Längtan till Louisiana

För drygt ett år sedan lämnade vi Louisiana efter fem dagar i och omkring New Orleans. Det har alltid varit den plats i USA som jag helst velat åka till och, i brist på bättre ord, visade det sig vara precis lika magiskt som jag föreställt mig. Så pass magiskt att jag sedan dess längtat tillbaka minst två gånger i veckan. I över ett år. Speciellt den här tiden på året, när bara man halkar runt i slask som aldrig tar slut. Det finns en stor chans att nästa USA-resa inte går till min gamla hemstad utan istället till shrimp po-boys, jazz, alligatorer, Mardi Gras indians, tropiska vindar från Mexikanska golfen, go-cups, bayous, parader och en helt oemotståndlig blanding av cajun, creole, Södern och Karibien.

Translation: Ever since we left Louisiana a year ago I’ve been dying to go back. Don’t know how I’ll be able to live my life without shrip po-boys, the tropical breeze from the Mississippi river, go-cups and the occasional parade.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s