Gone swampin’

Andra dagen i New Orleans bestämde vi oss för att lämna stan och utforska lite mer av Louisiana. Efter att ha gåsprungit längs hela Esplanad Avenue pga ständig tidsoptimism blev vi upplockade av en busschaufför som pratade så mycket louisianadialekt att jag inte fattade någonting. Efter att ha hämtat några fler som också skulle ut på äventyr begav vi oss mot första stoppet för dagen – Manchacträsket.DSC08440Så sjukt att vi bor i ett (i för sig enormt) land där det finns alligatorer? DSC03226Träskmiljön var så häftig, vi blev guidade av en man som bott i träsken hela sitt liv och kunde så otroligt mycket om alla träd, buskar, fåglar och djur. Satt som en liten svamp och sög i mig allt vad han sa.DSC03210Vi hann inte så långt innan vi såg den första alligatorn, en liten en på kanske 40 cm, och sedan poppade de upp lite här och var, alla i ungefär samma storlek. Men så plötsligt ropade någon till och alla sprang till ena sidan båten. Då hade de fått syn på den här bjässen, 21 år gammal var hon tydligen enligt vår guide. DSC03214Solen sken och det var faktiskt riktigt varmt för att vara i början på januari.DSC03231Kapten Allen hade under hela resan pratat om den alligator han haft hemma i några år eftersom hon inte klarat sig ute i det fria, och så plötsligt vände han sig om och lyfte på filtarna som låg över en låda och plockade upp Allie. Så sjukt? Hade ingen aning om att hon var på båten.DSC08482Alla fick hålla och jag vet inte om jag någonsin sett Marcus med en sådan öm blick. Kolla, det ser ju ut som han håller en bebis eller kaninunge eller så?DSC08463Vi åkte förbi en begravningsplats, och kaptenen berättade om byn Frenier som drabbades hårt av en orkan år 1915 där alla utom fem personer dog. Hela byn är begravd här, på den kyrkogård som blivit av träsket där de bodde, alla utom Julia Brown. Enligt legenden var hon en voodoprästinna som bodde i byn, men är nu begravd några meter bort, utanför staketet som markerar gravplatsen. Julia var välbärgad och väl omtyckt, men brukade sitta på sin trapp och sjunga “the day I die, I’m gonna take Frenier with me”. Hon dog kvällen innan stormen kom och blåste med sig hela byn. Makes you think huh?DSC08484.JPGEfter någon timme åkte vi tillbaka mot bussen och gjorde oss redo för nästa utflyktsmål, Oak Alley Plantation. Men för att det här inlägget inte ska bli alldeles för långt får det bli en egen post.

Translation: The second day in NOLA we decided to leave the city in order to explore some more of Louisiana. First we headed to the Manchac Swamp where we were guided by the awesome Captain Allen and got to know more about the inhabitants of the swamp and about the town of Frenier that completely disappeared during a black storm in 1915. After a few hours we were bussed to Oak Alley Plantation, but if I would tell you all about that now this post would be the longest ever, so we’ll save that for later.

 

Advertisements

2 thoughts on “Gone swampin’

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s