Muir Woods och min nya besatthet

Nu kommer det ett sånt där äventyrsinlägg igen, för trots att skolan har börjat är arbetsbördan inte så pass stor att helgerna behöver offras än.

Efter turen till Angel Island fick både Marcus och jag mersmak och därför bestämde vi oss för att ägna ännu en lördag åt en utflykt. Vi upptäckte efter lite googlande att det går att ta sig till Muir Woods med kollektivtrafik och eftersom jag aldrig varit där, trots att det måste vara ett av de största turistmålen i Bay Area, bestämde vi oss för att åka dit.
DSC06630
Efter en och en halv timme på olika bussar hamnade vi här, vid nationalparkens ingång och turistcentrum.
DSC06637
Efter att ha köpt lite nödvändigheter såsom kaffe och vatten började vi gå på trädäcket som kallades main trail.
DSC06646
Men ganska snart kände vi oss redo för lite mer utmaning, så vi svängde av från huvudleden och började följa Bootjack trail istället, en medelsvår/svår led på ungefär en mil.
DSC06655
Den visade sig vara svinbrant, bara uppför i ungefär fyra kilometer (det här var en av de få delarna som hade trappor).
DSC06641
Vi pausade lite vid en liten källa, jag var helt slut.
DSC06648
Inte bara jag, visade det sig vid nästa stopp.
DSC06694
Men fint var det åtminstone.
DSC06663
Efter hårt kämpande nådde vi äntligen toppen och Camp Bootjack. Utsikten var helt magisk, även om det är lite svårt att se på den här bilden. Till vänster har ni havet till exempel, det hade man inte gissat.
DSC06664
Snapchatpaus.
DSC06665
Helt slut, som sagt.
DSC06687
Men efter lite vila, vatten och choklad var vi tillbaka i spåret igen. Nu gick det nedför!
DSC06697
Verkligen nedför.
DSC06692
Fattar ni hur stor den där stammen är eller? Om du inte gör det, leta efter Marcus hand.
DSC06681
Via olika leder tog vi oss ner för berget igen, största delen av tiden var vi helt ensamma. Vi pratade om folk som är som olika personer online och i verkligheten, om rykten som fenomen, om resor vi vill göra och om hur häftig naturen är egentligen.
DSC06682
Det var en så speciell känsla att vara helt ensamma i naturen som en kontrast till det ständiga bruset som kommer med att bo mitt i en stad som San Francisco.
DSC06684
Ju närmre vi kom huvudleden, desto fler människor stötte vi på och snart (eller efter typ fem kilometer) var vi tillbaka vid bussen.
DSC06704
Efter att ha stannat för en det-här-är-vi-så-värda-öl på Bar Bocca i Sausalito tog vi bussen hem över till SF igen.

Den här resan gjorde något med mig, och nu har jag blivit nästintill besatt av hiking. Ni vet, till den grad att jag googlar vandringskängor och planerade nästa veckas tur på bussen hem. Det är vad Kalifornien gör med dig antar jag, för här verkar var och varannan person ha som intresse att kuta ut i skogen i tid och otid. Nästa gång vore det dock fint att vara lite mer förberedd, nu halkade vi ju bara in på en ganska krävande sträcka utan att egentligen vara redo för en riktig hajk. På lördag ska vi åka till Sausalito och ta Matt Davis & Steep Ravine loop, det blir spännande!

Translation: This Saturday we took the bus to Muir Woods. What was planned to be a stroll among the trees became a tough hike up the mountains but we were happier than ever. Next weekend we’re going to Stinson Beach for more hiking, who knew it was so addictive?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s