Mer berg, okända tåg och ceviche.

Efter en veckas uppehåll var det i lördags äntligen dags att ge sig ut igen, vi var så himla peppade på mer hiking. Det är helt sjukt vad det är beroendeframkallande, nu vill jag nästan inte göra någonting annat någonsin. Hade du frågat mig för tre månader sedan hade jag aldrig gissat att detta skulle hända. Hur som helst, nu har det hänt och vi är fast.

I lördags begav vi oss således ännu en gång över Golden Gate och hoppade på Marin County-bussen (hyser så mycket kärlek till det bussbolaget, men det får ni höra om en annan gång). Vi hade bestämt oss för att bestiga den högsta toppen på Mt Tamalpais och hoppade av bussen vid Bootjack Campground för att bespara oss den första klättringen.
DSC07329
Det kändes nästan lite nostalgiskt för Bootjack var dit vi gick på vår allra första hajk här, den som fick oss att inse hur härligt det är med vandringar. Lite “sist vi var här var vi färska och visste inte mycket, men nu har vi lärt oss”-om ni fattar.
DSC07331
Redan i början av vandringen kunde man se ner till havet vid Muir Beach.
DSC07353
Efter att ha gått i en ganska platt skog började det plötsligt gå uppför och mitt humör sjönk. Det är samma sak varenda gång vi hajkar, jag blir irriterad, sur och tycker bara att det är superjobbigt när det blir brant, men efteråt är det så himla värt det ändå på något sätt.
DSC07346
Typ när man vänder sig om och denna vy uppenbarar sig (ser ni San Francisco?).
DSC07365
Eller när man kommer runt ett hörn och ser denna.
DSC07357
Men här hade jag inte sett det än…
DSC07372
Precis innan vi nådde toppen kom vi till ett litet litet museum/informationshus och en man som berättade att man förr i tiden kunde ta tåg+bergsvagn hela vägen upp på Mount Tam, där det fanns restaurang/pub/hotell. Där roade sig de rika SF-borna på helgerna och tog sedan tåget hem igen. Vilken dröm ju, önskar att den fanns kvar!
DSC07370
I det lilla huset fanns det även en gästbok, där vi hittade någon från Örebro! Vad är oddsen liksom?
DSC07375
Sen kämpade vi den sista halvmilen (mile alltså, inte mil) upp till toppen där det visade sig vara fullt av människor. Blev nästan lite besviken, vägen dit var liksom mycket finare än själva målet. Det går väl inte riktigt att jämföra med Mt Diablo dock, som är ganska mycket högre och mäktigare.
DSC07376
På tal om Diablo så kunde man faktiskt se hela vägen dit. Hej hej!
DSC07377
Vi stannade en sväng på toppen och åt luffargodis i alla fall. Försökte även ta en selfie men det gick sådär, som ni kan se.
DSC07381
Sen fortsatte vi nedåt, men på en annan trail än där vi kom upp.
DSC07386
Ganska snart kom vi till West Point Inn, där man kan hyra små stugor och äta pannkaksfrukost på somrarna. Väldigt idylliskt.
DSC07389
Efter ytterligare en bit kom vi fram till Mountain Theatre, som visade sig vara en amfiteater där man såg hela vägen in till stan. Måste komma ihåg att kolla upp om de någonsin spelar teater där.
DSC07396
DSC07402
När vi närmade oss stranden ändrades naturen och allt blev sådär djungeligt som det kan bli i Redwoodskogarna.
DSC07399
Hej Marcus.
DSC07404
Till slut kom vi fram till havet och diset gjorde allt pastelligt.
DSC07412
Något av det bästa med att hajka är ju middagen efteråt, och även om vi tänkte äta på det lite mer low key (och billigare) Breakers Café hamnade vi på Sand Dollar igen. Breakers stängde nämligen precis när vi kom fram, otur. Fast egentligen inte jätteotur eftersom Sand Dollar är väldigt bra och gott.
DSC07410
Där satt vi ett tag, åt fish ‘n chips och cheviche och pratade om mat och melankoli i havsbyar. När det var dags att åka hem var vi så pass trötta att resten av kvällen spenderades i sängen med gino och rödvin. Inte helt fel det heller.

Translation: This Saturday we want hiking again (yeah I know… but I love it so much and can’t really stay away from it). We took the bus to Bootjack Campground in Mt Tamalpais State Park and headed towards to summit. The view was great, but maybe even greater on the way there and back than on the actual peak (which was actually a bit of a disappointment, super crowded and not the amazing view we expected). On our way down we went by West Point Inn and Mountain Theatre before reaching Stinson Beach where the dinner at Sand Dollar tasted amazing after our 12 mile hike. When arriving back in the city we were so tired that we just stayed home, ate gino, drank wine and watched Treme for the rest of the night. Just how I like my Saturdays.

Advertisements

SÖNDAGSSAMMANFATTNING VI

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Hikade, igen. Förlåt för enformig blogg men just nu tycker jag seriöst att det är bland det härligaste som finns. Man kommer bort från stan, får träning, avkoppling, härligt väder och god mat på samma gång. Det är svårt att låta bli.

Som inte var planerat:
Gick på spelning med Dungen. Det var inte det minsta planerat förrän samma eftermiddag och jag var ärligt talat inte så jättesugen men jisses vilken upplevelse. Jag har knappt lyssnat på dem innan och visste faktiskt väldigt lite om bandet (som jag har förstått är relativt välkänt?) men är så glad att jag inte gick miste om det.

Och något nytt jag gjorde:
Fylla i fjorton surveys under två timmar, som vi gjorde i min research-klass, är inte något man gör varje dag.

Ett tips från veckan:
Om du bor i, eller ska till, San Francisco och vill ta dig runt: köp ett Clipper-card istället för att hålla på att trassla med BART-kort, kontanter och annat. Fattar inte att jag inte gjort det förrän nu.
bild 1-21
Godaste maten jag lagade:
I fredag gjorde jag och Marcus en spontan lasagne med sånt vi hade hemma. Det blev aubergine, tre sorters lök, bechamel och marinarasås (och ost såklart) och det smakade så gott.

Bästa jag lärt mig:
Hur poison ivy och -oak ser ut, så man inte råkar ut för otrevliga överraskningar ute i skogen. Jag trodde verkligen inte att det var en big deal men det visade sig när vi läste på att det var det visst. Ska passa mig framöver…

Veckans upptäckt:
Dungen!

Veckans aj:
Mina läppar som fått spunk på för mycket sol och för lite vatten och bestämt sig för att bli snustorra, blödande, svidande och illröda.

Veckans känsla:
Efter onsdag: sådan himla lättnad efter att i princip alla midterms var klara. I torsdags sov jag bort nästan halva dagen eftersom jag var så trött på grund av anspänning.

Veckan tacksamhet:
Marcus. Jäklar vad glad jag är som har en så fin kille.

Betyg på vecka:
4,5/5, i alla fall om man räknar onsdag och framåt.

Translation:
The weekly summary. This week got 4.5/5, a really great one!

Ett knippe suddiga bilder från en fredag

DSC07280
I fredags, efter att jag pluggat färdigt för den veckan, mötte jag upp Marcus, Kate, Richie, Melanie, Hugo och Mads nere i SoMa där vinbaren Jambers ligger. Där hängde vi ett tag och pratade om minigrisar, amerikanska uttryck och pendling från Walnut Creek.
DSC07296
Tanken var att ta en lugn kväll, men när jag ändå tagit mig ner dit blev jag sugen på mer äventyr. Så värst äventyrligt kanske det inte blev, men efter någon timme tog vi en bil ner till tjejerna på Fillmore som hade inflyttningsfest för Ida. De bor så himla glassigt tycker jag.
DSC07283
Det var redan ganska mycket folk när vi kom dit, och fler blev det. Supermånga svenskar och det kändes nästan som en liten reunion vilket var rätt härligt.
DSC07294
Där stannade vi och drack öl, spelade beer pong och pratade tills klockan blev alldeles för mycket och vi insåg att vi faktiskt skulle på festival dagen därpå. Det var rätt tungt att gå upp i lördags, men efter lite brunch så blev allt mycket bättre.

Translation: Last Friday we met up at Jambers in SoMa to drink wine and to talk about teacup pigs and american expressions (well that wasn’t really why we met in the first place but you know…). After a few hours we took a lyft to the Fillmore Center for a house warming/move in party for Ida. I met so many swedes I hadn’t seen for a while and felt like a reunion in many ways. It was great! After a while we realized that we were actually going to a festival the day after and headed back home. It was kind of tough getting out of bead on Saturday, but loads of brunch at Mads and Cass made everything better.

Repris – hemlös eller hipster

Halloween närmar sig, och därför tycker jag att det känns passande att posta en repris på den krönika jag skrev i Lundagård för precis ett år sedan:

De dyker ständigt upp i din Facebookfeed, evenemangen som rekommenderas för dig eftersom någon av dina vänner ska gå. Nationskvällar, hemmafester, loppissöndagar, de flesta harmlösa och inte särskilt relevanta för den oinvigde. Men ibland kommer inbjudningar som får en att stanna upp lite, klicka sig vidare för att läsa mer om vad som menas.

Det hände mig för någon vecka sedan. En bekant hade anmält sig till en universitetsfest på ett annat universitet där temat var hemlös eller hipster.

Jag har funderat lite på hur en sådan fest skulle kunna se ut. Hur skulle snacket gå? ”Vilken fantastisk utklädnad, hade jag sett dig på stan hade jag aldrig gissat att du faktiskt har någonstans att bo”. Jag undrar om maten går i samma tema, blir gästerna ständigt påminda om hungern som gnager i maggropen? Avslutas kvällen med att ett glänsande pris för bästa kostym delas ut till den som skickligast gestaltat någon på samhällets botten? Finansieras festen genom pantburkar och om turen är framme, lite småpengar som hittas längst ner i plånboken?

Jag tänker också på hur det skulle kännas efteråt, när glasen är urdruckna och ljuset tänds. När deltagarna går hem och byter till hela och rena kläder, kammar håret och tvättar bort den påmålade smutsen. Ägnar de då en tanke åt dem utan möjlighet att låsa dörren om sig, som inte har något täcke att krypa ner under? De som tvingas ta tillflykt till tågstationer, trapphus och toaletter när det blir för kallt för att spendera natten utomhus.

Jag hoppas det. Helst önskar jag att du ägnar en tanke åt dem innan du väljer att göra en rolig grej av deras utsatthet. En utsatthet som du själv antagligen aldrig kommer tvingas bli en del av.

Det är både ledsamt och pinsamt att privilegierade, välutbildade ungdomar inte inser det bisarra i klä ut sig till hemlösa för att ha roligt. Tyvärr verkar tveksamma utklädnader inte vara helt ovanliga på universitetsfester. De som protesterar avfärdas som tråkiga och jag har hört meningen ”kan du inte ta ett skämt” yttras mer än en gång.

Saken är den att det inte är roligt, framför allt inte för dem som varje dag kämpar i utsatthet och mot fördomar. Om du inte drabbas är det inte din sak att avgöra om du får skämta om det eller inte, oavsett hur fyndig outfit du hittat.

En söndag på Skattkammarön

Som jag skrev i söndagssammanfattningen spenderade vi hela helgen på en liten konstgjord ö mellan San Francisco och Oakland, närmare bestämt på Treasure Island Music Festival. I lördags lyckades vi inte ladda kameran och dessutom hängde vi mest runt, så vi hoppar direkt till söndagen tycker jag.
DSC03042
Jag och Marcus startade med brunch på Chambers tillsammans med Kate och Richie. Det här kanske är det mest osmickrande bilden någonsin, men alltså jisses vad gott det var. Lova att gå dit om ni hänger i SF?
DSC03049
Efter att ha lapat sol på taket ett bra tag tog vi bussen över bron och när vi kom fram möttes vi av den här utsikten. Hej hej San Francisco!
DSC03053
Treasure Island Music Festival är ingen superstor festival och har bara två scener, men det var helt lagom tyckte jag. Älskar även att den är lite konstigare än alla festivaler jag varit på hittills med mer underliga outfits och spännande karaktärer.
DSC03064
Vi var kanske inte riktigt någon del av det, men glada ändå såklart.
DSC03060
När vi väntade på mer öl stod vi plötsligt stod vi i ett moln av såpbubblor.
DSC03057
Kate blev överlycklig!
DSC03070
När vi jagat såpbubblor ett tag knatade vi bort till bridge-scenen där Father John Misty spelade. Han var så bra!
DSC03067
Efter några timmar började solen gå ner i havet och temperaturen sjunka. Vi passade på att äta jackfruit tacos från Sage Organic Vegan Bistro (så fancy namn!).
DSC03071
För första gången under dagen hade vi en liten paus mellan saker vi ville se, så då gick vi förbi Kettle Chips (gratis chips!!) och tog sen sikte på detta.
DSC03095
Utsikten från pariserhjulet var inte helt ful.
DSC03098
Hej hej där nere!
DSC03087

DSC03106
När vi gått av hjulet var det dags för festivalens höjdpunkt, The National!
DSC03076
Oj oj oj, det var så härligt. Men någonstans här började vi känna av dagar av fest och lite för lite sömn.
DSC03111
Så när det sista ackordet klingat ut följde vi massan av festivalbesökare mot bussarna och åkte hem mot stan. Sedan somnade vi som stockar, helt slut men väldigt nöjda med helgen.

Translation: We spent the weekend at Treasure Island Music Festival! On Sunday we started with brunch at Chambers, rode the ferris wheel, ate jackfruit tacos and saw The National & Father John Misty (among others). It was a great weekend but very exhausting, definitely worth it though.

SÖNDAGSSAMMANFATTNING V

Alldeles alldeles för sent, men här kommer i alla fall förra veckans sammanfattning + mobilbilder.

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Hängde på Treasure Island Music Festival hela helgen, lite tungt i måndags när det var dags att gå upp men annars väldigt kul!

Som inte var planerat:
Spenderade fredagskvällen hemma hos tjejerna på Fillmore tillsammans med en hel bunt svenskar, de flesta hade jag inte träffat på rätt länge. Det var superkul men spädde nog på måndagens tunga känsla. Man är ju inte 18 längre precis.

Och något nytt jag gjorde:
Besökte Treasure Island, en konstgjord ö som ligger mitt emellan Oakland och SF. Eftersom vi var på festival har jag svårt att ge något betyg av ön generellt, men det var onekligen en bra festival-location med San Franciscos skyline som bakgrund och två fantastiska broar i varsitt vädersträck.

Ett tips från veckan:
Brunchen på Chambers som ligger vid Phoenix Hotel. Jag har varit där förut, men insåg nog inte förrän i söndags hur gott det faktiskt är. Deras Eggs Royale är ett hett SF-tips (hörde att pork bellyn också ska vara fantastisk, men det kan jag av förklarliga skäl inte verifiera själv)!

Godaste maten jag lagade:
Känns, ännu en gång, som att jag knappt lagade någon mat. Måste verkligen bli bättre på det, det håller liksom inte att äta ute fyra gånger i veckan som student. Fast jo! Vi gjorde brunch hemma hos Mads och Cass i lördags innan festivalen, den var riktigt jäkla göttig. Quesadillas med spenat, nachos och guacamole, ostar, färsk frukt, home fries och massor av annat. Mums, mums, mums.

Bästa jag lärt mig:
Jag är alldeles för gammal för att festa till det tre dagar i rad.

Veckans upptäckt:
Big Grams, med Big Boi från Outkast, spelade på Treasure Island. Hade aldrig hört dem förut men det var riktigt bra alltså!

Veckans aj:
Inte så mycket fysiska som psykiska aj denna vecka och överlag ganska smärtfritt.

Veckans känsla:
Stress. Stress. Stress.

Veckan tacksamhet:
Mitt eget minne som gör det möjligt att lära sig en hel presentation på en förmiddag och sedan leverera den samma dag med ett ändå helt okej resultat. Tack för det lille minnet, det underlättade mitt liv så himla mycket.

Betyg på vecka:
3, har varit superstressad pga midterms men helgen räddade upp lite.

Translation:
The weekly summary, this week got 3/5.

Saker man kan göra en söndag i San Francisco

DSC07272
Dricka ginger beer på Arlequin i Hayes med Sara, Hugo och Marcus och prata om podcasts, militärpropaganda-veckan Fleet Week och bra pluggställen.
DSC07274
Promenera förbi Alamo Square, se dimman rulla in och inse att det snart kommer bli alldeles för kallt för de shorts man har på sig.
DSC07278
Sitta på Brendas Meat & Three och inte riktigt äta något eftersom man inte har råd, men nalla av Marcus mat som är helt galet god och inse att man måste gå dit snart igen med mer pengar på fickan.

Translation: Three things you can do a Sunday in SF: drink ginger beer at Arlequin in Hayes Valley, watch the fog roll in over Alamo Square and not eat at Brendas Meat & Three because you’re broke (but get to taste Marcus’ food and realize that you have to go back as soon as you get the money).

Djävulsberget, andra delen.

DSC07175
Där jag lämnade er senast hade vi nästan nått toppen av Mt Diablo. Efter lite bristande vägbeskrivning vilket ledde till en smärre förvirring tog vi oss ända upp.
DSC07178
Där visade det sig att det fanns en fyr (heter det ens så när det inte är vid havet?), som i början av nittonhundratalet guidade flygplan i området. Efter attacken på Pearl Harbor släcktes den ner av rädsla för inlandsbombningar, men själva huset står kvar och har blivit ett turistmål.
DSC07179
Vi var såklart tvungna att gå upp och titta innan vi började vandringen tillbaka till Mitchell Canyon.
DSC07198
Hemvägen visade sig vara fantastisk, den också.
DSC07200
Det var en ganska klar dag, så man såg verkligen jättelångt. Det var längesen jag var så högt upp tror jag, blev helt fascinerad av utsikten.
DSC07175
Ja ni ser ju.
DSC07216
Efter att ha gått några miles genom en eldhärjad skog började det verkligen gå nedför. Vi sprang mest, för det var lättare än att gå.
DSC07211
Det var också här någonstans som Marcus tröttnade lite på hela vandringsgrejen, så resten av mina bilder från tillbakavägen är mest på hans rygg några meter framför.
DSC07230
Men plötsligt uppenbarade sig detta, och då gick det ju faktiskt inte att vara sur längre.
DSC07258
Det är lite svårt att förklara hur sinnes-fint allt var. Lägg på att det var perfekt lagom varmt, solen var på väg ner över bergen och vi var helt ensamma.
DSC07262
Mhm.
DSC07255
Snapchat är viktigt, i alla fall när det är så här vackert (och man vill skryta för alla pga precis klarat en 2,4 mils hajk).
DSC07246
När vi gått tills vägen tog slut var vi tillbaka där allt startade sex och en halv timme tidigare. Hela parkeringsplatsen var full av män i kakikläder och seriös hiking gear med en rangersymbol på skjortan, tydligen skulle de upp på berget för att leta efter en artonåring som försvunnit. Hoppas verkligen, verkligen att hans mobil laddat ur och att han bara tagit lite längre tid på sig än planerat.
DSC07264När vi insett att vi inte direkt kunde hjälpa satte vi oss vid vägkanten och väntade på vår Lyft. Så här fin blir man av att springa runt i vägdamm hela dagen.
DSC07266
Vi hade planerat att hänga på ett ölcafé i Walnut Creek, men det visade sig vara en stor besvikelse. Istället blev det middag på den mest amerikanska restaurangen jag besökt på länge. Allt var gigantiskt, från vinglasen (ja ni ser ju…) till möblerna och pizzorna. Gott var det i alla fall, och när vi var mätta och glada tog vi BARTen hem till SF igen och somnade som stockar. Vilken fantastisk dag.

Translation: Second part of our Mt Diablo hike. After checking out the lighthouse at the summit we started walking down towards Mitchell Canyon. The view was amazing, totally astonishing. But after a while Marcus became quite sick of walking and we continued down the mountain in silence. Until it flattened out and we arrived at this field though, because then everything became so beautiful that it was hard to keep an annoyed face. After Snapchatting everyone bragging about how we’d walked 13 miles and climbed a mountain, we returned to the parking lot and took a Lyft to Walnut Creek. I had the biggest glass of wine I’ve ever seen, we ate tremendous amounts of pizza and then took the BART back home. Wonderful, wonderful day.

Djävulsberget, första delen.

Jag skulle kunna ändra namn på den här bloggen till hiking, öl och Marcus i Giants-keps, för det är ungefär det enda som syns här just nu. Men veckorna består mest av plugg, plugg och plugg så då blir lätt så. Hoppas ni står ut! I helgen ska vi på festival i alla fall så då blir det mer musik och mindre natur. Men först mer hiking:

Eftersom det inte blev någon bestigning av Mt Diablo förra lördagen bestämde vi oss för att försöka igen den här veckan. Vi tog en riktigt lugn fredag för att vara väl förberedda, sov ut ordentligt men gick upp tillräckligt tidigt för att hinna till BARTen innan det blev allt för sent.
DSC07089
De i vårt hushåll som inte skulle hajka hade haft en ganska festlig fredag i köket, så eftersom vi inte var så sugna på att äta frukost bland tomma ölflaskor startade vi dagen på farm:table. Marcus testade deras croissant-äggmacka för första gången, den fick höga betyg!
DSC07093
Efter att ha suttit nästan en timme på BARTen och se himlen skifta från gråmulen till klarblå klev vi av i Concord. Tydligen skulle man kunna ta en buss och sedan gå drygt tre kilometer för att komma till starten av trailen, men det kändes väldigt krångligt och långt. Istället beställde vi en Lyft, vilket kändes väldigt glassigt. När vi närmade oss uppenbarade sig denna vy.
DSC07098
Vi började gå och ganska länge var det otroligt bekvämt. Brandvägar och helt platt mark fick oss att tänka att det här inte blir den minsta match. Vi hade fel.
DSC07108
Det blev brantare och brantare, och snart var vi högre upp än bergstopparna i närheten.
DSC07112
Vi sprang på en bur som används för att fånga in pumor. Oh yes, sådana finns det tydligen här (har läst på om hur man ska göra om man råkar på en, lovar)…
DSC07127
Plötsligt blev det så här fint. Här tyckte vi att vi var superhögt upp, men vi hade inte sett någonting än.
DSC07124
Men fint var det!
DSC07131
Svettigt också.
DSC07136
Vi stötte på en riktig bro som ville att Marcus skulle ta kort på honom när han besteg låtsas-berg och posade i väldigt uttänkta poser. Jag blev så fnissig att jag var tvungen att titta bort.
DSC07141
Efter ganska mycket kämpande kom vi till Juniper Campground, där hade dom denna fina. Tydligen var Mt Diablo och området däromkring befolkat av Miwoker i tusentals år och berget var en helig plats för dem (det har antagligen noll att göra med denna, men nu vet ni det i alla fall).
DSC07139
Dags för vattenpåfyllning och luffargodisätning!
DSC07152
Sen klättrade vi ännu högre.
DSC07163
Vi kom till parkeringsplatsen vid Lower Summit, och tänkte att vi nog inte kommer högre upp. Det visade sig ännu en gång att vi hade fel.
DSC07162
Jag var lite trött, varm och slut verkar det som. Har skrattat så sjukt mycket åt denna bild.
DSC07171
När vi nådde den här skylten visste vi inte att vi skulle stöta på en fyr på toppen, tappa bort oss lite, tappa orken på vägen ner och till slut landa på en fantastisk äng. Allt det där hände i alla fall, men det får vi nog ta i nästa inlägg.

Translation: This Saturday we finally hiked Mt Diablo. The first part of the hike we walked on fire roads, helped a real bro to take fake mountain climbing photos, checked out Juniper Campground and prepared to climb even higher. Super sweaty but super amazing.

Söndagssammanfattning IIII

Så var det måndag och dags för söndagssammanfattning (borde byta namn på den, men nu känns det som att det är för sent?). Här kommer i alla fall lite svar och mobilbilder från veckan:

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Drack öl med Linda och Jocke i Hayes. Jag och Linda fick kontakt genom bloggen och bestämde oss för att hänga så fort hon flyttat hit och även om det var ett tag sedan nu är jag glad att vi till slut fick till det. Det var supertrevligt!

Som inte var planerat:
Åt lördagsmiddag på en väldigt amerikansk pizzarestaurang. Allt var gigantiskt, från vinglas till möbler.

Och något nytt jag gjorde:
Hajkade ett riktigt jäkla berg! 2,4 mil och 1200 m.ö.h.

Ett tips från veckan:
Lämna stan nästa gång det är Fleet Week, om du inte vill riskera att spräcka trumhinnorna alternativt få en mild hjärtattack.

Godaste maten jag lagade:
Marcus var borta nästan varje kväll, begravd i jobb, så jag åt i princip all mat ensam vilket inte bäddar för några kreativa mästerverk. Men jag gjorde quesadillas med kale/spenat och guacamole en kväll, det var gott!

Bästa jag lärt mig:
Att det finns bobcats i bergen norr om SF, vilken dröm för någon som har den svenska motsvarigheten som favoritdjur. Hoppas hoppas hoppas att jag någon gång stöter på en (en av mina lärare gjorde det tydligen i helgen så det är inte helt orimligt).
bild 1-18
Veckans upptäckt:
Det är för sjutton mitten på oktober, det här vädret ställer verkligen till det för tidsuppfattningen.

Veckans aj:
Träningsvärkiga ben och ömma fötter efter lördagens ovanligt fysiskt krävande strapatser.

Veckans känsla:
Ganska mycket stress, men ändå något konstigt lugn.

Veckan tacksamhet:
Går till skaparna av Lyft, tro det eller ej. Det går faktiskt att hajka utan bil.
bild 2-18
Betyg på vecka:
4,5/5. Blir alltid så höga betyg men alltså denna var riktigt fin, speciellt helgen.

Translation: A summary of the past week. It was a pretty good week = 4,5 out of 5.