Brixton Sundays

God morgon från en nyvaken! Nu tar vi och tittar på vad jag gjorde en söndag för en vecka sedan.

Good morning from a sleepy face. Let’s have a look at some stuff I did last Sunday.

Det här med att posa verkar inte ha varit min starka sida just denna dag, men vem bryr sig egentligen? Här bor vi i alla fall, på andra våningen med utsikt över tågrälsen.

It seems like my timing was a little bit off that day, so here’s another photo of me not posing. Anyway, here’s my new home! Hugo, Marcus and I live on the second floor and I really don’t mind the upgrade from the bug infested ground floor apartment in the Tenderloin (even though I would move back in a heartbeat).


När jag icke-posat färdigt promenerade Marcus och jag över bron och till “riktiga” Brixton. Det var högljudd, massor av folk och varmt som sjutton.

When I was done not posing Marcus and I walked across the bridge to Brixton, noisy and packed with people as always on the weekends.


Efter att ha strosat igenom marknaden svängde vi in i Brixton Village för att spana på diverse saker till hemmet. Vi hittade inte en enda, men var ganska glada ändå.

After strolling through the market we walked around Brixton Village, trying to find some bits and bobs for our apartment. We totally failed, but it didn’t really matter.
DSC04293.jpg
Och ännu gladare blev vi när Hugo hörde av sig och sa att han, Nic och två av hans vänner från New York drack söndagsdrinkar på Brixton Pops övervåning. Vi är väl inte dom som tackar nej, så vi promenerade över gatan.

Because Hugo called and let us know that him, Nic and two of his friends from NYC were having Sunday drinks on the upper floor of Brixton Pop and wanted us to join. And who are we to declines an offer like that?

DSC04292.jpgDet var så varmt, så varmt, så varmt.

It got hotter, and hotter and hotter. Och till slut pallade vi inte mer sol utan möjlighet till skugga och började dessutom bli superhungriga, så när amerikanerna åkt vidare och Hugo och Nic letade efter shorts i diverse affärer siktade jag och Marcus in oss på att hitta något att fylla magen med.

And after a while we had enough of sunshine for one day. The Americans had to leave to catch their flight back to the US, Hugo and Nic where rambling through the high street stores trying to find some clothes that didn’t make you feel like you were melting, and Marcus and I went on a food hunt.

Vi lyckades ganska bra måste jag säga med en surdegsmacka med grillade grönsaker för mig, en paneerburgare till honom och massor av pommes. Det hela intogs på terassen medan tågen rullade förbi i bakgrunden.

We did quite well and got back to Hubert Grove with a paneer burger, a sandwich with grilled veg and (of course) fries. Yum.

Sen spenderade vi resten av eftermiddagen halvsovandes i skuggan, tills det blev för varmt även där.

Then we spent the rest of the afternoon on the terrace semi-sleeping in the shade, listening to the trains go by.

Och det var min söndag, den allra första i juli.

And that’s how I spent the first Sunday of July.

 

Advertisements

En onsdagsupdate

Wow vad intensiva de senaste dagarna varit. Eller ja, egentligen har de kanske bara varit lite mer intensiva än vanligt, men jag lyckades dra på mig någon typ av minisjuka med förlamande trötthet, huvudvärk och halsont mitt i allt vilket gjorde det hela ungefär tio gånger mer svåröverkomligt. Men nu mina vänner har jag precis avslutat en hel dags rekryteringövningar som ett andra steg i processen för en roll på en byrå (håll tummarna!) och kan alltså officiellt deklarera minisemestern påbörjad!

Det var en intressant upplevelse idag. Man tänker att kulturchocken bör bli större ju längre bort från sitt eget land man kommer, men så visar det sig att man bara behöver åka till England. Herre jisses, jag fattade nog ungefär 60 procent av alla referenser och samtalsämnen som slängdes runt av de andra sökanden under lunch och pauser. Det är så märkligt när man förstår precis vad någon säger, men har precis noll kontext för att faktiskt fatta innebörden. Jag har nog aldrig känt mig så lost rent kulturellt och min dag har bestått en hel del av att nicka, le och skratta när alla andra skrattade. Som tur var fanns det personer som ville prata om annat än skolresultat och brittiska kändisar. Dessutom gick intervjuerna och själva övningarna bra, så överlag har det varit en bra, om än otroligt köttig, dag. Nu är det bara att hoppas att det går hela vägen.

Mina planer för resten av kvällen är inte mer glamorösa än att somna som en stock. Imorgon är jag ledig på förmiddagen och sen åker vi till Sverige (!!!) för en hel helg av konsert och festligheter. Är så orimligt peppad på detta.

DSC09203.jpg

Translation: These past couple of days have really been intense. Or well, maybe just a slightly bit more intense than usually, but I managed to catch some kind of cold which has made everything more of a struggle. But now the moment that I’ve been waiting for since Sunday is finally here. I just finished a super ambitions assessment day and can declare my mini vacation officially started.

It was an interesting day today. You’d think that the further away your from home you get the more intense culture shock, and then it turns out that the UK is a whole new level of compared to the US. I mean, I probably understood about 60 percent of the references and topics my fellow applicants were chatting about over lunch. It’s so weird to completely understand the words they’re saying, but totally lacking the context necessary. You know, when you smile and nod and hope you don’t laugh when you’re not supposed to laugh? That was me today. Luckily there were some people that wanted to talk about things other than Uni results and British celebrities. Also, the task and interviews went really well so overall it was a really good day. Now I’m just crossing my fingers and hope that the agency agree.

But I’ll be happy no matter what, because tomorrow I get to sleep in and in the evening we’re flying to Sweden! I’m so excited!

Sommaren 2017

Lite försenat, eftersom vi är mitt i den, tänkte jag berätta om mina sommarplaner. Bättre sent än aldrig, eller hur? Jag tycker vi kör en hederlig lista, denna hittade jag hos Flora.

Vad ska du göra i sommar?
Jag ska hänga en massa i London (rimligt) där jag vill utforska varenda vrå och njuta av att det faktiskt är lite varmare här än i Svealand. Jag kommer också hänga med en fyraåring, plugga interkultur, äta middag på terassen, dricka en del öl, ha picknick i Clapham Common. Rent formellt ska jag knappt vara ledig på hela sommaren, så jag tänker att jag får smyga in semester närhelst jag kan.

Ska du åka någonstans?
På torsdag åker jag till Sverige (!!!) för Håkan-konsert och min examensfest, är orimligt peppad på detta. Sista juli hoppar jag + M på flyget igen med sikte på Kroatien. Där har vi hyrt hus med fjorton (!) av våra bästa kompisar en vecka, som ni förstår är peppen på detta inte heller speciellt låg. Sen är jag sugen på en weekend någonstans här i landet, eller kanske med Kate och Richie till Irland så att de får visa oss allt. Finns en risk att både ekonomin och tiden sviker mig här dock.

Hur länge ska du vara ledig?
Helt ledig är jag egentligen aldrig eftersom jag pluggar lite, men från jobb blir det en vecka bara. Får ta igen det när jag har ett riktigt jobb osv. Hoppas jag.

Vad vill du verkligen hinna med?
Åh förlåt för så cheesy men: få lite lugn och njut trots fullt upp.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Längta till helger och resor.

Vad ser du mest fram emot?
Att få landa lite här och verkligen känna att jag verkligen bor här nu. Boa in mig. Och förhoppningsvis få ett jobb.

Vad kan gå fel?
Tänker inte ens tänka på detta mvh katastroftänkaren no 1 som faktiskt är rätt stabil atm.

Vem kommer du vara mest med?
Marcus. Känner inte så många här än ju, men vill ju gärna träffa nya kompisar. Bor du i London och vill hänga, hör av dig?

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Mat. Alltid mat.

Vad kommer du köpa inför sommaren?
Inför semestern vill jag köpa en baddräkt och kanske någon härlig linneskjorta. Det låter väl bra?

Kommer du använda det?
Ja såklart. Har inte råd att köpa saker jag inte använder.

Kommer du bli brun?
Kanske lite, men håller mig helst i skuggan.

Vad vill du säga till ditt sommar-jag?
Slappna av. Njut.

Vad kommer du äta?
Burgare, vattenmelon, mango, plockmat. Och ramen på Nanban men det är ju inte specifikt för sommaren (var där för fem dagar sedan och är redan sugen igen).

Vad kommer du dricka?
Öl, massor av vatten och kanske lite milkshake.

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?
Att jag inte behöver vara en enda liten mil från Marcus längre. Åh.

Vad kommer du ha på dig?
Jeansshorts och långärmat, sneakers även om det är varmt, byxdress.

Hur kommer du att göra dig illa?
Hoppas inte, men antagligen klassiska barnskador från att lajva fyraåring hela dagarna.

Vad oroar du dig för?
Vanligtvis allt, nu inte så mycket. Fast lite för vad som händer efter sommaren.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att jag har flyttat till London igen och äntligen får bo med Marcus så länge vi vill.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?
Som den första Londonsommaren.

Translation: A list about my summer. I will mostly be spending time here, looking after a four year old and taking a summer class on intercultural studies, but next week Marcus and I are flying to Sweden for a weekend of a concerts and graduation celebrations (!!!). And the first week in August we’ve rented a house in Croatia with fourteen of our closest friends. How exciting?!

En söndag i London

I söndags vaknade jag upp efter att ha sovit nästan tio timmar, de senaste veckornas intensiva flängande har visst tagit på krafterna. För första gången på länge kände jag mig relativt pigg och redo för dagen. Marcus ville på loppis i Dalston och hade väldigt lägligt även kollat upp ett ställe som gjorde amerikansk brunch i närheten. Han vet hur man övertygar mig.

Sagt och gjort, vi tog overgrounden i riktning nordöst. Och tur var väl det för Hash E8 visade sig vara ett så bra ställe. Vår servitris var så bakis att man inte kunde göra annat än tycka synd om henne (hon trodde vi ville betala när vi precis satt oss och började duka fram bestick när vi ätit upp), men alla var trevliga och lokalen lagom trångt och mysigt.
Och maten var supergod! Jag åt hash benedict, = hash browns istället för muffin, med umamipuder och drack en kokos/banan/jordnötssmörssmoothie till. Drömmen.  Deras veggie breakfast gick inte av för hackor den heller.DSC09146.jpgHej hej!
Sen promenerade vi bort till den gamla ABC-bion där det utlovades “östra Londons största inomhusloppis”. Jag kanske är för bortskämd med de gigantiska lagerlokalsloppisarna i Sverige, men jag måste säga att det var lite upplagt för besvikelse. Det var inte så stort och det enda vi ville köpa, en liten lampa, kostade 95 pund. Ovärt. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att hoppa på tåget en gång till och besöka dagens tredje stadsdel.
Marcus hade nämligen fått nys om att Gaurab Thakali (jag visste inte heller vem det var…) ställde ut i samarbete mellan puben Camden’s Daughter och Beach London. Visade sig vara en riktigt hit, även om vi inte riktigt tjänar tillräckligt med pengar för att köpa ett original än. 
Men Marcus gick därifrån en patch och ett litet print rikare i alla fall, alltid något.

Eftersom utställningen var på en pub köpte vi oss en öl, och när vi kollat klart satte vi oss i fönstret, spanade på folk, pratade om något jag glömt och sippade långsamt.

Men, visade det sig, det roliga var inte slut där. När vi landat i Brixton ramlade nämligen Hugo innanför dörren. Han hade varit i Sverige i drygt två veckor så vi bestämde oss för familjemiddag och catch up på min favorit Nanban.

På vägen hem passade vi på att spana in våra grannar London Beer Lab, som visade sig vara hur mysiga som helst. Det blev inga inköp den här gången, men nu vet jag var jag ska ta alla eventuella besökande ölfantaster. Efter lite småprat med en av bryggarna promenerade vi hem och avslutade vi kvällen på terassen. Ändå lyxig dag va?

Translation: Yesterday Marcus and I really embraced “Sunday Funday”. We started the day in Dalston with brunch at Hash E8, which turned out to be great. I had hash benedict (hash browns instead of muffins) with umami powder and a banana/coconut water/peanut butter milkshake = +++++. The actual reason we travelled 40 minutes north east before noon was to visit “east Londons biggest indoor flea market” (or that’s what we were trying to tell ourselves, but we all know my real priorities), a market that turned out to be somewhat disappointing. After some consideration we decided to get on the overground once again and headed for the third neighborhood of the day, Kentish Town, where Beach London and the pub Camden’s Daughter had a collaboration exhibition with artist Gaurab Thakali. Luckily no disappointment here. The show was tiny but great and even though we don’t make enough money to actually by a proper painting yet Marcus at least got a small print. While finishing our beers we sat in the window people watching and talking about stuff I don’t really remember. BUT, as it turned out, our Sunday Funday was far from over. A few moments after we got home Hugo suddenly appeared. He just got back from Sweden where he’s been hiding for over two weeks and we decided on family dinner at Nanban for catch up and gossip. On the way home we checked out our neighbors London Beer Lab, and then spent the rest of the night on the terrace. Quite a sweet day, right?

Födelsen av ännu en Londonblogg

Jag har flyttat till London! Igen. Det känns fantastiskt men jag har nog inte riktigt fattat att jag bor här nu. På riktigt och permanent, och aldrig behöver man (jag, vi) ha distans igen. Det är ju helt otroligt när jag tänker efter. Om två och en halv vecka åker vi dock tillbaka till Sverige för Håkan-konsert och examensfirande, så kanske är det efter det som jag verkligen fattar.

Hittills har staden förärat mig med ett riktigt superhögtryck och trots att alla måste jobba och göra vettiga saker så är det mycket som stryker på foten när man knappt orkar andas. 32 grader har vi haft nu sedan i lördags och det är mest bara varmt, varmt, varmt. Men lite saker har vi såklart gjort ändå, för att fira att man äntligen får vara tillsammans precis så mycket som man vill. Så här såg min (vår) helg ut genom mobilen:

I fredags efter jobbet promenerade Marcus till Borough Market och köpte med sig allt gott han kunde hitta (kan man tro i alla fall). Det var den första riktigt varma dagen så vi packade ut oss på altanen och carpade kvällen. Exakt sådant jag längtat efter när jag suttit ensam i min lilla studentlägga och saknat.

På lördagen vaknade vi till en stekhet dag och bestämde oss för att stanna i närområdet. Vi tog en sväng förbi Brixton Pop och kikade på alla som redan startat dagen med drinkar, kollade in framtida inköp i Village och strosade runt på marknaden.

IMG_5863 (kopia).jpg
Vi kikade också in i den superseriösa ölbutiken på Atlantic Road, inga inköp den här gången men lite lyxigt att bo nära alla dom här + hundra till.

Sen hörde Kate och Gillian av sig och sa att de hängde i Clapham Common, så vi bytte riktning och tog oss västerut. För att överleva hettan köpte vi milkshakes på Five Guys (säger bara salted caramel, hett tips till alla) och strosade runt lite på farmers market innan vi letade upp dem.
IMG_5938.JPG
Lite senare, när vi hade vilat upp oss tillräckligt mycket med chips och öl på terassen för att orka ut igen, tog vi tåget till Hackney. Det var fortfarande så varmt att man knappt kunde röra sig utan att svettas, men Marcus kämpade på som ni ser.
IMG_5933 (kopia).jpg
På tåget träffade vi av en slump på Bea och Sofia som varit på takhäng i Peckham, så vi fick sällskap till Sebright Arms. Där skulle nämligen ett band som heter Sports Team spela, men tills de gick på hängde vi ute i gränden för inte går man ner i en fullproppad källare när det är 26 grader om man inte måste. Spelningen visade sig vara högt över förväntan och när puben stängde vid 23 (så smidig tid för en kvällströttis som jag) promenerade vi tillbaka till tåget och åkte hemåt, glada och nöjda. På söndagen orkade vi inte göra mycket mer än att ligga i skuggan i Clapham Common med massor av picknickmat styrd av Kate och Gillian med vänner innan vi gick hem och kollapsade av värmeslag. En liten kvällspromenad längs Brixton Hill på det så var helgen slut.

Vilka fina första dagar va? Stay tuned för mer London, lovar att vara mer aktiv nu när mitt liv inte är så kaosigt längre.

Translation: I moved to London! It feels amazing and strange at the same time, strange mainly because I’m having a hard time wrapping my head around that I actually live here now. In three weeks we’ll go back to Sweden for a short visit and after that it might get easier. However, I’ve had a great time so far. It’s been (and still is) crazy hot outside (tomorrow it’s supposed to be 34C = 93F), and this weekend was a lot about surviving. But we did it in style though: drinking wine and eating cheese from Borough Market on the terrace Friday evening, strolling around Brixton and Clapham Saturday and going to a live gig in Hackney later on plus hanging out in the Common with Kate and Gillian with friends on Sunday. Stay tuned for more London, I promise to be a more frequent blogger from now on!

The most wonderful time of the year

Jag hade nästan glömt bort hur speciell den här tiden på året är, när allting äntligen slår ut, ljuset kommer tillbaka och livet med det. Man sitter där i början på april och tänker att det ska bli härligt, men HUR härligt är det liksom svårt att ta in. Livskvaliteten har ökat med ungefär 100 procent nu när vi dessutom snart är klara med c-uppsatsen och framtiden sakta men säkert börjar utkristallisera sig. “Skolavslutningstider” har alltid varit min bästa tid på året, så jag antar att det bara är att njuta.

Det bestämde jag mig i alla fall för att göra i lördags och tog med mig Hanna och Judith till Söderåsens nationalpark. Hur har jag missat att det finns en nationalpark 40 minuters kollektivtrafikresa bort? Varför har jag hängt runt i Lund när man kan gå i bokskogar, äta matsäck på klippor med fötterna dinglandes över kanten och se ut över mäktigare utsikter än vad man trodde fanns i Sveriges plattaste landskap (obs kanske inte sant, men har en stark känsla)? Vansinne.

Titta vad fint vi hade det! På kvällen var det Eurovision, ett event som på senare år verkligen hittat fram till mitt hjärta. Älskar Eurovision! Melodifestivalen ger jag inte mycket för, men Eurovision, ett så otroligt konstigt, härligt spektakel. I år firade jag genom att äta pizza och dricka sangria med Emma, My och Rebecca. En sån himla lyxlördag.

Translation: Summer has finally arrived in Skåne and I realize that I had almost forgotten how incredibly magical this season is. I mean, you know it’s going to be good, but exactly how good is almost impossible to imagine before the daylight comes back (sun’s up between 4am – 9.30pm atm) and the trees are blooming. Last Saturday we decided to embrace the weather change (even if it was more springlike than summer-y) and hike Söderåsen national park. But first, how could I possibly have missed that there’s a national park like 40 minutes from where I live? Madness. However, I found out and immediately felt an urge to go. So I did. I brought Hanna and Judith with me to walk in the beech forest, have lunch dangling our feet off a cliff ledge and gasping at the views. The best cure for thesis anxiety.

Sex dagar i London

Som ett försök till att vara en ambitiös bloggare packade jag med kameran i väskan och hoppade på tåget mot London. Där låg den sen kvar, precis hela veckan. Men jag passade på att fota lite extra med mobilen, så jag tycker vi tar en titt på vad vi gjorde ändå.

Jag landade tisdag morgon och mötte upp Marcus redan på flygplatsen, han hade firat Valborg i Uppsala och vi var nog båda rätt slitna efter en lång helg följt av en alldeles för tidig morgon. Av den anledningen, och för vi båda hade rätt mycket att göra på jobbet och i c-uppsatsdokumentet, gick dom första dagarna som i någon slags dimma. Jag lämnade knappt huset utan var mest inne och skrev analyssida efter analyssida och när Marcus äntligen kom hem hann vi knappt äta innan vi däckade framför någon serie jag redan glömt. Hugo jobbade så sent och gick så tidigt att jag inte ens såg honom förrän på torsdag kväll.

Då bytte jag äntligen den här (visserligen helt okej) köksfönsterutsikten mot insidan av La Bodega Negra där vi åt tacos och drack drinkar. Tips förresten om du får cravings på mexikanskt i London, det var många resor bättre än det jag smakat i stan hittills och pleasade till och med tre kräsna fd. Kalifornienbor.

Om det känns vårigt här i Skåne så var sommaren inte långt bort i London. Inte supervarmt, men så himla grönt! Älskar även att jag ännu en gång bor på gångavstånd till Clapham Common, min bästa park.
På fredagskvällen var vi inte i form för några större äventyr, så när Marcus kom hem tvingade jag ut honom på en liten promenad till Clapham för inhandling av plockmat och vin. Älskar den här gatan, här brukar det vara farmers market på lördagar och allmänt mys mest jämt.
IMG_5059.pngHär ser ni ännu en gång vilken ringrostig bloggare jag är, för på lördagen åkte vi nämligen till Peckham för att gå på loppis och jag tog inte en enda bild. Om jag hade gjort det hade ni fått sett hur vi inte hittade en enda grej på själva marknaden, strosade genom Peckham och pratade om att bli vuxen vilket slutade med att vi hamnade i East Dulwich där Marcus köpte ett bord av en gubbe som pratade om Dylan. Sen funkade inte mitt kort så jag kunde inte betala på bussen och vi fick gå tillbaka till tågstationen släpandes på det där bordet. När vi kom hem blev det ett väldigt liv på vår gata då det visade sig att det hänt en olycka vid tåget ca tjugo meter från vår terass, vilket givetvis var fruktansvärt och lite omskakande om jag ska vara ärlig. Vi stannade inomhus ett tag och jag passade på att prova denna goding från vårt numera (super)lokala bryggeri.

IMG_5082.pngNär saker och ting lugnat ner sig lite promenerade vi tillsammans med Hugo över bron till vår (också super)lokala pub, Duke of Edinburgh, för att möta upp Kate och Gillian.
IMG_5068.pngGillar det stället så himla mycket, och nu visade det sig att de dessutom har svingod mat i samarbete med White Men Can’t Jerk. Dröm.
Kvällen fortsatte på Effra Social där vi dansade till soul tills tröttheten tog över helt.

Dagen därpå gjorde jag ännu ett försök att styra upp min sommar (det gick ganska bra!) och promenerade sen över floden till Sea Containers till Marcus som jobbat hela dagen. Det var den varmaste dagen på hela veckan, solen sken och turister och Londonbor trängdes i kvällssolen. Tror det var där det slog mig att jag flyttar tillbaka till den här favvostaden om en månad och även om NorCalsaknaden fortfarande skaver i bröstet så kommer det bli så himla fint.

Men än har jag lite åtaganden kvar i Sverige, och som sig bör avslutades även den här vistelsen med söndagsmiddag på Nanban, där min ambition att bli stammis kvarstår. Tycker så mycket om att bo i Brixton. Och tack London för den här gången, det var kort men fint.

Translation: In an attempt to step up my blogging game I brought my camera with me to London. It didn’t really matter though, as I for some reason decided to leave it in my bag for the entire stay. However I was a little better at using my phone, so here’s some stuff we did during the six days I spent there.

Both Marcus and I arrived from Sweden early Tuesday and were so tired from celebrating Valborg and having way too much work and school stuff to do, so the first few days are kind of a blur. I didn’t even see Hugo until Thursday night when we had tacos and drinks at La Bodega Negra because he came home super late from work and left before we even woke up. Rough week on Hubert Grove. Because of that we spent Friday evening just strolling around Clapham, picking up wine and some cheese and stuff for dinner.

Saturday is a prime example of my no longer existing blogging skills. Marcus and I went to Peckham for a yard sale/flea market (content op!), but I didn’t take one single photo. If I would have, you would have seen us not buying a single thing at the market, wandering around Peckham talking about becoming an adult and ending up in East Dulwich where Marcus bought a side table from a guy that used Dylan as a part of his sales pitch. I then could have shown you (but probably wouldn’t have) how my contactless didn’t work on the bus and how we had to walk back to the overground carrying that, kind of big, table. When we got back we had beer from our local brewery, visited our local pub with Hugo, Kate and Gillian and danced to soul at Effra Social. Sunday was spent trying to figure out my summer (kind of succeeded) and saying goodbye to London with dinner at Nanban, as per usual (I’m not giving up my dream of becoming a regular). Thanks for this time London, you’ve been great as always.

Lördagstankar

Det är dagen innan Valborg och i studentområdet där jag bor är festen redan i full gång. Jag gick upp tjugo i sju för att knipa den enda tvättid som fanns kvar och nu ligger jag på sängen och hör olika grupper av människor härja utanför, när musiken tillfälligt sänks skär gälla skratt igenom luften. Det skulle ha regnat men nu lyser solen, och jag kommer på mig själv att bli glad för härjarnas skull. Om två timmar landar Sandra och Emma, vi ska dricka vit sangria och äga mest hela helgen. Sådan tur att tjejer är bäst, speciellt mina. Och på tisdag åker jag till London och får äntligen pussas igen, det känns som en evighet sedan. Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig med att få träffas ofta. Från att ha gått flera månader på olika håll till att tycka att fyra veckor är outhärdligt. Tur att vi snart inte behöver vara isär alls längre. Måste verkligen sova lite om jag ska orka den här helgen.

IMG_4886.JPG

Translation: Letting my mind wander on a Saturday afternoon.

When the sky drops all those feathers, and when the birds sing in the morning

Det är så fint att ni är några tappra som fortfarande kikar in här, trots att jag inte har skrivit på nästan två månader (!). Sedan dess har livet mest bestått av c-uppsats, c-uppsats och massor av jobbsökande. Jag har köpt gymkort, varit i London, Stockholm, Köpenhamn och Örebro, två av mina växter har fått nya skott och de andra två har dött. Det är sista terminen på universitetet och det har verkligen märkts. Även om det absolut inte har lugnat ner sig börjar det äntligen klia i fingrarna av tanken på att dela med mig lite mer till er. Nu när det inte längre är mörkt när man vaknar och träden faktiskt börjat blomma, när det bara är drygt en månad tills jag lämnar Lund för nya äventyr i ett annat land.

Men när man inte har bloggat på så länge är det nästan svårt att veta var man ska börja, det finns ju massor att berätta men vi kan ju inte bara titta bakåt hela tiden. Vi får väl ta det lite som det kommer. Jag vill mest säga hej, nu är jag här igen, hoppas ni vill fortsätta läsa.
IMG_4468.JPG

Translation: Checking my stats and discovering that some of you guys are still here after almost two (!) months of silence makes me heart warm. These two months have been mostly thesis, thesis, thesis and stressing about what will happen after graduation. I’m not calm yet (someone please give me a job?), but excited to start sharing things with you again. I don’t really know where to start, the past two months I’ve been back and forth to London, Stockholm, Copenhagen and Örebro, had my family visiting and a bunch of other stuff. I guess we’ll figure it out along the way. I just wanted to say hi, I’m back, hope you want to continue popping in here now and then.

Fem år och shotbrickor

Nu har jag hamnat sådär långt efter igen, för det jag snart ska berätta hände för drygt en månad sen. Men bättre sent än aldrig, så vi kikar på en Köpehamnshelg. Den började egentligen med att Marcus och jag bestämde oss för att det minsann var dags att fira vår årsdag en gång för alla. Eftersom han flyttade till andra sidan jorden strax innan vi varit tillsammans ett år och vi på något sätt lyckats vara på olika ställen den 31 januari varenda år sedan dess har vi aldrig gjort det innan. Jag tycker nog egentligen inte att det är en jättestor sak, men man ska ta varje chans att fira och det är ju inte varje år man varit tillsammans ett halvt decennium. Eftersom vi även detta år skulle spendera 31 januari på olika ställen bokade vi hotell och bord fredagen innan, för annars kanske det skulle dröja ett helt decennium innan vi skålar för oss ordentligt.

Vi promenerade vad som blivit vår runda: in och ut ur affärer längs Ströget till Hay House och en liten bit till, sen över Dronning Louises bro mot Nørrebro för vad som blev öl på Mikkeller.


Ganska fint ändå. Sen lämnade jag obloggigt nog kameran hemma när vi efter lite bubbel på hotellrummet gick mot Condesa för att äta sjukt otippat god mexikansk mat. Snobbigt nog kan jag dra mig lite från att beställa det här eftersom man blir så bortskämt efter att ha spenderat massor av tid i Kalifornien (för att inte tala om Texas…), men Condesa alltså. Vilken skräll. Så gott. Sen gick vi tillbaka till hotellet och jag försökte tänka bort att jag ändå var lite ledsen.


För dagen därpå såg det nämligen ut så här, en syn som jag sett ungefär tio gånger för mycket. Marcus (och Kate) hade fått frilansjobb på en byrå i London och det var dags att flytta igen. Nu vet vi att det blev betydligt längre än fyra veckor och mer stabilt än frilans, vilket ju är svinkul. Men att säga hejdå suger alltid lika mycket. Som tur var skulle jag snart göra något annat roligt, efter lunch på Joe & the Juice där jag beställde på engelska eftersom alla danskar hittills bytt språk så fort jag försökt på svenska och jag redan blir så osäker så fort jag går in där. Önskar att jag slapp men klarar mig inte riktigt utan deras avo shake.


Sen mötte jag upp Eve och hennes vänner på huvudbangården och tog sikte på Christiania. Om det låter lite oklart så kan jag meddela att hon hade fyllt år och bjudit ett helt gäng till Köpenhamn för ett riktigt heldagsfirande. De flesta hade inte varit i Christiania så vi gick dit och kikade. Jag tycker jättemycket om att promenera runt där, när man kommer bort från Pusher Street känns det plötsligt som att man är ute på landet fast man är mitt i stan.

Sen tyckte vi ändå att klockan var tillräckligt mycket för öl, så vi tog sikte på första mötesplatsen för folk som skulle sluta upp, en riktig sunkbar (men en bra sådan!) på en tvärgata till Ströget.


Folk började droppa in och jag fick krama på massor av gamla klassisar jag inte träffat på nästan två år. Så fint ju :´). Till slut var vi så många att några fick flytta upp i de upphöjda (?) båsen lite längre bort. Hej hej!

När vi blev hungriga styrde vi stegen mot Cph Street Food på Papirøn. ÄLSKAR det stället. Ni ska få se mer varför senare eftersom jag var där med familjen bara förra veckan och tog mer bilder. En kort spaning bara: visst är hot sauce nästa hipsterkillgrej? Eller det kanske redan är över? När både surdegen och hantverksölen normaliserats är olika starka såser det man ska snöa in på. Vi hittade i alla fall massor (från olika craft brewerys såklart).


Mätta och glada (på colombiansk mat för min del) gick vi vidare mot någon liten bar på väg mot Köttbyn. Den gjorde inget bestående intryck men hade öl och plats för alla vid samma bord, så jag var nöjd.


Man måste ju inkludera även dom som inte kunde komma, det är sen gammalt.


Efter den anonyma baren var vi några tappra som fortsatte mot Jolene, där det blev dans, dans, dans (och shots tydligen) innan vi upptäckte att klockan var halv tre och att det var dags att gå om man ville vara i Lund innan fyra.


Den här tanten är inte van att vara uppe så sent så jag var trötthetens mamma dagen efter, men det var det allt värt. Tur att man har så fina vänner.

Translation: A month ago I spent a weekend in Copenhagen. First with Marcus, celebrating our fifth anniversary and when he left for London with a bunch of friends for Eve’s birthday. I was kind of a wreck from lack of sleep on Sunday, but had so much fun.