Månlandskap, frossa och snöflingor

Andra dagen i Tahoe vaknade vi upp i det hyrda rummet ovanför garaget, plockade snabbt ihop våra grejer och satte sikte mot Safeway. Vi hade nämligen bestämt att vandra en bit söderut vilket betydde att vi inte skulle åka in i samhället igen, och varken frukost eller färdkost är något man kan slarva med.
DSC07556
Hejdå sjön och hallå bergen!
DSC07566
Fast det blev faktiskt en hel del sjöar ändå, även om ingen var i närheten så stor som Tahoe. Vi startade nämligen vår vandring här, vid Echo Lake.
DSC07565
Vi skulle verkligen ut i den riktiga vildmarken, så då måste man anmäla vart man ska och vilka leder man tänkt gå. Vi fyllde i noga…
DSC07570
“The wilderness”, mäktigt ändå.
DSC07580
Det här var första riktiga utsikten och man smällde nästan av lite för att det var så härligt. Det var ganska mycket kallare den här dagen vilket kändes skönt, för min del hade det gärna fått vara ännu bitigare så att man riktigt känner att man lever.
DSC07595
Här var det inga mjuka skogsstigar som i Marin, bara sten så långt ögat nådde.
DSC07589
Så pass glad att vi klarat av både Upper och Lower Echo Lake.
DSC07603
Vi avvek lite från leden (som faktiskt var PCT, den hon hajkar i filmen Wild, det tyckte jag var coolt) och kollade in en annan sjö som jag tyvärr har glömt namnet på.
DSC07597
Allt såg så likadant ut och leden verkade liksom försvinna ibland mellan all sten, så någon hade varit smart nog att visa vägen med små stenhögar. Tur för oss.
DSC07631
Efter att ha gått igenom ett skogslandskap som direkt förde tankarna till Sverige och fick oss båda att bli lite sakniga började vi närma oss målet, Lake Aloha.
DSC07611
Tjocka moln vällde in över bergskammarna och det började bli riktigt kyligt.
DSC07618
Sen kom vi fram till sjön, som visade sig vara mindre sjö och mer månlandskap.
DSC07623
Dessutom låg den på över 2400 meters höjd vilket i sig var mäktigt, det är nog det högsta jag varit ovanför havet vid närmare eftertanke.
DSC07629
Här var det ganska kallt, men fortfarande mysigt.
DSC07636
När vi kommit en bit på vägen tillbaka började det snöa, till allas stora glädje. Så himla mysigt efter månader av sommar (jag vet att det låter douchigt men det är sant). Vi stannade en stund och gladdes åt de små singlande flingorna innan det var dags att gå vidare. Det här blev det sista kortet jag tog på vandringen, för sen ökade snöfallet och övergick efter ett tag i iskallt spöregn. Det, kombinerat med starka vindar och brist på regnjacka gjorde tillbakavandringen till något mindre behaglig än vägen dit. Det tog mig utan att överdriva tre timmar i bilen med ACn på högsta värme innan jag blev varm. Rookie mistake att inte alltid ta med sig regnjacka om det finns den minsta risk för regn, men sådana ska väl alla göra antar jag.
DSC07640
Trots frossbrytningar var det mysigt att köra hem genom regnrusket och när vi närmade oss Bay Area hade himlen blivit klar och temperaturen ökat markant. Då kändes det ändå skönt att vara hemma igen.

Tack för den här gången Tahoe, jag kommer tillbaka snart!

Translation: The second day in Tahoe we decided to hike Desolation Wilderness, Echo lake – Aloha Lake and back. It turned out to be one of the most beautiful places I’ve ever been to. But when the wind changed and the snow turned to pouring rain it wasn’t really a pleasant hike anymore and it took me three hours in the car to get warm again (no joke). It was still worth it tho, I love feeling the wind in my face even if it’s a cold one.

Thank you for a great weekend Tahoe, I will be back soon!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s