrar verkligen om alla andra är det också eller om vi är exceptionellt larviga så fort alla andra lämnar rummet? Bara kittlas, bits, pussas och sånt.

Vilken är din favoritbild på honom?
DSC04134
Inte någon tvekan, blir löjligt varm i hjärtat varje gång jag ser denna.

Och på er båda?
DSC04427
DSC04131
Något du vill avsluta med?
Usch vad jag saknar honom.

Flashpacking – den ultimata guiden del 2

Sommaren närmar sig med stormsteg vilket innebär att många är i full färd med att planera semestern, vad passar då bättre än fortsättningen på min ultimata flashpackingguide?

När vi avslutade förra delen hade vi hängt några dagar i Barcelona. En av de få saker vi bestämt innan vi gav oss av var att vi skulle möta upp Lisa och Martin någon gång under resan. De skulle nämligen också tågluffa, men lite kortare tid än vi. Nu var det dags och vi tog tåget mot Bordeaux.

Som jag nämnde förut är det billigast att ta lokaltåg mellan de olika städerna. Den här gången hade det dock varit skönt att inte snåla riktigt så mycket. Lite bakis och brutalt trötta efter att ha sovit fyra timmar och sedan promenerat flera kilometer med femtonkilospackning klockan sex på morgonen till tågstationen var det inte jättehärligt att sätta sig på ett tåg sämre utrustat än en tunnelbanevagn. Sedan väntade en lååång resa med fyra stopp i olika små franska städer med nödvändigt glass/godis/snabbmatsintag på alla ställen. Så tips, ibland är det värt att ta snabbtåg trots att det kostar lite extra, speciellt mellan olika länder.
IMG_1856
Bordeaux kanske är ett lite otippat stopp på en västeuropaluff, men så värt. Det är en jättemysig stad med mycket bra mat och vin såklart.
DSCN6909
Vi hade jordens festkväll, provade macarons för första gången, gick på matmarknad och lyxade med crêpes och charkuterier. Inte supermycket sightseeing och aktiviteter med andra ord, men det var ett rätt skönt avbrott från storstäderna. Angående jordens festkväll, och det här är inget jag kan skriva under med mitt liv på, men vår upplevelse var att i Bordeaux, där festar man på fredagar. Självklart var folk ute på lördagen också, men inte alls på samma röjiga sätt. Så det kanske kan vara något värt att tänka på om ni ska gå ut, satsa på fredagen.
Efter två nätter bar det av mot Paris!
DSCN6917
I Paris kan det vara riktigt knivigt att hitta boende. Vi kikade runt på ganska många riktigt sunkiga sådana och höll på att ge upp och gå tillbaka till det som verkade minst dåligt, ett hostel med separerade rum killar/tjejer. Då, helt plötsligt, uppenbarade sig räddningen i nöden som visade sig bli bättre än vad vi kunde tro.
IMG_1874
Nazareth Hotel ligger på Rue de Notre Dame de Nazareth, ganska nära min favoritParisstadsdel Marais. Dessutom visade det sig, när vi fick kolla på rummet, att det var Pete Dohertys stammishotell innan han flyttade till Paris (kan ju vara en sanning med modifikation men ägaren verkade rätt trovärdig och de hade en personligt signerad tavla dedikerad hotellet i alla fall). Inte helt fel va?
DSCN6948
I Paris rekommenderar jag att äta frukost på Le Pain Quotidien, promenera i de norra/nordvästra delarna av Montmartre där det inte är riktigt lika turistigt som kring Sacre Couer men så fint, äta falafel på det lilla hålet i väggen på Rue des Rosiers, upptäcka området kring Oberkampf och svänga in på Shakespeare&Co fast det är svindyrt.
IMG_1879
Efter några nätter i kärlekens stad åkte Lisa&Martin vidare mot en kusin i Köln och jag och Marcus begav oss mot tulpanerna och gräsets förlovade land, Holland. Vi skulle till Amsterdam där de andra skulle möta upp oss en natt senare.
Om det var svårt att hitta boende i Paris var det om möjligt ännu knepigare i Amsterdam. Det är ju något av en feststad och de flesta lite billigare hostel kändes ganska lätta att utesluta. Hotellen är som motsats superdyra och till sist hamnade vi på någon halvsunkig variant där vi kände oss tvungna att låsa in allt av värde i den avstängda minibaren, inte supernice med andra ord. Så tips, researcha boende ordentligt innan ni kommer fram.
DSCN6963
Amsterdam var helt över mina förväntningar, en så himla fin stad. Om man undviker det absoluta centrum med typ Red light district och istället håller sig runt De Negen Straatjes finns det jättehärliga barer, bra vintage/second hand och roliga småbutiker. Det är mitt bästa Amsterdamtips.
IMG_1916
Det var också här någonstans det började bli kallt. Vi åkte ju tidigt på sommaren vilket i de flesta avseenden var superbra (inga turistmassor och bättre priser på det mesta) men när vi började röra oss uppåt i Europa märktes det att det faktiskt bara var juni. Så tips igen, om ni åker tidigt på sommaren, ta inte bara med shorts och t-shirts utan något lite varmare också. Jag hade samma byxor i två veckor…
DSCN6965
Nu började tågluffsmånaden lida mot sitt slut och för att spara tid bokade vi nattåg till Berlin, där vi planerade att avsluta resan. Vi åkte från Amsterdam vid åttatiden och hade köpt med oss massor av plockmat, godis, chips och vin för den ultimata tågfesten. Det var himla roligt, så det vill jag tipsa om.
IMG_1930
Dock, om ni vill sova något överhuvudtaget under den ändå relativt långa resan, välj INTE sittplats. Det kliver på galna tyskar i typ Hannover som sover som på kommando sittandes på de hårda bänkarna och vägrar ha öppet fönster vilket gör att du håller på att dö av värmeslag och obekvämlighet och sover ungefär noll. Så, trots att det är lite dyrare, boka liggvagn tips tips tips.
DSCN6982
Ett annat tips, om du ska åka nattåg till Berlin: försök att inte ta det tåget som kommer fram 04:21. Du kommer vara trött. Så himla trött.
DSCN6988
Som tur är har Berlin de mest fantastiska frukostar där man kan sitta och vänta på att hostelet ska öppna (vilket kommer ta x antal timmar). Nu låter det som att Berlinresan var superdålig, vilket verkligen inte stämmer.
Tvärtom, vi hade det så bra.
DSCN7033
Berlintips: ät frukost på Anna Blume eller Pasternak, middag på White Trash, Transit eller Bar Raval (vet dock inte hur deras vegmat ser ut riktigt) och häng i Kreuzberg, Friedrichshain och Prenzlauer Berg. Vi bodde på Generator som är ett gigantiskt hostel och mer som ett budgethotell, det ligger lite off men är billigt och bra. När jag var i Berlin sist bokade vi Industriepalast, vilket ligger bättre och är ungefär lika bra. Och missa för allt i världen inte baren Primitiv, där man får vinglas fyllda till bredden för 1,5 euro.
IMG_0537
Och efter museibesök, barrundor, restauranglyx och lite shopping så var vår månad i Europa slut och vi tog tåget hemåt igen.

Jag är så fruktansvärt sugen på att ge mig ut igen och upptäcka östra Europa mer, men när jag ska hinna med/ha råd med det står just nu i stjärnorna. Om du funderar på att ge dig ut på Europas tågräls i sommar, oavsett om du vill åka till Warzawa eller Cannes, tveka inte, bara åk! Det är lätt den bästa resan jag gjort hittills.

Två SVT-playtips (igen)

Mina tips från SVTplay har ju blivit något av en återkommande kategori här, och här kommer ytterligare två stycken. Jag såg faktiskt båda under samma dag (perks of påskledigt), och tycker att båda var väldigt bra på olika sätt.

Hunger handlar om lyxkrogen Frantzén/Lindeberg som under våren 2012 gör allt i sin makt för att få det ultimata beviset på briljans i matvärlden: tre stjärnor i Michelinguiden. Parallellt med arbetet utspelar sig en annan historia, som berättar om slitningen mellan de två stjärnkockarna. Det jag tyckte var mest intressant var att följa Björn Frantzén, den hyllade matkreatören som inte log en enda gång under hela filmen. Det är fascinerande hur man kan offra så mycket för något utan att på något sätt utstråla att man tycker att det är kul, eller ens det minsta tillfredsställande. Oavsett om du är matintresserad eller inte tycker jag att du ska ge Hunger en chans, den handlar minst lika mycket om tävlingsvilja och mänskligt beteende som om ätbara granskott och ostronfluff.
Skärmavbild 2015-04-22 kl. 21.59.10
Skärmavbild 2015-04-22 kl. 21.59.53
Mitt andra tips har potential att bli en riktig nostalgitripp. Den handlar om Electric Banana Band som förgyllt mångas barndom, bland annat min. Innan jag såg entimmesdokumentären visste jag inte så mycket om bandet förutom att det var kopplat till Trazan och Banarne och bestod av svinbra kompmusiker. Här berättas hela bakgrundshistorien, från superflummiga barnprogram på sjuttiotalet till storpublik på Hultsfred när barnen växt upp. Bara mysig feelgood med andra ord, till skillnad från tidigare tips. Ett måste om du har någon som helst relation till Min Piraja Maja, Zwampen och Banankontakt.
Skärmavbild 2015-04-22 kl. 22.16.05
Skärmavbild 2015-04-22 kl. 22.19.11
Skärmavbild 2015-04-22 kl. 22.18.13
Både Hunger och Electric Banana Band finns som sagt på SVTplay. Du har gott om tid att se dem, Hunger slutar sändas första juli och Electric Banana Band finns kvar i ett helt år till. Gör det bara!

Världens bästa helg

Jag har haft världens bästa helg. Den hade liksom alla komponenter: vårväder, musik, fint sällskap, resor. Det började faktiskt redan i fredags då jag tagit ledigt från praktiken för att bege mig mot Göteborg tillsammans med mamma för att titta på en musikal jag väntat på att få se i nästan tjugo år. Ni hör ju, kan en helg få en bättre start? Men musikalbesöket hade jag faktiskt inte tänkt berätta om idag, nu tittar vi på lördagen istället.

Vi vaknade här, och åt en supergöttig frukost innan vi begav oss ut på stan.
DSC05227
Det var verkligen den första riktiga vårhelgen och i Trädgårdsföreningen blommade det för fullt. Visst blir man lycklig?
DSC05233
Ja ni ser ju (insert emoji med hjärtögon).
DSC05235
Efter någon timmes strosande var det dags att sätta sig på tåget hem mot Örebro, men tro inte att dagen var inte slut där, tvärtom. Istället promenerade vi direkt till favvo-Paolos som är en del av Stora Hotellet.
DSC05238
Hett Örebrotips! Härlig miljö, gott vin och bra pizzor.
DSC05243
När vi var mätta och glada begav vi oss mot Filadelfiakyrkan där det vankades välgörenhetskonsert. Min lillebror Erik skulle spela tillsammans med sin trio E3 och de är så himla bra att vi såklart ville lyssna.
DSC05248
Det var så många medverkande att jag avvek lite tidigare för att knata bort mot Norr och Emmas nya lägenhet. Där fanns även… Sandra! Min bästa finaste kompis som varit borta i den ecuadorianska regnskogen i nästan tre månader och som jag saknat ihjäl mig efter. Det var så fantastiskt fint att ses igen.
DSC05260
Sen drack vi mangomojitos, åt chips och pratade om européer som inte kan dansa salsa. När klockan blev alldeles för mycket åkte vi mot Strömpis där vi försökte dansa till house vilket gick sådär. Vi försökte i alla fall någon timme innan vi prutade till oss en taxi med världens snällaste taxichaufför.
DSC05263
Dagen därpå var jag inte så pepp på någon form av äventyr, men Erik och Simon tvingade ut mig på en liten cykeltur som slutade i en ganska lång cykeltur i supervädret. När vi kom hem hade mamma och pappa dukat upp födelsedagsmiddag i efterskott innan det var dags att ta bussen hem mot Stockholm igen.
DSC05272
När jag läser sammanfattningen i efterhand kan jag inte riktigt fatta hur man kan hinna med så mycket bra på samma helg. Och då har jag inte ens berättat om fredagen, men den får vi ta en annan gång.

En chokladkakedröm

Jag måste bara tipsa om en riktig superkaka. Jag är ganska skeptisk till “nyttiga kakor”, ni vet när man ska göra om säg en semla till rawfood/paleo/glutenfri bara för sakens skull. När man väl ska äta något onyttigt så kan man lika gärna göra det på riktigt kan jag tycka (sen är det såklart en annan sak om man är allergisk eller inte kan äta av någon annan anledning).

Men alltså den här kakan, en sådan dröm. Jag hittade den på Fridas blogg och följde receptet till punkt och pricka. När jag tog med kakan till jobbet gick den åt i ett huj och ingen kunde någonsin gissa vad som var i = bra betyg av kanske världens mest gottegrisiga byrå. Därför tycker jag att du borde testa även om du, precis som jag, som är ytterst skeptisk mot avokado och vita bönor i kakor.

Du hittar receptet här.

DSC05078

Smaklig spis.

Brunch, posers och en liten t-shirt.

I onsdags fyllde jag år, hela 24 stycken faktiskt. Även om det inte är någon supersiffra så är min filosofi att man ska ta alla tillfällen att fira, så i lördags bjöd jag över Nora, Karin, My och Hanna för att kombinera två av mina bästa grejer – bubbel och brunch.

Vem älskar inte mimosas? Ingen, tänkte jag och fixade en mimosabar.
DSC05165
Självklart fanns det massa göttigt att äta också. Till exempel grönsakspizza, nachos, ostar, Marabous nya smak (perks of praktik på PR-byrå) och french toast-rullar.
DSC05162
Så här ser det ut i lägenheten där jag bor nu förresten, tycker det är så mysigt.
DSC05168
DSC05189
Sen kom dom här fina + My och Hanna. Jag fick en presentkorg som passade mig på pricken, massor av Renée Voltaire-grejer plus lemonad och godis. Både grönt superpulver och supersockrig polkagris, speglar min matfilosofi rätt bra tycker jag.
DSC05197
När klockan närmade sig kväll åkte vi hem till Nora på Mariatorget.
DSC05207
Där drack vi bubbel och pratade Tinder med hennes lillebror (?) innan vi promenerade mot tunnelbanan. Vi skulle nämligen till Berns! Hyllningsklubben var på Gallery 2:35.1 och Hannas kollega är en av hjärnorna bakom, så hon var snäll och skrev upp oss trots att alla inte har hunnit fylla 23 än.
DSC05213
Förutom att dansa, prata och annat man gör på klubb träffade vi den här killen som absolut ville vara med på kort, så vi tog uppgiften på största allvar.
DSC05222
Sen lyssnade vi lite på Lil’ T-shirt som spelade, dansade ännu mer och tog den här superläskiga bilden innan vi åkte hem, var och en åt sitt håll.

Så himla bra kväll.

Han kom tillbaka till oss

Det är påskdagen, solen skiner och vi sitter i bilen och pratar om den femtonåriga killen som blev påkörd och inte klarade sig. Han sprang ut framför en bil som inte såg honom i mörkret. Jag tänker på när hans familj fick meddelandet om att hans hjärna inte orkade längre, på när de begravde någon som inte skulle begravas på många, många år än. Tänker att det kunde varit vi.

Istället sitter vi här i bilen, och han som en gång låg där i en pipande respirator med infarter i alldeles för många vener rattar nu bilen och vill gärna köra både två och tre extra vändor för att öva inför uppkörningen i maj. När jag kom hem i torsdags visade han stolt upp den nyinköpta studentkostymen, beklagade sig över skavsåren från veckans flyttfirmejobb och övade låtar inför första folkhögskolesökningen, precis som vilken artonåring som helst. Det hade inte behövt vara så.

Det hade kunnat ta slut den där fredagen i mars för två år sedan, när den unga sjuksköterskan tog emot oss med stressad blick och snabbt visade in mamma och pappa på avdelningen. När de kom ut behövdes bara en blick för att bekräfta det jag redan kände i hela kroppen. Jag gick aldrig in den dagen. Jag klarade inte av att gå in en enda gång till förrän han vaknade, en och en halv vecka senare.

För till skillnad från den andra, nästan jämnåriga killen, så vaknade min lillebror. Han kom tillbaka till oss, inte direkt och på en gång, men efter drygt två veckor slog han upp ögonen och började resan mot att bli sig själv igen. Det där trädet i kanten av pisten fick aldrig chansen att slita sönder det liv vi sett framför oss.

Det finns fortfarande någon som ringer mig när han har tråkigt på bussen, vi har kunnat fortsätta prata skoltrötthet och filosofi, diskutera träningsmetoder och framtidsplaner. Han kommer stå där i sin vita mössa den tolfte juni tillsammans med den klass han var borta från i drygt en månad efter sportlovet i ettan. Vi behövde aldrig begrava någon som inte skulle begravas på många, många år än.

Och om det är något jag aldrig glömmer att vara tacksam för, så är det det.

DSC_1187

Translation: Two years ago my baby brother crashed backwards into a tree while skiing with friends. He was severely hurt and the following two weeks we yo-yo:ed between hope and despair, not knowing if he would make it. He did, and last spring he graduated high school with the same class he was away from for about a month in the beginning of March 2013. He came back to us and we didn’t have to bury someone that wasn’t supposed to be buried for many years yet. This time of year in particular, but any time of the year really, reminds me of how grateful I am for that.