I början av 2012 blev Marcus och jag tillsammans. Under det första året gjorde vi grejer som så många andra nykära: lagade gigantiska bruncher och spenderade hela förmiddagarna i sängen, pussades på olika tåg runt om i Europa, längtade ihjäl oss när vi inte setts på en hel dag och pratade, pratade, pratade om familjer, gamla vänner, drömmar och saker som hände när man var tio. Vi hann till och med flytta ihop i en liten etta mitt i Stockholm. Men nästan hela tiden överskuggades det rosenskimrande av ett mörkt moln som blev större ju längre tiden led, redan i maj visste vi att han året därpå skulle flytta till andra sidan jorden. Klipp till fyra år senare så har vi ännu en gång 800 mil emellan oss och nästan varje gång jag berättar det för någon ny kommer reaktionen “hur klarar ni det?!”. Så jag tänkte att jag ska bidra med mina bästa tips.
För många känns ett distansförhållande såväl skrämmande som nästintill omöjligt, men så behöver det inte vara. Det är stundtals svinjobbigt och visst har jag haft dagar när jag bara gråtit (många fler än en) men det finns grejer som underlättar:
- Ha en tidsplan. Planer kan givetvis ändras, men utan någon typ av tanke om när ni slipper distansen blir det lätt outhärdligt. Blir det när du/hen slutar plugga, när ni har möjlighet att flytta till varandra eller till en ny gemensam stad?
- Innan ni skiljs åt, bestäm nästa gång ni ses. Även om det är sex månader kvar (been there done that) är det så viktigt att ha något konkret att se fram emot och längta till.
- Prata, prata, prata, prata. När man inte ses så ofta går det inte att visa känslor och tankar via kroppsspråk och handlingar som man annars är van vid. Är du ledsen? Berätta det. Arg? Det också. Känner du dig åsidosatt eller svartsjuk? Håll för guds skull inte inne med det. Underbyggda känslor blir så himla mycket skadligare när man inte ses face to face.
- Hörs ofta. Ni behöver såklart inte prata varje dag, livet händer ju, men att skicka ett kort hej eller en bild som påminner dig om hen tar inte många sekunder men kan göra en dålig dag väldigt mycket bättre.
- Lita på din partner. Tillit är ju inte alltid rationellt så detta tips är lite knepigt, men om ett distansförhållande ska fungera måste du tro på att din partner är ärlig. Svartsjuka blir så mycket starkare på distans.
- För att underlätta tilliten, var delaktiga i varandras liv. Berätta om din nya träningskompis, dem som jobbar på ditt jobb, bekantskapen som blivit en vän. Även saker som kan verka triviala eller självklara för dig kan växa som en ond knut i bröstet hos din partner. När ni väl ses, presentera hen för personer som är frekventa i ditt liv (till en rimlig gräns förstås). Det är så lätt att bygga upp saker i huvudet när man bara får höra vissa grejer, men min erfarenhet är att det blir mycket bättre av en liten reality check.
- Försök att se fördelarna med distansen. Jag har fått ha mitt “eget” liv med en utbildning, stad och vänner som i första hand är mina. Jag har bott själv i flera år och lärt mig supermycket om mig själv. Vi blev tillsammans tidigt men har på ett vis levt singelliv i perioder under dessa år (minus själva intimitetsbiten då): gått ut med vänner så mycket vi vill, inte behövt ta hänsyn till någon vad gäller matval, inredning eller helgplaner. Vi har båda utvecklats självständigt men ändå alltid haft varandra.
- Ladda ner en nedräkningsapp (typ Big day) och håll koll på dagarna tills ni träffas, det är härligt att se hur det sakta men säkert tickar nedåt.
- När vi ändå är inne på teknik, appen Couple är bra för att skicka privata meddelanden, små videoklipp eller töntiga bilder. En plats som är bara eran liksom. Lösenordsskydda för ultimat privacy.
Sen finns det ju inga garantier för att det kommer att hålla även om du följer alla tips till punkt och pricka, men inte heller att ett distansförhållande behöver betyda slutet. Om ni vill vara tillsammans förlorar ni (i de allra flesta fall) ingenting på att försöka, vara snälla mot varandra, prata ofta och härda ut.
Translation: My advice for surviving a long distance relationship: 1. make a time plan, even if it’ll be several years until you can live in the same place 2. every time you say goodbye, make sure you when you’ll be seeing each other again 3. be clear about your emotions, without physical contact and body language it’s super hard for your partner to guess what you’re feeling 4. stay in contact, even if you can’t talk every day it only takes a couple of seconds to send a stupid picture or a simple hello to let them know that you think about them 5. trust your partner, jealousy tends to grow stronger when miles apart 6. make sure to engage your partner in your life, tell them about new friends or co-workers and introduce them to people frequent in your life 7. try to see the ups of long distance, like that you get to be independent but still a part of a team (sorry for cheese) 8. download a count down app (like Big Day) 9. speaking of apps, Couple is great and let you password protect your private conversations, silly pics and short videos. Good luck and remember that long distance doesn’t have to mean the end.
Linnéa Berglund 