Mer berg, okända tåg och ceviche.

Efter en veckas uppehåll var det i lördags äntligen dags att ge sig ut igen, vi var så himla peppade på mer hiking. Det är helt sjukt vad det är beroendeframkallande, nu vill jag nästan inte göra någonting annat någonsin. Hade du frågat mig för tre månader sedan hade jag aldrig gissat att detta skulle hända. Hur som helst, nu har det hänt och vi är fast.

I lördags begav vi oss således ännu en gång över Golden Gate och hoppade på Marin County-bussen (hyser så mycket kärlek till det bussbolaget, men det får ni höra om en annan gång). Vi hade bestämt oss för att bestiga den högsta toppen på Mt Tamalpais och hoppade av bussen vid Bootjack Campground för att bespara oss den första klättringen.
DSC07329
Det kändes nästan lite nostalgiskt för Bootjack var dit vi gick på vår allra första hajk här, den som fick oss att inse hur härligt det är med vandringar. Lite “sist vi var här var vi färska och visste inte mycket, men nu har vi lärt oss”-om ni fattar.
DSC07331
Redan i början av vandringen kunde man se ner till havet vid Muir Beach.
DSC07353
Efter att ha gått i en ganska platt skog började det plötsligt gå uppför och mitt humör sjönk. Det är samma sak varenda gång vi hajkar, jag blir irriterad, sur och tycker bara att det är superjobbigt när det blir brant, men efteråt är det så himla värt det ändå på något sätt.
DSC07346
Typ när man vänder sig om och denna vy uppenbarar sig (ser ni San Francisco?).
DSC07365
Eller när man kommer runt ett hörn och ser denna.
DSC07357
Men här hade jag inte sett det än…
DSC07372
Precis innan vi nådde toppen kom vi till ett litet litet museum/informationshus och en man som berättade att man förr i tiden kunde ta tåg+bergsvagn hela vägen upp på Mount Tam, där det fanns restaurang/pub/hotell. Där roade sig de rika SF-borna på helgerna och tog sedan tåget hem igen. Vilken dröm ju, önskar att den fanns kvar!
DSC07370
I det lilla huset fanns det även en gästbok, där vi hittade någon från Örebro! Vad är oddsen liksom?
DSC07375
Sen kämpade vi den sista halvmilen (mile alltså, inte mil) upp till toppen där det visade sig vara fullt av människor. Blev nästan lite besviken, vägen dit var liksom mycket finare än själva målet. Det går väl inte riktigt att jämföra med Mt Diablo dock, som är ganska mycket högre och mäktigare.
DSC07376
På tal om Diablo så kunde man faktiskt se hela vägen dit. Hej hej!
DSC07377
Vi stannade en sväng på toppen och åt luffargodis i alla fall. Försökte även ta en selfie men det gick sådär, som ni kan se.
DSC07381
Sen fortsatte vi nedåt, men på en annan trail än där vi kom upp.
DSC07386
Ganska snart kom vi till West Point Inn, där man kan hyra små stugor och äta pannkaksfrukost på somrarna. Väldigt idylliskt.
DSC07389
Efter ytterligare en bit kom vi fram till Mountain Theatre, som visade sig vara en amfiteater där man såg hela vägen in till stan. Måste komma ihåg att kolla upp om de någonsin spelar teater där.
DSC07396
DSC07402
När vi närmade oss stranden ändrades naturen och allt blev sådär djungeligt som det kan bli i Redwoodskogarna.
DSC07399
Hej Marcus.
DSC07404
Till slut kom vi fram till havet och diset gjorde allt pastelligt.
DSC07412
Något av det bästa med att hajka är ju middagen efteråt, och även om vi tänkte äta på det lite mer low key (och billigare) Breakers Café hamnade vi på Sand Dollar igen. Breakers stängde nämligen precis när vi kom fram, otur. Fast egentligen inte jätteotur eftersom Sand Dollar är väldigt bra och gott.
DSC07410
Där satt vi ett tag, åt fish ‘n chips och cheviche och pratade om mat och melankoli i havsbyar. När det var dags att åka hem var vi så pass trötta att resten av kvällen spenderades i sängen med gino och rödvin. Inte helt fel det heller.

Translation: This Saturday we want hiking again (yeah I know… but I love it so much and can’t really stay away from it). We took the bus to Bootjack Campground in Mt Tamalpais State Park and headed towards to summit. The view was great, but maybe even greater on the way there and back than on the actual peak (which was actually a bit of a disappointment, super crowded and not the amazing view we expected). On our way down we went by West Point Inn and Mountain Theatre before reaching Stinson Beach where the dinner at Sand Dollar tasted amazing after our 12 mile hike. When arriving back in the city we were so tired that we just stayed home, ate gino, drank wine and watched Treme for the rest of the night. Just how I like my Saturdays.

Advertisements

5 thoughts on “Mer berg, okända tåg och ceviche.

  1. Pingback: Sausalito Saturdays | Hej!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s