Sex dagar i London

Som ett försök till att vara en ambitiös bloggare packade jag med kameran i väskan och hoppade på tåget mot London. Där låg den sen kvar, precis hela veckan. Men jag passade på att fota lite extra med mobilen, så jag tycker vi tar en titt på vad vi gjorde ändå.

Jag landade tisdag morgon och mötte upp Marcus redan på flygplatsen, han hade firat Valborg i Uppsala och vi var nog båda rätt slitna efter en lång helg följt av en alldeles för tidig morgon. Av den anledningen, och för vi båda hade rätt mycket att göra på jobbet och i c-uppsatsdokumentet, gick dom första dagarna som i någon slags dimma. Jag lämnade knappt huset utan var mest inne och skrev analyssida efter analyssida och när Marcus äntligen kom hem hann vi knappt äta innan vi däckade framför någon serie jag redan glömt. Hugo jobbade så sent och gick så tidigt att jag inte ens såg honom förrän på torsdag kväll.

Då bytte jag äntligen den här (visserligen helt okej) köksfönsterutsikten mot insidan av La Bodega Negra där vi åt tacos och drack drinkar. Tips förresten om du får cravings på mexikanskt i London, det var många resor bättre än det jag smakat i stan hittills och pleasade till och med tre kräsna fd. Kalifornienbor.

Om det känns vårigt här i Skåne så var sommaren inte långt bort i London. Inte supervarmt, men så himla grönt! Älskar även att jag ännu en gång bor på gångavstånd till Clapham Common, min bästa park.
På fredagskvällen var vi inte i form för några större äventyr, så när Marcus kom hem tvingade jag ut honom på en liten promenad till Clapham för inhandling av plockmat och vin. Älskar den här gatan, här brukar det vara farmers market på lördagar och allmänt mys mest jämt.
IMG_5059.pngHär ser ni ännu en gång vilken ringrostig bloggare jag är, för på lördagen åkte vi nämligen till Peckham för att gå på loppis och jag tog inte en enda bild. Om jag hade gjort det hade ni fått sett hur vi inte hittade en enda grej på själva marknaden, strosade genom Peckham och pratade om att bli vuxen vilket slutade med att vi hamnade i East Dulwich där Marcus köpte ett bord av en gubbe som pratade om Dylan. Sen funkade inte mitt kort så jag kunde inte betala på bussen och vi fick gå tillbaka till tågstationen släpandes på det där bordet. När vi kom hem blev det ett väldigt liv på vår gata då det visade sig att det hänt en olycka vid tåget ca tjugo meter från vår terass, vilket givetvis var fruktansvärt och lite omskakande om jag ska vara ärlig. Vi stannade inomhus ett tag och jag passade på att prova denna goding från vårt numera (super)lokala bryggeri.

IMG_5082.pngNär saker och ting lugnat ner sig lite promenerade vi tillsammans med Hugo över bron till vår (också super)lokala pub, Duke of Edinburgh, för att möta upp Kate och Gillian.
IMG_5068.pngGillar det stället så himla mycket, och nu visade det sig att de dessutom har svingod mat i samarbete med White Men Can’t Jerk. Dröm.
Kvällen fortsatte på Effra Social där vi dansade till soul tills tröttheten tog över helt.

Dagen därpå gjorde jag ännu ett försök att styra upp min sommar (det gick ganska bra!) och promenerade sen över floden till Sea Containers till Marcus som jobbat hela dagen. Det var den varmaste dagen på hela veckan, solen sken och turister och Londonbor trängdes i kvällssolen. Tror det var där det slog mig att jag flyttar tillbaka till den här favvostaden om en månad och även om NorCalsaknaden fortfarande skaver i bröstet så kommer det bli så himla fint.

Men än har jag lite åtaganden kvar i Sverige, och som sig bör avslutades även den här vistelsen med söndagsmiddag på Nanban, där min ambition att bli stammis kvarstår. Tycker så mycket om att bo i Brixton. Och tack London för den här gången, det var kort men fint.

Translation: In an attempt to step up my blogging game I brought my camera with me to London. It didn’t really matter though, as I for some reason decided to leave it in my bag for the entire stay. However I was a little better at using my phone, so here’s some stuff we did during the six days I spent there.

Both Marcus and I arrived from Sweden early Tuesday and were so tired from celebrating Valborg and having way too much work and school stuff to do, so the first few days are kind of a blur. I didn’t even see Hugo until Thursday night when we had tacos and drinks at La Bodega Negra because he came home super late from work and left before we even woke up. Rough week on Hubert Grove. Because of that we spent Friday evening just strolling around Clapham, picking up wine and some cheese and stuff for dinner.

Saturday is a prime example of my no longer existing blogging skills. Marcus and I went to Peckham for a yard sale/flea market (content op!), but I didn’t take one single photo. If I would have, you would have seen us not buying a single thing at the market, wandering around Peckham talking about becoming an adult and ending up in East Dulwich where Marcus bought a side table from a guy that used Dylan as a part of his sales pitch. I then could have shown you (but probably wouldn’t have) how my contactless didn’t work on the bus and how we had to walk back to the overground carrying that, kind of big, table. When we got back we had beer from our local brewery, visited our local pub with Hugo, Kate and Gillian and danced to soul at Effra Social. Sunday was spent trying to figure out my summer (kind of succeeded) and saying goodbye to London with dinner at Nanban, as per usual (I’m not giving up my dream of becoming a regular). Thanks for this time London, you’ve been great as always.

Lördagstankar

Det är dagen innan Valborg och i studentområdet där jag bor är festen redan i full gång. Jag gick upp tjugo i sju för att knipa den enda tvättid som fanns kvar och nu ligger jag på sängen och hör olika grupper av människor härja utanför, när musiken tillfälligt sänks skär gälla skratt igenom luften. Det skulle ha regnat men nu lyser solen, och jag kommer på mig själv att bli glad för härjarnas skull. Om två timmar landar Sandra och Emma, vi ska dricka vit sangria och äga mest hela helgen. Sådan tur att tjejer är bäst, speciellt mina. Och på tisdag åker jag till London och får äntligen pussas igen, det känns som en evighet sedan. Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig med att få träffas ofta. Från att ha gått flera månader på olika håll till att tycka att fyra veckor är outhärdligt. Tur att vi snart inte behöver vara isär alls längre. Måste verkligen sova lite om jag ska orka den här helgen.

IMG_4886.JPG

Translation: Letting my mind wander on a Saturday afternoon.

When the sky drops all those feathers, and when the birds sing in the morning

Det är så fint att ni är några tappra som fortfarande kikar in här, trots att jag inte har skrivit på nästan två månader (!). Sedan dess har livet mest bestått av c-uppsats, c-uppsats och massor av jobbsökande. Jag har köpt gymkort, varit i London, Stockholm, Köpenhamn och Örebro, två av mina växter har fått nya skott och de andra två har dött. Det är sista terminen på universitetet och det har verkligen märkts. Även om det absolut inte har lugnat ner sig börjar det äntligen klia i fingrarna av tanken på att dela med mig lite mer till er. Nu när det inte längre är mörkt när man vaknar och träden faktiskt börjat blomma, när det bara är drygt en månad tills jag lämnar Lund för nya äventyr i ett annat land.

Men när man inte har bloggat på så länge är det nästan svårt att veta var man ska börja, det finns ju massor att berätta men vi kan ju inte bara titta bakåt hela tiden. Vi får väl ta det lite som det kommer. Jag vill mest säga hej, nu är jag här igen, hoppas ni vill fortsätta läsa.
IMG_4468.JPG

Translation: Checking my stats and discovering that some of you guys are still here after almost two (!) months of silence makes me heart warm. These two months have been mostly thesis, thesis, thesis and stressing about what will happen after graduation. I’m not calm yet (someone please give me a job?), but excited to start sharing things with you again. I don’t really know where to start, the past two months I’ve been back and forth to London, Stockholm, Copenhagen and Örebro, had my family visiting and a bunch of other stuff. I guess we’ll figure it out along the way. I just wanted to say hi, I’m back, hope you want to continue popping in here now and then.

Det blir söndag i London också

För några veckor sedan var jag ju i London som ni vet, så jag tycker vi tar och tittar på hur det såg ut under söndagen. Vi började dagen med lax och avokadomackor och På Spåret i sängen men till slut var klockan så mycket att det knappt skulle bli någon dag kvar om vi inte skärpte till oss. Så då gjorde vi det. Vi fortsatte på vårt mission att ta oss bort från öst och hamnade i Notting Hill där man kan strosa bland antikviteter, peka på hus man vill bo i och äta semla på Fabrique, bland annat. Så vi gjorde det också. Via Little Venice hamnade vi inne i stan igen och bläddrade i böcker på Marylebone High Street, åt nudlar på Wagamama och uppskattade hur britterna hittat ett nytt användningsområde för de ikoniska telefonkioskerna. När vi satte oss på bussen hem var tanken att se La La Land på Hackney Picturehouse (Marcus hade redan sett den men den var “så mysig” att han hade noll problem att se om) men vi hamnade hemma med glass och Tallulah på Netflix istället. Jag var supernere och på gränsen till katastrofgråt mest hela tiden, så det var nog bäst. Fy fan vad jag hatar distans ändå.

Translation: A few weeks ago I was in London as we all know by now, so let’s take a look at how our Sunday played out. We started the day by being super lazy in bed with lox&avo sandwiches and a Swedish geography game show (which I love but am probably not the target audience for). After spending way too many hours doing nothing we realized that the day was kind of slipping through our fingers, so we walked to London Fields Station and headed west. In Notting Hill we looked at antiques and had cinnamon buns and my favorite pastry of all times, semla, at Fabrique on Portobello Road. On our way back east we walked through Little Venice and Marylebone High Street where we flickered through books at Daunt Books and had noodles at Wagamama. The plan was to see La La Land at Hackney Picturehouse, but we ended up in bed with ice cream and Tallulah on Netflix instead. I was kind of a wreck and on the verge of becoming a bawling meltdown of a human so I guess it was for the good. Long distance can be tough sometimes you guys.

 

Sounds of the trail

Jag är inget stort fan av #liveauthentic-poster på Instagram, men har nog aldrig varit så nära att använda det gamla John Muir-citatet “the mountains are calling and I must go” som idag. Det har varit påtagligt ända sedan jag flyttade ner till Skåne igen, för hur vackert det än är här i juni kan vi väl alla komma överens om att sydligaste Sverige på vintern suger? Det är platt, dimmigt och gråbrunt, med noll snö och ens en upphöjning så långt ögat kan nå. Jag längtar efter Mount Tam, Kilsbergen, Clouds Rest, Desolation Wilderness, Orsaskogarna. Karga fjäll, lummiga skogar, snöklädda vidder.

Sedan drygt ett år har jag varit fast besluten att jag någon gång i livet ska klara hela Pacific Crest Trail, från 4,265 kilometer mexikanska gränsen till Kanada. Men det blir inte det här året, så under tiden drömmer jag mig bort med diverse media för att dämpa hikesuget, även om det snarare har motsatt effekt. Min nyaste upptäckt, podden Sounds of the trail följer två tjejer som gör PTC och respektive Appalachian Trail och rapporterar från vägen. Det känns lite, lite som att vara där ute med dem, och om inte annat som en väldigt bra förberedelse för att få förståelse för vad det faktiskt innebär att bara gå och gå och gå i drygt fem månader.

Translation: I’m not the biggest fan of #liveauthentic posts, but I don’t think I’ve ever been this close to using the old John Muir quote “the mountains are calling and I must go”. Ever since I moved down to the very south of Sweden I’ve been craving mountain air, lakes, snow. Here it’s just greyish, foggy and flat. My heart aches with longing for Mount Tam, Clouds Rest, Desolation Wilderness, the mountain range outside my hometown.

Basically the only thing on my bucket list is to thru-hike the PCT, but it won’t happen this year. Until it does, I listen to Sounds of the trail (a podcast that follows two thru-hikers on the PCT and the AT respectively) in an attempt to still my urge. It’s not working at all, but I think you should listen to it anyway if you like outdoorsy stuff or are simply interested in why people would come up with the idea to walk every day for five months straight.

2017 > 2016

Idag är det allra sista dagen i januari 2017. Tack och lov. Denna evighetslånga månad som i år innehållit ännu mer otyg än vanligtvis. Nu får vi äntligen vända blad i kalendern, solen börjar värma så smått (i alla fall här i söder), vårplaner utkristallisera sig. Jag antar att ni nästan glömt vid det här laget, men för bara några veckor sedan firade vi in det nya året med framtidsförhoppningar och pepp.

Jag spenderade kvällen hemma hos Lisa och Martin tillsammans med en hel hög med gamla och nyare vänner, en gigantisk plockmatsbuffé som aldrig tog slut, ett svinsvårt musikquiz, fyrverkerier på balkongen med blöta strumpor och massor av dans till nittiotalsljuseffekter i vardagsrummet. Att fotografera inomhus i december (på kvällen, med bubbel i kroppen) är inte så värst tacksamt, men ni får stå ut.

Translation: Even though it feels like ages ago, it’s just four weeks since we wished each other a better year then the last on Lisa and Martin’s balcony while trying to catch at least one firework on camera. Apart from that, my NYE consisted of stuffing my face with loads of finger food, drinking champagne while dancing in lighting that felt like it belonged in the 90’s and failing miserably at humming some song I’ve never heard before infront of the entire party crowd. It was great. I do apologize for the quality of these photos, but just try to snap great shots at night in December in Sweden while tipsy on sparkling. That’s what I thought.

Äta och dricka i London

Nu är jag nedflyttad till de södra delarna av landet för att göra min (förhoppningsvis) allra sista termin innan jag har examensbeviset i handen. Det känns bra, men lite märkligt att gå i en klass där jag inte känner någon, men de känner alla varandra sedan flera år. Eftersom vi bara har föreläsningar några gånger i veckan och dåligt med grupparbeten finns det inte så många tillfällen att lära känna folk, men det kommer väl gå bättre vad det lider.

Hittills har jag inte dokumenterat så mycket av vardagen här, eftersom den mest bestått i att få i ordning i lägenheten, införskaffa kurslitteratur, tågpendla och försöka att inte avlida av trötthet, så istället kan vi ta en titt på de få mobilbilder som finns från när vi hängde i London och scoutade framtida bostadsområden, gick på intervjuer och drack öl medan engelsmännen spydde i handfatet på pubtoaletten.

(Inser att den sista grejen låter lite märklig men den är i högsta grad sann)

unnamed1 2.jpgI mitt nya favoritområde Brixton åt vi lunch på Nanban. Jag tog en ramen som frälste även mig från min tidigare något skeptiska syn på denna hypade maträtt. Drömmer fortfarande om den mäktiga chili/sesambuljongen med zuccini, aubergine och parmesan(!). unnamed2 2.jpgSamma kväll ramlade vi in på Bar Kick i Shoreditch där vi drack fläderdrinkar och faschinerades av exakt hur full man kan vara i London klockan nio (ganska rejält visade det sig).unnamed3 2.jpgDagen därpå startade vi dagen på Grounded i Whitechapel, jag med Eggs Royale och ingefärsjuice, innan vi promenerade norrut för att spana in Hackney, Dalston och Clapton innan kvällen (och resan) avslutades på Dishoom med Kate och hennes kompis Ger.

Tydligen så tog jag bara bilder på mat, men det är ju också bland det bästa, så det kanske inte gör så mycket. Hörs snart!

Translation:  I’ve moved, again. This time to a tiny city situated in the very south of Sweden. It’s very old (founded about 990) , packed with students (85 000 inhabitants / 48 000 at the university) and really nice. I haven’t documented that much just yet since I’m trying to adjust to proper, traditional lectures and a bunch of strangers that have known each other for years, but I guess things will work out fine eventually. In the meantime, let’s have a look at stuff I ate and drank in London. Crazy delicious ramen at Nanban, elderflower drinks at Bar Kick while watching people being waaaay to drunk at 9pm, and Eggs Royale at Grounded for brunch. Can’t wait to go back.

Just nu och i fortsättningen

Hej gullon.

I skrivande stund sitter jag drygt 7000 meter upp i luften någonstans över Engelska kanalen. Marcus och jag är på väg till London för att gå på intervjuer (han), ha semester (jag) och leta lägenhet med Hugo. Det blir en spännande vår det här förstår ni, för även om jag mestadels kommer att slita mitt hår över uppsats i min lilla studentetta i Lund kommer det även (förhoppningsvis) finnas ett annat hem som är lika mycket mitt. I Hackney, Clapton, Brixton eller någon annanstans, en dörr som jag har nyckel till och en säng som är bäddad med mina lakan. Marcus söker nämligen jobb här, och när C-uppsatsen är inlämnad och godkänd styr även jag min kosa över Nordsjön. Sist jag bodde i London hade jag precis sprungit ut från Risbergska viftandes frenetiskt med min vita mössa, flyttade in hos en (till en början) främmande familj och spenderade helgerna på diverse pubar och svettiga dansgolv. Det blir nog lite annorlunda den här gången, på ett bra sätt. Hur är svårt att säga än så länge, men än så länge känns det mest bara peppigt och spännande.  

Translation: While writing this I’m about 23 500 feet up in the air, somewhere over the English canal. We’re on our way to London, Marcus and I. I haven’t told you guys yet, but exciting times lie ahead. Because even though my spring mostly will consist of obsessing over my bachelor thesis in my tiny studio in Lund there will be another place to call home as well. In Hackney, Brixton, Clapton or somewhere else. Marcus is in the midst of interviewing for a bunch of different agencies here and my plan is to join after graduation in June. Even though it will be different from the last time I lived here (when I was 19, worked as a live-in au pair and spent the weekends on various dance floors) I’m so very, very excited. Bjussar på den enda Londonbilden jag har på mobilen, från bästa Borough Market. 

Fyra gånger jag var utomhus

Det kan man inte tro idag, när suttit hela dagen i pyjamas framför avsnitt efter avsnitt av Unga Föräldrar (<3), men som ni vet vid det här laget så älskar jag friluftsliv i allmänhet och att vara ute i skogen i synnerlighet. Jag gillar det så mycket att det är den första och faktiskt i princip enda anledningen att jag i denna stund sitter och googlar körkortskurser. Det är nämligen inte så himla lätt att ta sig ut i naturen utan att kunna köra, men några gånger den här hösten har jag lyckats flörta till mig en vän (eller släkting) med bil och kunnat ta mig ut. Lite så här har det sett ut:

Bergslagsleden etapp 8 – Mogetorp till Blankhult

Dovrasjödalen

Skärmarboda

Blankhult runt via Skrikarboda

Nu längtar jag mest tills snön kommer tillbaka så man kan åka skidor igen.

Translation: Four hikes I’ve done this fall. Right now I’m just wishing for the snow to come back so that I can get my skis out.

Senaste tiden på Instagram

Processed with VSCOcam with f2 presetEn lite random men väldigt drömmig utsikt från vardagsrumsfönstret kan ju pigga upp den sketnaste tisdag.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Även Oslo var ganska drömmigt när jag och Sandra promenerade längs Aker brygge innan jag tog tåget hem mot Sverige igen efter att ha hälsat på henne, Therese och Emma i Jessheim.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Utanför Kumla ligger Kvarntorpshögen, en hög med restskiffer från oljeutvinning under andra världskriget. Numera leder en 427 steg lång trappa upp till den gräsbeklädda toppen där du kan kika på konstverk och en ganska maxad utsikt över Närkeslätten.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Och sen kom snön och även höstlovet för skolbarnen. Erik var hemma tillsammans med sin tjej Johanna och tillsammans med Simon åkte vi upp till Skärmarboda. Kikade på konstiga tallar, utforskade stora sprickgrottor och kastade snöboll.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Sandra kom hem och vi åkte upp till Blankhult för lite andningspaus. Det var kallt och snöigt men så härligt.
Processed with VSCOcam with f2 preset
Imorgon spelar min kör in julotta för SVT och i måndags övade vi i kyrkan (som för övrigt är den bästa jag vet). Är ganska glad att det spelas in i förväg så man inte behöver hanka sig upp mitt i natten efter julafton för att sjunga. Så pepp!

Translation: Some things I’ve posted on Instagram lately. Amazing views from Blankhult, Kvarntorpshögen and my living room window, snowball fights with Erik and Johanna and the altar at the church where we’re recording for national television on Saturday.